icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej!
Jag har en blogg som jag började skriva på innan jag började med Matdagboken. Den heter ironiskt nog "jag vägrar banta" och den finns på http://ifiwillican.wordpress.com. Men nu när jag för sjuttioelfte gången försöker komma igång igen tänker jag nog blogga här.
15 januari 2012 15:41
6

Kom och trolla bort mitt förfall

Det går verkligen riktigt åt skogen. Vågar inte ens väga mig längre. Det var ju ett år sen jag kom igång på allvar och både kom i form och gick ner 14 kg. Som vanligt när jag väl började känna mig bekväm försvann motivationen och det där äckliga överätandet smög sig på sakta men säkert. Jag ORKAR verkligen inte hålla på och skriva upp allt jag äter och låtsas att det är kul att träna. Men jag VILL verkligen inte heller vara ett fetto vilket jag absolut blir om jag inte anstränger mig för att inte vara det. Förlåt om jag kränker någon genom att använda begreppet fetto. Det är helt och bara riktat mot mig själv och inräknar ingen annan. Kan någon komma med sin trollstav och fixa det här? Tack på förhand

Kommentarer

  • 15 januari 2012 16:04
    gittan52
    Tänk om det vore så enkelt! Om du verkligen vill gå ner i vikt så är väl det bästa sättet att faktiskt börja fylla i matdagboken tills du har hittat din nivå på vad du kan äta och samtidigt tappa vikt. Om du inte ens [KURSIV]orkar[/KURSIV] skriva upp vad du äter så är du allt bra trött! Kanske dags att fundera på hur stor viljan och motivationen är att gå ner i vikt och sedan hålla den...
  • 15 januari 2012 16:07
    Jag önskar att det fanns en trollstav! Känner igen mig i din känsla men min gick över när jag tog klivet över till att börja om att kämpa nu efter nyår. Man behöver också börja tycka om sig för att vara "värd det bästa". Jag vet att det är svårt men försök! Det är synd att missa det fina i livet för viktens skull. Kram på dig!
  • 15 januari 2012 17:30
    Jaa du UllRka! Visst är det så. Det var just det där att jag "är värd det bästa" som blev min drivkraft sist. Det höll sådär-länge. Och Gittan52 - att jag inte orkar beror på att jag gjort det, och lyckats jättebra fyra gånger tidigare i mitt liv... Sist trodde jag, tack vare ovanstående (att jag hittat den magiska formeln "cause I`m worth it") att det skulle gå hela vägen och vara resten av mitt liv. Men som vanligt kom jag själv emellan och därför undrar jag nu - är det ens värt att försöka igen? Eller - jag vet att det är värt det, men jag behöver något som jag inte vet vad det är eller hur jag ska få tag i det för att ro hela vägen hem. Och tack för kramen!
  • 15 januari 2012 20:06
    *viftar lite med gaffeln istället för trollstaven*
  • 15 januari 2012 20:12
    Är Facebookskadad och saknar gillaknappen. Jag känner magin, tror till och med att det hjälper lite. :)
  • 15 januari 2012 20:14
    Haha, WORD! :D

Logga in för att skriva en kommentar.