Inget sitter som det ska.

[KURSIV]I snart två års tid har min vardag kantats av motion och kostmedvetenhet. I kölvattnet av en lyckad viktnedgång ligger den evigt förlorade passformen. Jag passar inte i kläderna. Kläderna passar inte mig. Kan minnas några få veckor (ej sammanhängande) där mina kläder suttit rätt. Aningen sitter kläderna som ett korvskinn. Eller sitter de fel. Alternativt halkar de ner i tid och otid. I och för sig passad kläderna lika illa när jag gick upp i vikt för några år sedan liksom när jag vankade fram som tjockaste tjock. Tänk att jag som håller på att bli så rätt i kroppen ändå är så fel i vart plagg jag äger och har, köper och på mig tar. Hur svårt kan det egentligen vara? Jag är fullt medveten om att detta är ett angenämt lyxproblem. Jag borde skämmas som lyfter det i min blogg, med tanke på att jag faktiskt lyckas med min viktnedgång. Jag har lyckligtvis inga sviter från min hittills nådda viktnedgång. Det kanske ter sig lindrigt att det enda som hänger är kläder som inte passar, där jag saknar passform för allehanda storlekar på olika plagg. Storlek 44 på byxor sitter med nöd och näppe uppe. Mina 42:or kasar och fart runt. Mina 40:or sitter så illa att jag inte bär dem än - där måste jag vara än mer vaksam än 44:orna, fast av en helt annan anledning.... BHar och toppar. Kasar de inte så stramar de. Sällan ett mellanting. Anledningen till detta eviga kasande och detta hopplösa opassande i samtliga klädstorlekar gör att jag befinner mig i ingenmansland helt enkelt. Hur stor eller hur liten är jag egentligen? Min kroppsuppfattning är skev. Jag vet ärligt talat inte hur jag ser ut, vilken storlek jag har, mina mått idag eller vad jag faktiskt väger. För ett halv år sen, -26kg. Har faktiskt inte vägt mig på ett halvår. För tre månader sedan hade jag totalt krympt 35cm runt höfterna men innan dess var det närmare ett år sedan jag mättes av min kompis. Spegeln ger mig ingen sund och vettig bild av hur jag ser ut. Huvudet styr tankarna och tolkningen av spegelbilden. Jag ser mig själv som fet, tjock ömsom hyfsat på väg mot att formas till en funktionabel kropp. På Sportlife dansar jag mot speglarna, jag ser någon hoppa omkring iklädd samma outfit som jag, men jag kan inte kännas vid henne. Tjejen i spegeln tolkar min hjärna som en klumpeduns som på sina ställen saknar egentlig kontur och form. Jag tvingar mig själv att möta spegelbilden, tänker att på sikt kommer jag se förändring och bli nöjd. Är hoppfull. Mirror on the wall. Huvudet är det som ser, ögonen släpper in ljus som huvudet kan tolka nästefter att ögat. Huvudet har veto och tolkningsföreträde. Medvetet tvingar jag mig själv att studera mig själv i spegeln. Tvingar mig att inte väga och mäta mig regelbundet. Jag vill tvinga huvudet att tänka logiskt. Släppa kontrollen för vad huvudet anser bra sanningar. Mått och vikt i alla ära. Fast oron för att jag ska bli prestatiinsinriktad och kontrollera allt är övervägande och därför motverkar jag att detta skall bli ett faktum och därför försöker jag kämpa emot. På min tvåårsdag här på matdagboken skall jag låta mig vägas mätas och således presentera för er mina framgångar. Innan dess kämpar jag i ovisshet mot kontroll och skev kroppsuppfattning. Här sitter jag på väg mot jobbet. En lång top som har för syfte at aggera säkerhet ifall byxorna skulle kasa ner oerhört långt och på så sätt genera både mig och mina medresenärer. Trots att jag saknar faktiskt kroppsbild vet jag att jag drar i samtliga klädesplagg vid flertalet gånger under arbetsdagen vilken säkert kan anses störande av både migsjälv liksom i viss mån av de omkring mig. Godmorgon kära Matdagbokare. Ps. Hur passar era kläder? Ds[/KURSIV]

Kommentarer

17 juli 2012 06:58

Twix

Det har tagit ganska lång tid för mig att själv inse att jag faktiskt har blivit mindre, ser det nog inte helt riktigt klart ännu, men det blir bättre och bättre. Jag har dessutom ca 2 kg löst skinn som hänger och är skrynkligt, så det gör ju då även att kläder inte alltid sitter som man själv vill att dom ska sitta, men om jag ska vara "fin" så har jag på mig ett "hålla in" linne, då blir det lite bättre, men det är för varmt att ha nu på sommaren tycker jag, fast det ibland åker på. Tyvärr börjar det vara lite för stort, fast det fortfarande håller in, men skulle vilja ha det en stl mindre.
17 juli 2012 07:29

Peggan

ha ha.. oj oj oj.. Här har du en som känner igen sig.. Jag råkade ut för.. för ett tag sen.. att när jag skulle kliva in i bilen.. så såg jag plötsligt in "spegelbild" i skyltfönstret.. !! Och jag FATTADE inte vem det var!!?? När jag till sist insåg faktum.. att det VAR jag.. så var jag bara TVUNGEN att gå fram och låttsastitta på något i fönstret.. Fast.. ärligt.. så var det min spegelbild jag var tvungen att kolla!! Jag KÄNDE verkligen inte igen människan där inne!! Jag har gått ner 40 kilo.. och kan FORTFARANDE inte låta bli att hamna på tjockisavdelningen när jag ska ut och titta på kläder.. och jag blir lika förvånad varje gång över att inget passar!! Vad ska jag DÅ köpa!! När inte dessa kläder passar längre!!?? innan jag inser att jag har alla andra kläder i affären att välja på... ??!! Huvudet hänger inte med!! Man fattar liksom inte.. Min största hjälp i detta är min svärdotter.. Hon väste mellan tänderna.. lite ohörbart för andra.. "Du.. svärmor.. borde du inte köpa en bh som hissar UPP det där du har kvar!!!".. haha.. elaka kvinntimmer!! Men jag hade STOR nytta av henne när jag bjöd med henne på shoppingtur.. Jag hade verkligen inte många plagg i rätt storlek.. Det har jag nu.. och oj vad fin jag är.. då.. ju.. egentligen!! ;-) Lycka till med digg sökande.. Kram
17 juli 2012 07:56

Santono

Jag förstår dig mycket väl i detta. Då jag själv har pendlat genom åren med vikten (inte pga. misslyckande eller liknande utan det har varit medvetna handlingar) är det ständigt ett "lyxproblem" då byxorna inte alls passar när jag har gått ner i vikt. Passformen försvinner helt. Det är som att jag måste ha två olika uppsättning av kläder, hehe... Jeans är tyvärr det plagg som inte alls går bra utan chinos är det som kan anpassa sig bäst. Men du får ändå se allt detta som prestige! För du har lyckats bra med viktnedgången generellt. Nu är det bara det mentala som behöver förstå allt detta ;) Kör på! Hälsohälsningar André
17 juli 2012 09:48

FrkM

Det tar tid för hjärnan att ställa om sig. Kroppen är annorlunda formad och andra modeller på kläder än tidigare passar dig nu bättre. Även när viktnedgången är klar fortsätter kroppen forma om sig. Var stolt över prestationen. Snart hittar kroppen sin form och du kommer hitta kläder som passar ditt nya jag! Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
18 juli 2012 06:52

linni

[UNDERSTRUKEN]Trix: [/UNDERSTRUKEN]två kilos lös hud låter inte alls roligt :( fast du får väl se det som ett tecken på att du faktiskt lyckats. Ja, en mindre storlek - det blir dyrt i längden :/ Passar dock på att gratulera till en lyckad viktnedgång! Pepp. [UNDERSTRUKEN]Peggan:[/UNDERSTRUKEN] Grattis till dig och din framgångsrika viktnedgång! Ja, det där med spegel känner jag igen mig i. Här förleden tog några vänner ett foto och jag blev chockad av hur mitt ansikte förändrats, varpå jag bad dem ta flera foton för att försäkra mig om att det inte bara var en lyckosam vinkel. Det är lustigt att den som lever och bor i kroppen faktisk inte ser någonting alls. En sorg i sig, tur att din svärdotter kan bistå dig med lite klokhet :) Pepp. [UNDERSTRUKEN]André[/UNDERSTRUKEN] Som du sa, jag har lyckats bra med viktnedgångenngenerellt. Lyxproblement blir dessvärre inte lyxigare för att jag benämner de som ett lyxproblem utan kvarstår som ett problem :( pendlande i vikt låter kämpigt. Chinos är noterat. Kämpa på och tänk långsiktigt med motion och klok kost så lyckas du på sikt :) Pepp! [UNDERSTRUKEN]Frk M:[/UNDERSTRUKEN] Ja, den där eviga opassformen. Kroppen som inte passar och kläderna passar alla utom en själv. Kroppen formar och deformerar sig lite fritt med kontinuerligt. Jag har en bra bit kvar på min viktnedgång men måste ju ha vettiga kläder på min under tiden tänker jag. Jag hoppas allt är bra med dig och att du kämpar på! Pepp. [KURSIV]Kram och tack till er alla för att ni läser mina rader![/KURSIV]

Logga in för att skriva en kommentar.