att ata for mycket

[FET]Hej! [/FET] Jag ar har for att lara/reprogrammera min hjarna mot det battre. Mot en hjarna som inte far for sig att: oh hej, nu ska vi ata tills vi mar illa! Mot en hjarna som valjer att inte ta den dar chipspasen utan att istallet vaga vilja satta sig ner och tanka over situationen. [PUNKT]Vad ar det som far mig att ata tills jag mar illa? [PUNKT]Vilka kanslor ar det som jag forsoker pressa undan med hjalp av onyttig mat? [PUNKT]Vad kan jag gora for att vaga lyssna pa dessa kanslor? Jag ar idag 28 ar gammal, for ungefar fem ar sedan brot jag mig ur ett kontinuerligt system av att dova mina kanslor med hjalp av mat. Vid den tiden berodde det pa att jag borjade ma battre... alltsa behovde jag inte maten. Nar jag borjade ma battre sa borjade jag aven att tycka om min kropp, jag accepterade mig sjalv med en overvikt, jag sa, det ar helt okej! Jag borjade lara mig om kost och att uppskatta all den mat som jag verkligen alskar! Gronsaker, frukt och sa vegetariskt sa klart. Nar jag larde mig att ata battre sa gick jag aven ner i vikt. Jag har aldrig varit valdigt overviktig. Jag ar 158 centimeter lang och vagde som mest 72. Sedan fem ar tillbaka lag jag ganska stadigt pa 63 kilo. Under de senaste manaderna har jag gatt upp till 66, det later inte som mycket men pa min lilla kropp gor det mycket. I borjan pa aret forlovade jag mig, min pojkvan friade. Jag var overlycklig och ville genast borja banta for att se bra ut i klanningen, i samma veva sa flyttade vi och jag tankte att jag skulle ga ner i vikt och sla alla med hapnad da vi reste tillbaka till orten vi brukade bo i. Nar jag laser det har sa forstar jag att jag hallt pa med en massa trams, vad ar det for trams att vilja att alla ska bli forvanade nar de ser att jag gatt ner i vikt? Nu ar det tre veckor tills vi reser tillbaka och jag har gatt UPP i vikt! Ar det sa att sa fort som jag vill ga ner i vikt fort sa sager min hjarna nej? Ar det nagon sorts forsvarsmekanism eller nagot? Jag forstar inte... men jag forstar att jag maste borja tanka pa min halsa igen. Jag ska inte se det ytliga, jag ska tanka inat. Alla som lever idag, har bara ett liv (min tro), en chans till att leva livet till fullo, njuta av alla dagar som vore dem de sista. Jag tar pa mig ansvaret nu, jag och bara jag kan bestamma hur jag vill att mitt liv ska vara. Vill jag spendera mina dagar med angest och skuld eller vill jag spendera mina dagar med gladje och latthet??? Svaret ar enkelt och for att ta mig dit maste jag slappa taget om all smarta, angest och skuld som jag kanner. Hur? Genom att saga att det ar okej! DET ar okej att inte vara perfekt, det ar okej att bara vara jag. Fran och med nu paminner jag mig sjalv om att tanka efter om vad det ar som jag tanker. Tanker jag i positiva tankebanor eller har jag valt de morka tunnlarna av negativitet? POSITIVA AFFIRMATIONER: jag alskar mig sjalv jag ar en bra flickvan jag ar snall jag har ett stort hjarta jag ar vard allt gott jag ar vard att alskas jag lever varje dag som vore det den sista jag alskar min pojkvan och tar tillvara pa alla vara stunder tillsammans jag alskar min pojkvan och behandlar honom sa som jag sjalv onskar bli behandlad Okej, det var allt for nu, nagot rorigt och osammanhangande men vad gor val det!? Det ar mitt forsta steg pa ett finare, friskare liv.. All karlek till dig

pilluttas blogg

att ata for mycket

Kommentarer