voi voi

Lagade mig en middag efter att jag pratat med en vän, som förhoppningsvis tar sig hit i helgen eller någon helg nära, så jag fick upp kcal-intaget idag från 223 till 886. Råris med någon färdigförpackad ostsås och en avokadomacka, så nu är jag mätt och proppad med nyttiga fettsyror, och behöver inte laga mat igen försen imorrn, wiho! Pratade med en vän om problem man har, då det inte gått särskilt bra för någon av oss sista månaderna. Och då tänkte jag på hur bra det är med vardagsproblem. Mina problem är att jag har en omtenta i bakhuvudet hela tiden, jag har vägglöss, och av någon outgrundlig anledning tappar jag en jävulskt massa hår. Det är mina problem. Jag kommer ihåg när en av mina vänner dog, då var vardagsproblemen inget jag brydde mig om alls. Jag brydde mig inte om någonting alls om jag ska vara helt ärlig. Jag var arg, arg på världen, arg på mina vänner, arg på mina föräldrar, arg på migsjälv för att jag var vid livet. Och en dag ville jag inte kliva upp längre, för ingenting spelade någon roll. Så jag gjorde inte, jag låg kvar, i veckor i sträck fanns jag nästan inte till, ville inte att någon skulle se mig och inte att någon skulle bry sig. Som tur är, har jag en fantastisk mamma. Jag kommer Aldrig i hela mitt liv kunna återgälda allt hon har gjort. Så vardagsproblem i all ära, jag tycker om att det är dom jag behöver bry mig om. Jag blir arg när vågen visar för lite minus, och när jag tänker efter är det ett himla fint problem. Men min familj är frisk, mina vänner mår bra, och jag är faktiskt glad över mina vardagsproblem. Och över att jag vill kliva upp på morgonen igen utan att tveka. Nu blev det himla långt inlägg här, men så får det vara på en tisdag. Allt för nu!

karliles blogg

voi voi

Kommentarer