Första stapplande joggingstegen i ren och skär panik...

[KURSIV]jo, men visst - jag hade minsann planerat in mina första steg närmare mot hösten men under slutet av min runda idag blev det lite andra planer. Jag blev (tro det eller ej) jagad av en narkotikapåverkad man som sprang efter och skrek hotfullt mot mig. Jag var ensam och blev riktigt rädd och lade benen på ryggen och sprang och sen ner för trapporna. Puls, adrenalin och riktigt mycket action får man säga. Det gick bra, men otippad vändning på min i övrigt trevliga promenad!! Hemma - fötterna är trötta och gör ont. Är ren och fri från promenadsvett. Sitter i soffan med min oatlydrink framför mig. Tänker minsann ösa i mig lite vatten också då det var varmt att promenera ikväll vill jag lova er. Nöjd. Trött. Glad. Lättad. Och ack så klokt beslut jag tog idag genom att bryta ett invant mönster och prioritera mig själv. Sen att det var en tuff insikt det får jag leva med, men till det bättre för mig. Godnatt säger Linni för dagen! Tack för att ni finns. KRAM[/KURSIV]

Kommentarer

2 augusti 2011 22:42

elinnnc

men fy, herregud vilken galning!!!
2 augusti 2011 22:44

linni

ja, det var lite läskigt men det gick ju bra å jag fick springa lite :D
2 augusti 2011 23:00

dmectiger8

Usch då hua Kram
2 augusti 2011 23:08

maucl

Låter läskigt... Kram
2 augusti 2011 23:37

Aradil

Oj... det är ju inte så man tänker sig sina första joggingsteg. Skönt att du kom hem välbehållen i alla fall.

Logga in för att skriva en kommentar.