Får inte ett dyft gjort..

[KURSIV].. sitter och kollar in 30-årspresent kombinerat med examenspresenter på utvalda sidor. Orkar inte ta mig an min att-göra-lista. Blir paralyserad när jag ställs på. Ofrivilligt. Nu sitter jag här, med koffein-boostad kopp, men ögonen vill bara släcka för dagen. Det slår aldrig fel.Psykiskt stress gör mig högst oproduktiv. Jag är helare än någonsin. Fast emellanåt trasar jag sönder mig själv på en och samma gång. Timmar av ingenting. Sedvanlig följd efter ofrivilligt konfrontation med ett färdigt och smärtsamt koncept. De senaste veckorna, de senaste månaderna, för att inte säga det senaste halvåret har varit omtöcknade, på många olika sätt och vis. Möten med verkligheter som tidigare för mig varit okända. Känslor som abrupt presenterats sig i förbifarten. Mötet med ångest förankrad i val, kval och ställningstagande som ska stå sig väl för min framtid. Jag gör kanske livet komplicerat som mormor säger. Ibland önskar jag att det fanns någon som kunde hjälpa mig leva livet mer okomplicerat. Orkar inte leta i dagsläget. Har sett att det finns få, men det finns de som tänker, inte helt olikt mig. Detta faktum utgör en tröst om något, en trasig stund som denna. Jag inventerar mig själv. KBT:ar mig själv i absurdum. Känner inte igen mig själv. Det finns så mycket som är värt att tänka annorlunda kring. Beteenden. Mönster. Tankar. Fast snart finns det inte något kvar av ursprungs Linni. Kilon kapas bort för varje steg. Insidan restaureras. Ny fasad målas i mer nyanserad och personlig färg. Den nya bättre Linnin 2.0. Det känns som om jag är en betaversion, med så många buggar att jag havererar titt som tätt. Barnsjukdomar. Ny Linni kommer att stå sig väl i världen. För vem? Åt vem? och varför? Herreminje, vilket slit. Det är inte lätt att leva och det är inte lätt att vara människa, ett klart faktum. I stort är jag helare än någonsin. Samtidigt, skörare än någonsin. På millisekunder bryts jag ner och slutar existera för en stund. Famlar i mörker efter att hitta delar av mig själv. Hittar. Försöker mönsterpassa ihop mig själv. Jag ser olika ut efter varje i hopsättning. Ny. 2.0. Spegelbilden är en sann överraskning. Med skräckblandad förtjusning iakttar jag gestaltningen av mig själv. Den just för stunden. Stundtals är jag helare. Helast i världen. Personlig, sårbar och levande. Boostar med en kopp energi till, på bekostad av hjärtslag och illamående -men jag lever och tänker just pusha på produktiviteten. [FET]TACK [/FET]älskade vänner, ni som står mig bi - oavsett hur hårt och kallt det än blåser. [/KURSIV]

Kommentarer

28 december 2011 16:33

mita0822

Linni, ibland är det bäst att bara vara, inget annat. Leta inte för mycket, låt det komma till dig i stället.
28 december 2011 17:14

3bmsambo

Å du är så vis. Var och fortsätt fram. Ibland ner i diket eller i djupfunderingarna. Kan varaså. Är ok. Du är ok. Rent av fantastisk! Unik. Sug på det du.
28 december 2011 17:20

linni

Ja, det verkar vara en balansgång det där [UNDERSTRUKEN]Mitao822[/UNDERSTRUKEN]. Utläser visdomen: Tålamod. [UNDERSTRUKEN]3bmsambo[/UNDERSTRUKEN], det var vackert. Tackar å det ödmjukaste. KRAM å tack för att ni läser mina tankar. //Linni

Logga in för att skriva en kommentar.