icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag kommer skriva om mej i bloggen och hur det går med allt!

Trevlig läsning ;)
12 oktober 2011 13:47
5

Skadad...

Usch vilken resa det har varit för mig den senaste tiden... Egentligen började den förra året (2010) 1 juli, då jag, min kusin och min syster krockade med bilen. Det gick väl så där måste jag säga, jag flög som en liten vante i passagerarsätet och var halvvägs nere på golvet. Det blev en fruktansvärd chock för mig och jag åkte in på sjukan, il-fart upp på röntgen och krage runt nacken.. (jobbig upplevelse).. Men dom konstaterade att det inte var något som var brutet utan att jag var chockad helt enkelt.. Efter det var jag sjukskriven nästkommande helg. På den tiden jobbade jag som undersköterska (natt) och oftast då gör man inte fler nätter än 3 på rad, det gick ganska bra för mej, men jag hade ont som tusan, men sen kunde jag vila upp mej innan nästa pass började.. Jag var vikarie och jobbade därför inte lika mycket som en heltids arbetare gör. 1 juni i år fick jag en heltidstjänst som undersköterska på ett rehabiliteringsboende (dagtid). Smärtan smög sig på mej innan den anföll mej totalt! 25/8 gick av mitt pass och skulle vara långledig, bra tänkte jag, nu hinner jag vila mej lite. Jag hade ont i bröstryggen och i nacken + en fruktansvärd migrän. Hela helgen hade jag ont och migränen höll i sig. På måndagen när jag skulle jobba kväll hade jag fruktansvärd ångest, jag ville inte sjukskriva mej men det fanns inget annat att göra. På tisdagen fick jag träffa en sjukgymnast. Det såg illa ut, sa hon... Fram och tillbaka till doktor och sjukgymnast är hur mitt liv har sett ut nu sen dess... Men jag hatar att bara gå runt hemma så igår när jag träffade min doktor sa jag till henne att trots smärtan så vill jag komma tillbaka till jobbet nu... så nästa onsdag ska jag börja 25%, skönt ska det bli, även om jag är lite orolig över hur det ska gå, om det kommer att gå... Jag är mest rädd för att migränen ska komma tillbaka den har jag varit utan i två veckor nu så jag hoppas den håller sig där... Men i alla fall så sa ju doktorn till mig att jag skulle behöva gå ner i vikt, för den kan ju också ha en påverkan till mitt onda... Ja, jag vet ju att jag behöver, det är ju ingen hemlighet direkt... Men jag tycker att det är skit svårt när man ska klara det på egenhand utan stöd och hjälp, jag har inte den karaktären helt enkelt... Men jag får hyfsat stöd från min pojkvän, han försöker så gott han kan! Doktorn skulle ta fram nåt viktminsknings program till mig, men det kan ju ta lite tid ibland, så jag tänkte att jag försöker här under tiden. Det är bara att hoppas på att detta kanske kan hjälpa mej lite på traven...

Kommentarer

  • 12 oktober 2011 13:52
    Tabirimiri
    vad rusktigt det är med krocken. Håller tummarna för dig och din vikt minskning pepp pepp
  • 12 oktober 2011 13:52
    dmectiger8
    För det första Karaktär är bara påhitt, förstår mig inte på den som kom på Karaktär vad det gäller viktnedgång, det existerar inte ens För det andra Pepp
  • 12 oktober 2011 14:03
    snotra
    ååå Tack för kommentarerna! Man blir ju redan mer motiverad... =)
  • 12 oktober 2011 14:03
    Tabirimiri
    =)
  • 12 oktober 2011 14:04
    dreamroses
    jag peppar dig oxå

Logga in för att skriva en kommentar.