döden

Tror jag delar känslan med många här att många veckors slit med ens kändes lite meningslöst efter denna j'vla helgen. Hur många gånger har man inte själv och andra sagt till dig att 'det är faktiskt jul' när handen var påväg mot clementinskålen istället för den fylld med godis?.... ett antal. Till en början fortsatten den oslagbart bort mot clementinerna, men allt efter att tiden gick blev intalningen om att 'det faktiskt var jul' allt starkare och resonemangen i hjärnan började godkänna 1 daimbit och sedan en till. Inte nice alls. Precis innan julhelgen var jag nere och snuddade på 61 kg. Fantastisk känsla att ställa sig på den där vågen då. Nu, uppe på 62 snart 63 igen. Att det kan gå så fort? Jag vet precis vad det är som får mig att inte äta. Det är mitt mentala tillstånd. Jag måste ha en viss mentalitet för att det skall fungera. Jag måste nästan äcklas av mig själv för bästa möjliga resultat och mat skall jag helst se på med likgiltighet. Att titta på andra människor har jag insett hjälper. Inte titta på vad de äter, utan på deras kroppar. Främs lår och hakor ger mig inspiration. Jag delar väldigt lätt in de jag tittar på i personer jag vill vara som och personer jag inte vill vara som. Tjocka och smala. Dock är jag väldigt medveten om att de jag tittar på oftast är normala och pinnsmala. Jag vill vara som de där pinnarna. För jag är smal. 176 och väger 62. Alldeles normal skulle jag (som är så pass medveten om mig själv) hävda. Men jag vill ha mer. Jga vill ha ideal. Bara för att jag vet att jag kan nå ideal, måste jag ha ideal. Två dagar har gått nu med rätt mentalitet igen. Igår drack ajg 3 koppar kaffe (svältarnas gudinna) åt lite räkor, kyckling och keso samt en halv advokado och en clementin. Kändes som en bra dag. Jag gick och la mig, kände mig nöjd och somnade gott.

Kommentarer

27 december 2010 13:56

Nennie

Hitta en balans istället! Den dieten som du beskriver i dom tre sista raderna beskriver en ätstörning och inte ett sunt sätt att leva! Det är kompensation och med det kommer man aldrig nå ett sunt mål!! Kämpa på men se till att inte skada din hälsa, det är INTE värt det!
27 december 2010 14:06

molinda

mitt mål är verkligen inte sunt. inte någonstans. mitt mål går nog inte att nå på ett sunt sätt, eftersom det inte är sunt. alla vill ha olika
27 december 2010 14:13

Nennie

Du vill alltså medvetet nå en ohälsosam vikt?
27 december 2010 14:15

molinda

ja. och jag vill inte skapa några obekvämligheter för andra eller hamna i någon diskussion över hur dum jag är. det är helt enkelt ett medvetet beslut och jag vet att jag inte kommer vara nöjd förrän jag når min drömvikt.
27 december 2010 14:16

Nennie

Pro ana är ej tillåtet på denna sidan så du kanske kan ta ditt trams någon annanstan?
27 december 2010 14:18

molinda

visste jag inte. tack för informationen. och skippa attityden för att vi har meningsskiljaktigheter. lägg energin någon annanstanS.
27 december 2010 14:22

Nennie

Nej för något som jag gärna lägger energi på är att stoppa att sån skit sprids!!! Försök bli frisk istället! Att sträva mot en dödlig sjukdom är jävligt dumt! Du har all chans i värden att få hjälp och du kan bli frisk! Det är som om någon skulle välja att bli alkolist....
27 december 2010 14:28

molinda

eftersom du inte verkar veta vad du pratar om avslutar jag här. meningslöst.
27 december 2010 14:31

Nennie

Jag vet mycket väl vad jag pratar om! Pro ana är inget annat än förnekelse och ett sätt att inte ta tag i sin sjukdom!!! Ett fegt sätt att slippa kämpa helt enkelt!

Logga in för att skriva en kommentar.