Nu gör jag slut med sockerberoendet!

Jag är på väg, på gång, jag har ögonen på målet och jag är motiverad. Men jag är sjuk, sjukare än vad jag varit på länge. Kliandet i halsen började i söndags på eftermiddagen, huvudvärken började dunka på kvällen, nästäppan väckte mig mitt i natten, illamåendet började på måndag morgon och hostan började i eftermiddags. När jag strosade runt i pyjamas, tofflor och filtar virade runt mig i måndags var tristessen total. Inget på tv, för kallt för att gå ut, ingen post, böckerna är utlästa, bärbara datorn är två våningar upp, orkar jag klättra upp för trapporna? Nej. Slår på tv'n igen... tv-shop på samtliga kanaler. SUCK! Trippar ut i köket, slår på tekokaren. Funderar på att äta, min favorit sysselsättning. Är inte hungrig, men det finns ju inget annat att göra. Rostar ett par mackor, brer på lite sylt, ser min spegling i fönster rutan, vikten har ökat avsevärt det senaste två åren... 25 kg närmare bestämt. Tror jag i alla fall, det var ju ett tag sen jag vägde mig. Jag tar en tugga av den ena mackan och tänker att jag snaaaart ska ta tag i vikten. Jag vet ju hur man gör, jag vet vad som är nyttigt. Jag har ju faktiskt varit här förut. Visst så var den högsta vikten lite lägre än vad den är nu, men jag har tagit upp mig ur skiten, börjat träna och brutit mitt matberoende och tillfälligt gjort slut med sockret. Men på något sätt har det alltid slutat med att sockret förfört mig, jag blir otrogen mot det nyttiga livet för att sedan göra slut med det. Jag lägger ner mackan och smyger in i badrummet, drar ut vågen och ställer mig på den. 93,4 kg! Försiktigt går jag av vågen för att sedan ställa mig på den igen... 93,4 kg. Det är en viktökning på hela 30 kg!!! Jag gnuggar mig i ögonen och kollar ner på den oförändrade siffran, gnuggar mig i ögonen igen, men utan effekt... siffrorna på vågen går inte suddas bort. Men med en ordentlig insats från min sida så kan de förändras. Så jag kastar mackorna i papperskorgen och sätter mig ner för att lägga upp en plan, en super bra plan med lagom mycket mat och ordentligt med träning. Stolt bestämmer jag mig för att starta på direkten. Men verkligheten ger mig en smäll när faktumet att jag just nu är en sjukling gör sig påmind. Därför tar jag fram ett nytt papper och skriver upp ännu en plan, en tillfällig som endast är inriktad på maten. Bort med godiset, bort med överdoseringar av fett, fram med grönsakerna och fram med fettsnålt kött. Nu två dagar senare ser jag över mitt intag och inser att det varit alldeles för lågt, men maten har inte riktigt gått ner nu när jag har varit sjuk. Och jag kanske inte har gjort de bästa valen då jag helt plötsligt fått hungersmällar och blodsockerdippar. Men motivationen är kvar... ... och jag har äntligen gjort slut med socker beroendet på riktigt!

23 februari 2011 20:28

Frodis

Heja heja!! Sockerberoende är ett jävla skit att bli av med. Jag har lyckats och är jättestolt, det ska du också vara!
23 februari 2011 21:54

annicao

Att fatta beslutet är det första och största steget att bli kvitt beroendet. Jag är "nykter nikotinist och sockrinist" och jag önskar dig lycka till! Det underlättar om man försöker hålla sin blodsockernivå någorlunda jämn, för då minskar man risken att ramla dit på sötsakerna. Heja dig!

raawwwrrs blogg

Nu gör jag slut med sockerberoendet!

Kommentarer