"Shit Happens"
Hej Sverige
Nu har jag äntligen fått besked om orsaken till mina problem, som bara stegrats under hösten. Som främst bestått av besvär med att alltför oft tvingats tömma blåsan. Vissa dygn minst 30 gånger och över litern på natten.
Skulle för tre veckor sedan genomgå en av de regelbundna hälsoundersökningarna på jobbet. Som vanligt till att börja med provtagning som senare följs upp med samtal med läkaren.
Jag berättade hur jag har det och haft det under hösten och då blev vår rutinerade sköterska misstänksam och tog både test på urin och blodsockertest.
Mitt blodsockervärde låg på 18.!! - "Det där är skyhögt och måste åtgärdas snarast" säger hon och ringer min hälsocentral på en gång. En hälsocentral i närheten av Piteå där jag arbetar kvar något år till. Jag får en tid bokad 16 dagar senare, där jag tar för givet jag ska träffa läkare eller diabetes-sköterska.
Jag ser fram emot att få börja medicinera, då jag alltså drabbats av typ2 diabetes. Kan ni då föreställa er hur jag mår när jag åker därifrån sedan detta utspelats.
Jag kommer dit fastande och en sköterska tar ett blodprov. I fingret.!? Nåja, jag vfår vänta då hon påstår att hon ska göra ett långtidstest. När hon är tillbaka får jag veta att det var 15. Jag frågar när jag ska träffa läkare/diabetessköt. och får till svar att -Nej du har ingen mer inbokning.
Men hallå! utbrister jag. Jag måste väl få medicinera, om det nu sägs vara så allvarligt? Då föreslår hon att jag talar med bokningssköterskan, vilken då går iväg och talar med en läkare. Kommer tillbaka och meddelar att, jag citerar.
-Läkaren tycker att du ska söka på en hälsocentral där du bor, i Skellefteå.
-Jag bor inte i Skellefteå och där jag bor finns ingen, det är en av anledningarna att jag behållit denna, trots att jag flyttat.
-Jamen du borde söka en i det landsting du är skriven i.
-Så det fria vårdvalet gäller inte här?
-Jamen du förstår, detta är en kronisk sjukdom....bla..bla..bla..etc.
Där stängdes mitt hörande av, på grund av stigande ilska och missräkning. Länge sedan jag var så besviken och ledsen. Jag var nära gråten då jag åkte därifrån.
Med den tid som gått mellan första provet som sköterskan på jobbet reagerade på och ringde om, tycker jag de haft tid att konsultera läkare/diabetessköterska och förberett en medicinering. Allrahelst då dom tyckte mitt värde var alarmerande högt.
Nu har jag bytt hälsocentral (konstigt nog, va) och har där lämnat prov och ska träffa distriktsköterska på tisdag och även få den medicin jag behöver. Kan tillägga att omedelbart efter första provet på 18, har jag ändrat i allt jag stoppar in i mat-/prat-kvarnen ovanför hakan.
Tar bara ytterst lite av något sött ibland och bara efter en måltid. Mitt socker gick ned till sexton under första veckan, så jag hoppas jag kan balansera detta med medicin. Och bland besvären av det höga sockret har jag problem med muskulaturen främst på morgnar. Muskelspänningar som utlöser kramp ibland och störd nattsömn för att tömma blåsan 4-5 gånger varje natt. Och allt detta har jag skyllt strålbehandlinge för, men nu vet jag bättre och vet att hjälp finns.
Shit då att man ska nekas vård på sin egna valda hälsocentral. 
Håll er från socker, även konstgjort och lev väl kamrater.
Gillar
Kommentarer
-
Ja du man kan bara sucka och skaka på huvudet. Hoppas du får en vettig diabetessköterska på din nya vårdcentral och kan få det stöd du behöver att leva med din diagnos.
-
Ja du, Svalu - tyvärr finns ingen "ogilla" knapp annars hade man väl fått trycka på den - jag inte pga det du skrev men pga det bemötande du fick på vårdcentralen. Hoppas du får bra vård framöver och börjar må bättre.
-
Man blir bestört. Hur ska vårdtagaren orka strida för sin rätt och ett bra bemötande...när man redan är i underläge, rädd och orolig.
Man blir mörkrädd över hur vården blivit. Pepp till dig...och bli arg. Det hjälper 🌹👍
-
Jo tack Ankan 123.
Jag brukar hålla lite koll på doktor Dahlkvists sida och vet rätt mycket om hur att förhålla sig till kost vid diabetes. Har två äldre systrar med diagnosen.
Jag misstänker dock att jag åtminstone till en början bör och kommer att medidcinera, eftersom värdena ligger högt och det enligt syrrorna är en ärftlig diabetes.
Huvudmålet för mig just nu är att så fort som möjligt kunna må bättre. För som det känns nu orkar jag inte länge till.
-
Hoppas du får adekvat hjälp snart. 👍
-
Hoppas du piggar på dig nu då du får adekvat behandling!
Jag blir mörkrädd av det du skriver hur fasen kan det vara så svårt??!!
-
Kram till dig Svalu... det hjälper föga, jag vet, men att veta att det finns stöd hos oss i cyberrymden kanske hjälper något i allt elände.
-
Den största trösten är att du egentligen inte behöver socker. Socker är egentligen ett gift för kroppen. För min del så får jag mycket besvärlig diarré om jag äter för mycket socker. Något jag märkt då jag avhållit mig från socker under en hel månad.
Jag håller på att lära mig att inte tycka att söt är gott. Jag har under 2 månader försökt undvika socker. Det var januari och september. Det intressanta är att jag nu inte tycker sött är lika gott som förut. Mycket som jag tycker är gott är sånt som har någon annan smaktillsats som exempelvis mandel eller någon nötsort. Jag har förstått att socker eller sötningsmedel är inte så bra. Jag åt något som hade stevia i och då fick jag små blåsor på händerna, armarna, brösten och axlarna. Det dröjde ett tag innan jag förstod att det var stevia som jag hade reagerat på. Så nu undviker jag stevia förstås. Tyvärr är det en tillsats som är på frammarsch.
Kram och Lycka Till Margitta!
Logga in för att skriva en kommentar.