icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej. Har tänkt försöka bli lite mindre. Har provat LCHF och vet att den fungerar, men vill inte ta steget fullt ut av olika skäl. Har sedan starten hunnit pensionera mig, lite i förtid. Håller dock samma vikt, drygt 10 kg för mycket. En uppgång som accelererade när jag började medicinera för magen för några år sedan. Tills jag provade LCHF. Kolhydratnedskärningen behåller jag från LCHF-dieten. Blev hellurad av Livsmedelsverket på 70-talet då man uppmanades att äta "68 skivor bröd om dagen".
29 april 2014 09:09
7

Fiska och jaga kilon

Morrn. Idag startar kanske en ny epok i svalu-livet. Jag säger "kanske" och menar [FET]kanske[/FET] med feta bokstäver. Bokstavligen. Varför, undrar ni kanske? Jo, det året (2002) som jag skulle åka Vasaloppet hade vi en liknande "pissvinter" som i vintras. Nästan. Januari månad innehöll bland annat ett mindre smickrande rekord, då Piteå var varmast i Sverige under ett par dagar i mitten av januari. Det var plus 13 som mest. Detta tillsammans med min ambition inför loppet fick mig, eller tvingade mig, att hålla till en hel del på gymmet. Och jag kan genast säga att det hör inte till mina favoritsysselsättningar. Att röra på mig i naturen har jag alltid gillat. Nästan så att jag sett ner på "gym-nördar" med den överlägsnes åsikt. Som jag kanske turligen aldrig yttrade. Men i alla fall, tränade där under de snöfattigaste veckorna. Gick väl bra i allt, men huvvaligen så tråkigt. Jag kunde för mitt liv inte känna glädje eller inspiration till att sitta/stå/ligga i en svettluktande lokal och lyssna till smällarna från vikterna som hissades upp och ned, upp och ned, upp o......ja i all oändlighet. Jag som var van att kuta runt...ja i alla fall ibland. I skogen under jakt. Med min älghund. Som hundförare, varvat med sittande på pass. Under åtskilliga fisketurer utefter våra älvar här uppe, med fluga för att lura harr och öring. Längs miltal av forsar. Under massor av fågeljakter, smygande efter orre och tjäder. Har dessutom alltid motionerat mina hundar med att springa med dom. Under somrarna. Vintertid åkt skidor med dom. Och promenerat. Allt detta under ungefär tjugo års tid. Vilket tog slut när jag på grund av skilsmässa blev ensam och inte kunde/ville ha en hund sittandes ensam hela dagar som jag arbetar. Och med fötter och knän som inte längre vill vara med på joggingturer. Och med höfter som börjat ge sig till känna. Så nu ska gymmet ges en ny chans. Vete tusan hur länge jag står ut. Ja ja, jag [UNDERSTRUKEN]ska[/UNDERSTRUKEN] gå. Jag lovar. Ska till och med göra det så fort jag satt punkt på detta inlägg. Så har ni nu orkat ända hit, så vet ni var jag är den närmaste timmen. Tack o hej.

Gillar

Kommentarer

  • 29 april 2014 11:26
    svalu
    Det blev ca 40 minuter olika övningar. Får minimera sådana som ansätter handlederna för mycket och ett par mattövningar ska jag köra hemma. Behöver ju inte avverka alla samma dag. Tror nog att jag, med era peppningar till hjälp, trots allt kommer att fortsätta med detta. Börjar med två ggr i veckan och känns det bra kanske jag ökar till tre. Jag har ju dock tillgång till gymmet dygnet runt och kostnadsfritt. Vågar nog fanken inte lägga upp bild på mig här om ett år. =)
  • 29 april 2014 09:58
    LadyG
    Heja, jag håller på dig!
  • 29 april 2014 13:28
    LadyG
    Heja! du kan ju ta en bild nu bara för eget nöje, att ha och jämföra med om ett år. Du måste inte publicera den för det, hur nyfikna vi än är :-)
  • 29 april 2014 15:20
    svalu
    Jag nekar inte...men jag lovar inget heller. Vi får se...
  • 29 april 2014 21:13
    mita0822
    Nä, jag är inte heller så road av att gå på gym. Säger som LissaLo - Ut på backen med kärringen!! Fast just nu så har jag tydligen gett mig den på att hosta mig i form...eller ur form..för i normal form är jag icke. Till sist så blev jag drabbad av förkylning, fick jag för att jag var så kaxig innan. Trodde att jag var immun mot de små virusen... Men i backen kan man ju stå och trona ett tag i alla fall. Hoppas det kommer att gå bra på gymmet, jag kanske får ge mig dit jag också :-(
  • 29 april 2014 21:23
    nathalia
    Jag hatade gymmet länge, länge. Är nu tvungen till några dagars gympaus och det känns hemskt. Jag vill till gymmet ju! Som med allt annat blir det en vana/ovana/behov bara man gjort det tillräckligt många gånger. Och då resultat syns, vikterna stiger men inte [KURSIV]vikten[/KURSIV].. då är det ju bara så värt besväret :)
  • 29 april 2014 11:02
    Flamenco
    Jag är också naturmänniska. Och var länge motståndare till gymmet. Men, jag insåg till slut 2008 att det var ett nödvändigt steg i min rehab när jag blivit så nedgången av utbrändhet. Jag går på F&S och här går verkligen alla typer av människor, små tanter och rullstolsburna människor också, till exempel. Och så jag då :-) Faktum är att det blivit lite av ett behov. Det är skönt att lulla runt i min egen bubbla och dra igenom övningarna, och ibland så får jag höja nån vikt, och det är ju kul. Och ibland får jag riktiga såna där påslag med lyckohormoner, så jag känner mig lite hög efteråt, och tänker: Men oj, vad jag är glad! Väldigt bra komplement till att promenera i skog o mark. Så jag önskar dig lycka till med att komma över tröskeln, och hitta det goda i träningen!

Logga in för att skriva en kommentar.