(sånt man inte ska säga högt)

Såhär är det i nuläget. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av migsjälv, faktiskt. Det är ett ytligt problem som jag är arg för att jag bryr mig i, för på riktigt, det är inte något man egentligen har rätt att ha ångest för. Vad man nu har rätt och inte rätt att ha ångest för. Och nu vill jag inte mer än att ligga under täcket hela dagarna. Men, som det är nu har jag svårt för att vara just mig. Jag kan inte se min spegelbild för jag känner mig så fruktansvärt ful så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och det är en töntig jävla grej som jag inte kan släppa. Det kommer bli bättre (jag vet) men nu önskar jag att det inte fanns en spegel i världen och att jag kunde gömma mig så ingen behövde se mig. Så himla dum grej. Att jämföra sigsjälv så mycket med alla andra att inte längre klara av sin egen spegelbild. Som att någon annan bryr sig? Det är en så narcissistisk tanke men jag kan inte släppa taget om den. Men just nu är det så. Just nu skulle jag helst vilja vara någon annan. Se ut som någon annan. Allt för nu. Jag kan aldrig vara ensam om det här. Och jag skulle aldrig i världen vara så elak mot någon annan som man kan vara emot sig själv. Det gäller nog oss alla. Och det är något vi alla måste sluta med. Nej, nu var det negativt här. Men inte alla dagar kan ju vara bra dagar, eller hur?

Kommentarer

11 april 2012 08:12

aregnisw

Det låter som om du kommit in i någon slags depression, men kom ihåg att det är inte ytan som räknas hos en person kan vara precis tvärtom ytan är vacker men insidan inte lika vacker. Sedan sägs det ju att själen är kroppens spegel och det stämmer nog ibland. Försök se positivt i något du har och säg till dig själv att jag är bra som jag är. Testa iaf. Vem vet det kanske hjälper. Och du man kan inta alltid må bra vissa dagar är pest och då tror jag det gäller alla. Massor med peppkramar till dig.

Logga in för att skriva en kommentar.