Att lämna tillbaka till storken…

Nu vet jag varför jag inte har gått ned i vikt senaste veckorna. Bulle. Bulle i ugnen. På smällen. Med barn. Gravid. Och jag har tagit det där svåra beslutet. Egentligen inte så svårt med tanke på att jag vill bli världens bästa mamma och det är inte möjligt just nu. Jag mår inte tillräckligt bra än. Min kropp mår inte tillräckligt bra än. Min pojkvän bor tusentals kilometer bort och ingen av oss är redo. Ibland är det bästa beslutet att gå emot naturen. Det är inte lätt. Och jag har ingen att prata med. Så jag spottar ut det bland en skock främlingar på en hemsida där ingen vet vad jag heter. Så mycket känslor…

Kommentarer

4 maj 2012 10:22

kolakaka

Tack alla för ert stöd och era tankar. Det är verkligen inte lätt. Och visst funderar jag, och väger alternativ. Och jag kommer fortsätta göra det tills det är över… Eller tills det börjar. Men jag försöker tänka inte bara på mitt eget bästa. Med kärlek…
4 maj 2012 10:38

miamagic

Jag beklagar verkligen att du hamnat i den här situationen. Jag tycker dock att du uppvisar STOR mognad och självkännedom i och med det beslut du tagit, och jag beundrar dig för din styrka och sänder dig mod och varma tankar.
4 maj 2012 10:46

elm010

Kram! Visst anser jag att alla barn förtjänar liv, men man måste känna att barnet kan få ett bra liv också, ändå från början.
4 maj 2012 12:43

linni

"Ibland är det bästa beslutet att gå emot naturen..." Känns det som det bästa och mest rätta beslutet för dig - ja då är det det! -tror jag. PEPPkram //Linni
4 maj 2012 13:37

kolakaka

Om jag tänker på den där pyttelilla klumpen i magen som ett barn, nej då blir det för mycket för mig… Jag försöker vara lite kall och tänka biologiskt, spermier och ägg och slumpen som kom vid fel tillfälle. Visst förtjänar alla barn att leva - men som sagt, jag är student utan fast inkomst och min pojkvän bor hundratals mil bort. Knyttet får vänta :) Tack igen alla.

Logga in för att skriva en kommentar.