Äntligen förstår jag!
Ja, det var deppigt igår. Och det är skakigt, det är det verkligen. Men jag står ut. Jag KLARAR det här. Jag bokade tid med en psykolog (eller terapeut eller kurator eller vad nu titeln var) här på skolan idag - jag tror inte att psykologen jag har kvar sedan jag gick regelundet på ABC räcker längre, jag träffar honom för sällan. Jag ska försöka vara ärlig, men jag tänker inte låta det gå ut över mina studier. Det är en balansgång. Jag kan inte vara FÖR ärlig, för då riskerar jag hemfärd, och det VÄGRAR jag.
Ett litet ljus gick upp för mig idag. Jag hade varit på mina lektioner, kommit hem och städade som en tok. Det har blivit min nya rutin, jag måste städa igenom HELA rummet innan jag är nöjd. Dammsuga, damma, putsa VARJE dag. Och nu FÖRSTÅR jag. I alla fall vet jag delvis varför jag äter som jag gör och beter mig på ett visst sätt.
När jag hade min egen lägenhet förra gången var jag extrem åt andra hållet. Jag städade ALDRIG; brydde mig inte om hur någonting såg ut, i vilket skick mitt rum var. Jag åt oregelbundet och när jag väl gjorde det åt jag MÄNGDER och kräktes upp ALLT. Varje gång. Visserligen åt jag långt ifrån varje dag, men när jag väl gjorde det fanns det ingen återvändo. Jag behöll ingenting.
Och jag var SÅ deprimerad. Mådde så dåligt över mig själv, skämdes över hur jag såg ut, hur min lägenhet såg ut, men ORKADE inte ta tag i någonting. Orkade INGENTING: Jag umgicks inte med någon så ingen kom hem till mig och "klagade" eller såg min oreda, men jag hade ALDRIG låtit någon komma inanför dörrarna heller - så mycket skämdes jag. Men ÄNDÅ tog jag inte tag i det.
Idag vill jag till varje pris undvika att hamna på samma ställe. Jag är starkare nu, mår SÅ mycket bättre, och jag är LIVRÄDD för att hamna där igen.
Men jag är i grund och botten en allt- eller ingetmänniska. Så istället för att ALDRIG städa, städar jag HELA TIDEN. Jag vill ha det FLÄCKFRITT så att jag inte behöver skämmas om någon kommer förbi (vilket jag gör ändå när jag ser dammkornen i hörnen som jag missat). Istället för att äta MYCKET och SÄLLAN äter jag "OFTA" (eller ja... oftare) och LITE. Allt för att komma så långt ifrån mitt gamla jag som vanligt.
Det är logiskt. Jag förstår nu. Men jag BEHÖVER ju inte alltid vara extrem eller hur? Jag måste jobba på att gå en medelväg. Att vara lagom.
Det ska bli mitt nya mål.
Kommentarer
-
Det låter som du är manisk på olika sätt. Tvångssymdrom och kontroll är väl något som följer med Anorexian efter vad jag hört. Jättebra jobbat att du tagit kontakt med en psykolog igen. Det kan hjälpa dig. Förstår att du vill vara så långgt från ditt förra sätt att leva, men se till att det inte blir för mycket åt andra hållet. Peppkramar Angelica
-
Duktigt gjort av dig att boka tid med psykologen. Städa inte alla dagar, ge dig städförbud någon/några dagar i veckan, så får du se att du inte behöver städa alla dagar. Ha det bra. Kram
-
<3
Logga in för att skriva en kommentar.