Subtila förändringar som gör att jag rubbas

Känns som att något knuffar på mitt självförtroende. På min självkänsla. Min syn på mig själv. Mitt utseende är utmanat av förändringar som ögat möjligen registrerar men som om hjärnan är oförmögen att hantera. Läsa av. Omtolka och kommunicera. Varje liten skruv skruvas åt, ändå fungerar inte logiska maskineriet. Oljar med resonemang. Försöker uppdatera med nya skruvar. Ändå känns det som allt kärvar. Rostat på sina ställen.

Jag har de senaste dansåren, fyra till antalet, upplevet en tillfredställese i mig själv. Har blivit helare med tiden. Jag har på något sätt tillåtit mig att älska mig. Acceptera att jag är mer än mitt yttre. Vant mig vid vem jag. Har fått uppskattning. Blivit uppskattad. Fått någon form av bekräftelse som har stärkt min syn på mig själv. Hårt arbete, att lära känna sig själv och dessutom stå ut med sig själv... Har snudd på, föraktat mig själv tidigare i livet. Jag har liksom skavt i mig själv, på insidan men även på utsidan på något sätt. Aldrig varit mig själv eller någon annan värd.

Nu verkar det som att någon typ av förändring ställer till det för mig. Linni är förvirrad. Tankarna är otämjda och förvildade. Nyheter mottages inte så bra. De är bara i en enda röra.

Den förste januari, den första dagen på året. Inte den största för min del. Inte heller den bästa år 2018. Det kan bara bli bättre nu. Reflektioner jag inte var beredd på att jag skulle behöva lägga energi på- Tyckte mig vara så väl förberedd inför vad som komma skulle. Kost, kcal, operation, förändring i vardagen. Dock får jag erkänna att jag inte var beredd på att den vardagliga tidsdisponeringen skulle behöva ruckas på, då tuggtiden för att få ner maten utgör större koncentration och tidsanspråk än tidigare. Att jag inte identifierat mig som oduligt kvinna med fetma utgick jag skulle utgöra en bättre grund för anpassningen vid förändringarna. Att jag inte förraktar mina val som överviktigt inte heller skulle göra att jag har många förtryckta känslor som behövs levas ut i takt med att kilona droppar. 

Där fick jag mig en tankeställare, jag är inte ett undantag. Jag har inga favörer. Jag har utmaningar så att det räcker och blir över, även om jag inte har matmissbruk som grunden till min fetma, så har jag mycket annat som tydligen bubblar upp nu som utmaningar. 2018 - Bring it ON!

God fortsättning på det nya året, och 365 dagars pepp till er alla!

Kram Linni