Tar mig tillbaka...
Jag är just nu i slutfasen av ännu en kurs på universitetet. Ofta innebär det någon slags redovisning. Vi hade den idag.
Jag har inte alltid haft svårt för att prata inför för folk utan det kom nog någon gång i högstadiet, i och med diverse motgångar och med det kom dåligt självförtroende. Något som följde med på köpet var att jag fick så otroligt lätt att rodna. Och med rodna menar jag bli röd från bröstkorgen upp till hårfästet. Det gjorde att jag skolkade från i princip varenda muntlig redovisning i flera år. Ibland hamnade jag ändå i situationer där jag blev röd, om något sa något pinsamt exempelvis. Och det ledde till att jag började undvika alla risker till sådana situationer. Vilket i princip innebär att man slutar leva. Stänger in sig själv och börjar tänka att det är bäst att man in syns.
Idag fick jag höra en kommentar som bara tar mig tillbaka till den tiden. Vi hade som sagt en redovisning idag och i vanlig ordning blir jag jätteröd och börjar svettas. Och jag rodnar inte bara, jag lovar. Utan jag blir illröd i precis hela ansiktet. Inte en millimeter är normalfärgad. Jag försöker ändå intala mig själv att ingen bryr sig eftersom att det ändå (bör vara) förhoppningsvis är vuxna människor som studerar på ett universitet, annars tycker jag nog att dom borde hoppa av.
Efteråt känner jag mig lättad att det är över och tänker lite dumma tankar om hur dålig jag är som blir röd men försöker tränga undan det eftersom det bara känns dumt att ödsla tid på det.
Lättad och peppad på spinningen träffar jag en klasskamrat. Vi pratar om redovisningen och jag berättar att det kändes jobbigt för jag kände att jag blev röd. Och han säger "ja herregud, du blev verkligen röd i hela ansiktet enda upp i pannan!!!" han berättar vidare "ja en tjej i klassen sa till mig att GUUUD SÅG DU HUR RÖD HON BLEV??!!"
och här sjunker mitt självförtroende (som jag jobbar så himla mycket med) ner till botten. Jag fick tårfyllda ögon, men försökte fokusera på passet istället. Det hjälpte lite, men när jag kom hem kunde jag inte hålla mig längre, och grät som ett litet barn.
Imorgon kommer kännas drygt när vi ska vara med klassen en hel dag igen... Och jag vill bara sitta inne och gömma mig.... Men jag ska försöka pyssla om mig själv ikväll eller något... Och ta ännu mer nya tag imorgon....
Summa sumarum, pissig men nyttig dag.
Kommentarer
-
vännen då, det där med rodnad har en massa människor. Jag inräknat. Fokusera på det positiva: du stod där framme och redovisningen gick säkert asbra :) stå på dig och lycka till :D
-
Ja jag vet det är så sant. Och egentligen vet jag det. Deppade ihop lite men nu orkar jag inte tänka på det mer. Jag är duktig som ändå genomför redovisningar om och om igen :P
-
Prova betablockerare ifall du tycker att det är riktigt jobbigt, prata med din läkare. Blir också hemskt nervös. Klarade tex inte uppkörningen eftersom jag inte kunde andas och darrade. Med betablockerare fungerade det galant. Tar alltid en innan redovisning om jag inte känner mig bekväm med klassen eller så, kanske inte känns så bra att stoppa i sig piller bara för att man blir nervös, men det får duga tills jag "växt ur" nervositeten...
Logga in för att skriva en kommentar.