Idag utkämpas en kamp mellan mig och stressen.
Det har varit tungt ett tag i mitt hjärta, av sorg efter att min bästa vän tillika min farmor aka Anka gick bort i slutet av Augusti. Den sorgen bearbetar jag fortfarande och emellan åt faller störtskurar av sorg och saknad ur mina ögon. Jag har aldrig vetat hur molande ett sorgearbete kan vara. För två veckor sen gick en annan nära vän till familjen bort, all sorg, alla känslor bara frös inne i mitt hjärta. Jag har inte sovit vettigt, haft dem senaste två dagarna en lustig hunger och trasserat över mina kcal med totalt 300 kcal. Igår kom utloppet för alla känslor, oron över begravningen, min sång (vilken jag inte kan öva på när jag är ledsen), min sorg över de vackra människor som lämnat jorden så tätt inpå varandra. Jag rätade ut tankar och känslor och har idag lagt kraven kring sången åt sidan, så idag kännas allt lättare.
Mätt.
Motivera.
Riktigt nöjd med mitt eget hanterande av krav och sorg.
Så idag ska jag kämpa emot stressen genom att yoga före lunch.
Så watch out - nu kommer jag och tar er stuider!
Hoppas att ni ute i etern har det riktigt bra idag!
KRAM
Kommentarer
-
Massor av kramar till dig...livet är jobbigt ibland..hoppas att du tar dig ur det hela helskinnad, så skall du se att det är ljusare på andra sidan. Kram!!!
-
studentlivet suger, håller med! Jag beklagar sorgen!
-
Ja livet är en underlig företeelse. Att förlora människor och djur för alltid går liksom inte riktigt att greppa för mig. Det känns så orimligt grymt att det ska vara för alltid. Jag kan inte ta in det. Det känns på ngt sätt ologiskt. Vad gör vi här om vi ändå bara ska försvinna? :/ Nåväl...även de värsta förluster känns lättare med tiden. Jag förlorade ngn i juni som betydde väldigt mkt för mig. På ngt sätt har jag inte orkat ta tag i sorgearbetet än så jag stängde bara av. Det blev för mkt helt enkelt...:/
Logga in för att skriva en kommentar.