När svart eller vitt blir till grått

I tolv år har jag kämpat med, mot, för, bort från ätstörningsmonstret inombords. Det har alltid varit svart eller vitt, allt eller inget, nu eller aldrig. Jag har aldrig riktigt gett mig själv en chans att vara lagom, att vara okej, att hamna i den där gråzonen mellan… ja… rätt och fel? Bra och dåligt? För lite och för mycket? Underäta eller överäta. Svälta eller hetsäta. Det fanns en magisk gräns vid cirka 1300 kilokalorier. Passerade jag den var det "kört". Då kunde jag lika gärna äta tills jag sprack, spy och sedan börja om från ruta ett igen nästa dag eller nästa vecka, med svältdiet. 500-600-700 kalorier. Det kanske är svårt för er att förstå, men senaste åren har det inte varit svälten som varit mitt mål, utan balansen. Jag har inte önskat något annat än att kunna äta de där förbaskade 1600 kalorierna. Eller 1700. Eller 1800. Kanske till och med 2000 (även om jag har varit övertygad om att 2000, nej det är lite för mycket för min ämnesomsättning - skulle bli tjock tjock tjock!) Jag är där nu. Och jag mår så bra. 1700 kalorier idag. 1500-1700 kcal varje dag. I en vecka. Första av många. Så småningom kanske jag hittar den vikt jag mår bäst med och hittar en balans i mitt energiintag. Men tills dess är jag hur lycklig som helst med att kunna äta 1700 kcal och stanna - inte kräkas eller springa och köpa ett kilo glass och en godispåse eller koka pasta mitt i natten och äta på golvet i köket. Från svart och vitt till grått. Ni förstår nog inte hur vackert det kan kännas.

27 april 2012 23:21

anettyn

Jo. Som bipolär förstår jag upp eller ner, även ätstörningsmässigt. Grattis till ditt liv! Din rubrik påminner mej om alla jag känner med borderline också-svart eller vitt. Men ja, jag anar din lycka :)
28 april 2012 01:36

irebecca

Wow! Grattis! :D Starkt jobbat! Jag är likadan som du verkar ha varit men jag hoppas att jag också ska hitta balansen snart! :) Peppande att läsa, jag blir så glad!

kolakakas blogg

När svart eller vitt blir till grått

Kommentarer