Kvällstankar

Det blev ett mellanmål efter träningen i alla fall, och jag är inte så lite stolt över det! Ärligt talat känns det nästan bättre än löprundan, att jag gick emot min känsla och lyssnade in lite på vad förnuftet viskade.

Jag stod för middagen, det brukar bli jag som lagar den eftersom min mamma jobbar tolv timmar per dag och jag ändå går hemma det mesta av tiden. Ikväll blev det blomkålsgratäng med paprikasås, kokt potatis (som jag inte fick ner mer än en halv av. Potatis är inte min grej. Det skulle finnas en fullkornversion =D) och till resten av familjen - falukorv. Själv klarade jag mig utan, det var länge sedan jag blev vegetarian.

Efter att ha tittat på TV hela kvällen och varit allmänt slutkörd hade jag redan bestämt mig för att inte äta någon kvällsmat, det kändes så onödigt med tanke på att middagen blev aningen sen och jag, som vanligt, inte kände någon hunger över huvud taget. Men sedan tittade jag igenom min matdagbok och blev inte så lite övertygad om att en kvällsmat nog var på sin plats, jag var inte ens uppe på 700 kalorier än! Fast jag lyxade till det med lite banan på gröten imorse OCH åt en smörgås efter den så kallade träningen.

Så innan jag hunnit ångra mig tog jag fram något det var länge sedan jag avnjutit - SMÖR, OST och DINKELBRÖD. Var det dumt? Så här i efterhand - ja. Jättedumt. Ångesten har legat om ett täcke över mig ända sedan dess. Men jag är FAST besluten att inte göra mig av med det. Herregud, jag har ju inte ens fått i mig mina målkalorier, jag ligger för dagen på runt 850 kalorier; efter mackan med MYCKET smör och ett par skedar mannagrynsgröt (jag slängde ut det mesta av den)! Varför skulle jag ha dåligt samvete då? Om jag skulle må dåligt över något var det väl att jag inte fått i mig tillräckligt?

Men det är svårt att resonera med alla högljudda känslor. Så jag klistrade fast mig framför TVn och tänker sitta här tills det inte längre GÅR att göra något ogjort.

Och jag är glad. Det är jag. Jag är glad för att jag KAN om jag vill. För att jag inte är SLAV under maten och ätstörningstankarna längre. För att det FINNS styrka i mig trots allt.

Ta hand om er <3

liljevits blogg

Kvällstankar

Kommentarer