icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är 67 år bor i Norrland.
Jag tycker det börjar gå för långt när jag med stor ansträngning har problem att knyta mina skor.
Detta beror på att jag gillar mat, godis och dessutom slutade röka för drygt två år sedan.
Har förhoppningar att bloggandet ska hjälpa, kanske kan få lite uppmuntran av andra bloggare.
Dessutom är det bra att skriva av sig ibland. Jag har också en hund (Schäfer) som kräver en hel del
för hennes skull MÅSTE jag också finna kraft och ork utan pust och stånk.
Väl mött kära Bloggare.
29 maj 2013 11:12

Dag 10

Jag kan förstå varför jag gått upp så mycket i vikt på bara några korta år. Först fann jag en underbar man. I två år pendlade jag helger, och njöt av livet. Inte minst av god mat. Det säger ju sig självt vad som händer då i smyg. Jag flyttade och började ett nytt jobb, och min sambo fortsatte att bjuda på god mat. Jag flyttade till en ort där det inte fanns någon bekant. Visst jag fick arbetskamrater, men dom umgicks jag aldrig med på fritid.Därefter så slutade jag röka. Det gick helt smärtfritt trots många års rökning. I dag är vi pensionärer, och arbetar en del. Dom dagar min sambo jobbar och det är bara hunden och jag hemma, så förstår jag varför jag seglat upp i vikt! Jag har ju TRÖSTÅTIT Just nu i skrivande stund känner jag hur det suger. Jag vill ha något gott att stoppa i mun. Nu gäller det att sätta sig i beredskap för att undvika vanor. Det är dags att inta ett mellanmål, men innan jag gör det måste jag planera vad mellanmålet ska bestå av. Annars kan de sluta hur som helst. Tack vare att matdagboken finns och dess blogg, så hinner jag samla mig när jag skrivit färdigt. Och det har jag gjort nu. Önskar er alla en underbarbar solskensdag. / Margit [LANK]http://www.mittilandetsoleisia.n.nu[/LANK]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.