Talpedagogisk läskedryck
Vårt språk är en förutsättning för god kommunikation. Ändå slarvas det mycket med detta idag. Inte minst från media, som ofta "lånar" från andra språk, främst då från engelskan, eller hittar på egna uttryck för nya företeelser. Men även från andra håll kommer nya sätt att förmedla sig. Svenska akademien godkänner ju nästan varje år något nytt ord som hamnar i deras ömt vårdade ordlista. Men hur är det, plockas "glömda" ord bort ur densamma?
Ordet "ensam" verkar ju vara på väg bort, om man lyssnar till dagens språkbruk. Som jag skrivit vid något tidigare tillfälle så verkar många idag skämmas för att använda "ensam" i sitt rätta sammanhang. För "själv" och "ensam" har inte samma betydelse.
Att då slarva med detta "själv" istället för att sätta ihop meningen med "gör jag själv" eller "är för mig själv" gör att vi får en helt ny innebörd av språket, om nu inte de aderton får för sig att ändra innebörden av själva ordet "själv"
Och då jag är inne på "ordklyverier" och språk kan jag berätta från min barndom om hur jag lärde mig uttala bokstaven R. Min mor hade som brukligt inför högtider som Jul och Påsk, inhandlat en back med läsk. Denna stod i vår matkällare och jag hade då undersökt denna och konstaterat att det fanns Loranga bland flaskorna. Inte på grund av läskunnighet utan för att jag kände igen etiketten. Jag sprang upp till modern i köket och utbrast, "mamma jag vill ha en Lolanga". Nej nej, det blir inte förrän till helgen blev svaret. Jag arg, utbrast då, "JAG VIIILL HA EN LORRRANGA!" Då svara min mor överraskad, Men, nu sa du ju rrr. "Va, gjorde jag?"
Sen var den läsken glömd för dagen. 
Var försiktiga med läsken kamrater.
Gillar
Kommentarer
-
Ja läsken ska vi akta oss för
På tal om språk så kan jag reta mig på att en tjej som informerar om Stockholmstrafiken på radio inte verkar kunna säga Södertälje utan det blir hela tiden Sötälje.
Någo som däremot får mig att skratta gott är Donald Shehan på Mitt Kök på TV4 lördagar.Han kompenserar sin otroligt dåliga svenska med sin härliga charm och entusiasm, tycker jag.
Håller verkligen med dig om att det är en stor skillnad mellan ”ensam” och ”själv”. En fd kollega till mig som var singel, alltså inte stensorten, fick en gång frågan om han bodde ensam. Nej, jag bor själv blev svaret.
För mig är ordet ensam mer än känsla.
Att ta in nya ord i svenskan behöver dock inte vara en nackdel alla gånger, "liksom", det kan vara berikande också, "typ"…
-
Jag är en jobbig språkpolis med gott påbrå från pappa som gärna skriver artiklar i Södermanslands språkgilles tidskrift och jag kan inte annat än att hålla med dig om ditt inlägg. Samtidigt som vi måste språket utvecklas i takt med att samhället förändras; vare sig iPad, mobiltelerfon eller KBry (slang som redan är omodern) fanns för bara några år sedan. Ungdomarna vill också ha sitt "hemliga" språk som gärna får vara fett svårt att förstå för oss som passerat en viss ålder...
Att bero på ensam och själv (ja, de tcknas helt olika på teckenspråk - googla får ni se...) så är det i mina trakter helt rätt dialektalt att använde vart på det sätt ni andra svenskar använder orden var och varit. Tex Jag har vart i skolan idag.
-
Ju snabbare jag blir på att trycka ner tangenterna på tangentbordet desto sämre stavar jag.
-
Ja LCHFtjejen, där ser du. Tekniken har hunnit före oss människor.
-
Jag är språkvetare, och ett kort svar på din fråga: Ja, ord som försvinner ur svenskan, "glömda" ord alltså, tas bort ur SAOL.
-
Tack för den infon Choklado. Då vet vi. Problem kanske om någon hittar "bortglömt" ord och börjar nyttja.
Som exempel, hur många vet vad en Päpling är, utan att googla på ordet? Jag visste det inte.
Logga in för att skriva en kommentar.