Herr Ågren

Det har ingenting med de fem russinen jag åt för en kvart sedan att göra. Inte heller med det faktum att jag knappt har rört mig ur soffan idag. Igår högg jag ved i fyra timmar - och idag värker hela kroppen, så varför inte ta en vilodag?
Nej, utan orsak dimper den bara ner, ångesten. Inget jag kan förändra, ångra eller glömma just idag - idag bara kom den. Utan att knacka sätter han sig på mina axlar, Herr Ågren.

Jag håller mig till kalorigränserna jag sätter upp, tränar som planerat. Bryr mig inte så mycket om vad jag stoppar i mig, bara det inte blir för mycket. Sådan är min plan helt enkelt.

Jag har förstått att vi är många med ångest förknippat till mat, inte minst här på Matdagboken. Men är det fler än jag som blir överraskade av de stora svarta molnen och klumpen i magen även de dagar då allt har gått kanon?
Jag känner mig så liten.

Och trots att vi alla väl är här av liknande skäl känner jag mig som en saltvattensfisk i bräckt vatten. Ni bloggar om kalas, nyttig frukost, träning, fram- och motgångar. Jag sitter ensam och tänker på döden. Jag har aldrig bett om att sticka ut.

Jag är inte intresserad av att leva ett långt och hälsosamt liv. Först och främst vill jag bygga ett liv värt att leva. Hur gör jag då det?

Kommentarer

3 maj 2010 22:39

hollunge

Hej! Börjar med att sända massvis med peppkramar till dig för det verkar du att behöva! Så kraaammm Själv har jag inte problem med Herr Ågren, men vet att han är fruktansvärt hemsk mot många. För att bygga ett liv som är värt att leva gäller det att hitta dom pyttesmå glädjeämnena som finns i vardagen och "förvandla" dom till stora. En tanke som hjälper mig mycket är den jag har som presentation: Var tacksam för det goda som du fått, det goda som du fått är för många blott en dröm. Men vad är då det goda som man fått? Det är jättesvårt att hitta när allt är nattsvart, men för mig brukar det räcka att tänka på mina barn och min storasyster som inte har några. Dessutom så har jag tak överhuvudet, mat för dagen osv. Nu vet jag inte nåt om hur din livssituation ser ut, men det var ett tips på hur jag brukar försöka tänka när jag har lust att ge upp allt. Med dom tankar som du verkar till att ha så råder jag dig till att hitta nån att prata med, vän, främling, utb personal kvittar bara det är nån som orkar lyssna aktivt. Hör av dig om du vill... Pepp och styrkekramar till dig i massor.
6 maj 2010 08:48

FordGirl

Kramar till dig och peppisar tillbaka. Tack för stödet det behövs just nu :( Kram FordGirl

Logga in för att skriva en kommentar.