Att välja hjärtat.

Våga känna hjärtslagen. Att lyssna på den egna pulsen. Det är fascinerade nog en melodiös takt. Harmonisk komposition som rakt avspeglar kroppens dagsform. Att våga lyssna på hjärtat kräver mod. Mod att höra det du inte kan förstå om du inte lyssnar på dig själv. Vägen mot att finna modet att lyssna på sitt hjärta är en slingrig uppförsbacke följda av ett branta stup. Hur många och hur branta är beroende på din tidigare livsresa. Min väg har bestått av djupa dalar och höga berg, längs en lång grusväg. Inte för att det är synd om just den här människan, den här Linni, jag. Snarare så att livet har gröpt ur tillvaron. Det är inte mer synd om mig på grund av min vandring. Min vandring har gett mig erfarenhet av livet som jag annars skulle fått så mycket senare i livet, om ens då. Jag har raskat över isen, sprungit sprinterlopp, jagat i kapp och hetsat i livet. Har haft så bråttom. Har haft så lite gehör för den musikaliska melodin i min själv.  mitt indre. När man har bråttom att hinna först fram till målet. Då verkar det som att man missar resan. Man ser inte utsikten för att trä passeras så snabbt att jag inte ens noterat vad jag hektiskt spatserat förbi. Andfådd. Matt blick. Svettig av ovidkommande prioriteringar för mig själv.

Jag har saktat ner farten. Stundtals släpar jag benen efter mig, därför att jag kan. Därför att jag verkligen vill se det som passera i periferin. Jag vill leva med mitt hjärta kärt. Jag har en innerlig önskan om att ta mig tid att älska mig själv. Acceptera livets gilla gång. Att bara åka med. Jag vågar välja skuldfritt med hjärtat vad som är viktigt för mig. När jag väl vågar, då sjunger hjärtat e serenad till mig. Ögonen glittrar. Munnen ler. Och andetagen vittnar om vårluft. 

Idag valde jag min mormor före allt annat som jag kunde välja. Att välja med hjärtat, det är sann lisa för själen.