Varför jag blev såhär stor.

Jag flyttade hemifrån redan vid 17 års ålder. Jag visste inte hur man lagade mat, städade eller diskade. Hade heller inga föräldrar som förklarade, visade och berättade små smarta tips som jag vet att mina kompisar har fått. Så när jag flyttade, så köpte jag hem panpizzor, och thairesturangen på hörnet hade riktigt goda grytor, och pizzerian låg inte heller allt för långt bort. Allt det med helst 1 ½ liter cola per dag. Hade inte längre 50 meter till ett motionsspår där ingen såg mig springa, och det var inte längre en mil gångväg till skolan. Jag blev fet. Ju tjockare jag blev, desto mer deprimerad blev jag, desto mer tröståt jag. Och för första gången i mitt liv, så fick jag välja själv när jag skulle äta, vad jag skulle äta, och om jag fick äta överhuvudtaget. Min barndom bestod av "ät tills du skäms", och skämdes, det gjorde jag direkt, så jag lät bli att äta istället. Och "Det du har tagit till dig måste du äta upp." och "Ta inte en andra portion." Redan som 8åring så hamnade jag på diet på fosterhemmet jag bodde på. En stor morot, plus halsning av ett glas vatten innan varje måltid. Det tar fortfarande emot när jag äter morötter idag. Det känns som att en del av mig gärna ville trotsa allt som jag inte fick äta när jag var liten. Hällde på DL-mått av ketchup på maten, 10 liter cola i veckan, plus en stor godispåse, eller chipspåse, varje dag. Än idag känner jag "Åh, det är så gott, måste äta mer." Det finns ingen självbehärskning på mig. Nu är min diet nyttig, och mitt tänkande är vackert. Jag vill inte se mig själv såhär längre. Det är inte jag. Jag är en aktiv tjej, med ett sprudlande glatt humör, trots allt jag har varit med om i livet, älskar sporter och aktiviteter. Och jag ÄR vacker, även när jag är tjock. Skulle vilja se mig som smal i denna åldern, och det är mitt mål. Jag är så taggad över att få ändras. Att äntligen få ha alla tuffa kläder jag har hittat på nätet, och våga gå och prova kläder i butikerna igen. Tänker inte låta saker från förr stoppa mig. Visst är det gott med mat, men det betyder inte att jag måste proppa i mig allt på en gång, eller i megastora mängder, bara för att jag kan. Jag vill leva, jag vill må bra. Och det tänker jag fanimej.

4 oktober 2011 13:43

chelona

All lycka till dig vännen! Det är DITT liv och DU bestämmer vem du vill vara. All lycka till dig :)
4 oktober 2011 14:00

pleta

Visst är det tråkigt att vissa saker från ens barndom kan ge såna men. Det får en att inse hur stor inverkan varje liten detalj har på ett barn och hur en sådan liten detalj kan göra stor skillnad i det långa loppet. Lycka till. Och ta det varsamt - med mindfullness. =)
4 oktober 2011 14:34

mymlan58

Lycka till !! För varje kilo neråt så kommer din självkänsla bli bättre. Lev här och nu ! Kram o pepp Mymlan
4 oktober 2011 15:22

rexi

Tack så jättemycket allihopa!
4 oktober 2011 15:39

Tabirimiri

Lycka till =) kände igen mycket i det inlägg . Och varje kilo du går ner kommer du få bättre själv förtroende och själv känsla. Håller tummarna för dig pepp pepp

rexis blogg

Varför jag blev såhär stor.

Kommentarer