provrum, träning och sommarkvällar.
För två dagar sen var jag på liseberg och kollade in Salem al Fakir och åkte lite karuseller. A pratade om glass hela dagen, men jag hade inga problem att stå emot. Inte ens när alla andra anslöt och köpte godsaker. Åt dessutom en helt fantastisk sallad till middag. Försökte lägga in den så gott jag kunde och hoppas att det blev okej.
Måste dock göra mig av med mina "åh, vad smarrigt med några hallon och yoghurt"-på kvällarna. Illa, illa, illa.
Igår sken solen hela dagen och jag låg och läste hela förmiddagen. På eftermiddagen kände jag att jag kunde ju inte sitta still, så jag tog med mig mina presentkort och gick ner på stan. Det var en sån där dag där inget riktigt satt bra eller kändes bekvämt och jag började nästan gråta i provhytten på hm.
Har kommit fram till att jag tror att den största anledningen till att jag känner mig tjock (vilket jag trots allt har en aning om att jag inte riktigt är...) är att jag inte känner mig älskvärd. Oälskad och konstig. Men det är bara i mitt huvud, hoppas jag. Jag tror att det är därför jag vill småäta också. Det spelar liksom ingen roll, för jag är ju ändå alltid jag och det är väl ingen som kan tycka om mig?
Det var en våg av dessa känslor som kom över mig i provhytten och jag fick stå kvar säkert 10 minuter innan jag kunde gå ut och då gick jag hem i rask takt.
Cyklade och tränade step up med den sjukt roliga koreografin, vilket fick upp humöret en hel del. Hem, käkade en pytteliten-fusk-omelett och gjorde en fantastisk smoothie på frysta hallon, sojamjölk och naturell lättyoghurt. mums.
Åkte och träffade några vänner som satt och ölade, men jag var inte sugen så jag drack vatten (öl har jag ju inte druckit på läääänge nu). Fick lite samma känsla där, att dom inte riktigt tyckte om mig eller att jag mest var ivägen och förstörde deras samtalsämnen. Detta trots att en utav dom är en av mina bästa vänner.
Åkte hem och läste mer bok och tyvärr, åt youghurt och hallon. Måste sluta med detta!
Har även upptäckt att det är väldigt många här som är sjuka väldigt ofta. Har det med ohälsosam vikt att göra eller är det bortförklaringar för att slippa träna? Eller är det bara otur? Jag förstår givetvis att alla blir sjuka lite då och då och kanske ännu lättare när man har barn, så jag vill absolut inte trampa någon på tårna. Men lite pepp: det är inte farligt att röra sig när man känner sig lite hängig. Så länge man inte har riktigt ont i halsen eller feber har jag för mig att det är lugnt och till och med bra att träna?
Så jag säger: sommarförkylningen, släng dig i väggen!
Ha en fin dag, och förlåt för den hårda tonen i inlägget.
Kommentarer
-
Hoppas det gått bra på jobbet för dig. Jag känner igen den känslan av att inte vara omtyckt, tror vi alla känner det någon gång. Men det är ju ens fantasi som spökar ;). Bara ta nya tag :) Ha de bra
-
bortförklaringar är nära till hands, men jag förstår vad du menar och håller med. Dock kan jag säga att om man tränar och känner sig lite hängig kan sjukdomen bryta ut även fast det inte var halsont eller feber. Det gäller helt enkelt att lära känna och lyssna på sin kropp! Lycka till :D
Logga in för att skriva en kommentar.