Första gympasset! - skämdes...!!
Jag vet inte vad jag ska skriva, men det var INTE ROLIGT!
Jag bara kände hur mycket jag har gått upp i vikt sen jag tränade sista gången före jag kolappsade och förlorade mig själv till sorgen.
Att ha gått upp 13 kg på 3 månader är inte bra och att ser det är inte alls bra men att läsa vikten ÄR INTE ALLS BRA!! men det är det som får oss att reagera och ta tag i felet för att förändra det.
När jag stod där framför spegeln och gjorde mina styrketräning och märkte att min mage har blivit så stor sen sist jag gjorde samma träning, hur den pösa där och såg hemsk ut gjorde mig väldigt ledsen.
Att känna hur anfådd och slut jag blev av att ha löpbandets branthet på 7 och att hastigheten var på 4 fick mig att längta till den gammla jag som sprang upp för löpnabdets branthet på 4 och hastighet på 7.5
När du släpper taget och inte inser det så är resultaten den som jag kände idag. ATT DU ÄR FET! och att du måste göra någonting.
Förr sade jag till mig själv "vill aldrig se siffran 100" och här är jag 103.5 kg! om inte mera!!!
Jag skäms så för att jag har låtit mig gå så långt som hit, men vad kunde jag ha gjort när jag insåg hur söndrig jag har blivit inombords av sorg och att jag inte hade kraft till annat än att tröst äta och tro på att bara den här biten och bara den här och sedan att sluta träna helt!
Jag har inset vissa saker, att fast du inte äter rätt men att du tränar så du går inte ner men du går inte upp heller...
men att släppa taget om båda, fuckar upp hela du!
Så idag, den dagen då jag startade om så måste jag bara med ge, att jag ska inte ge upp mera, för jag vill verkligen ha gått ner till 95 kg till juni! för att sedan fortsätta gå ner till 90 kg.. det som bara blev en platå är att jag stannade på den där 93,5 kg då och gick sedan upp..
Just nu känner jag mig så ledsen o deppad o skämms.. oooofff.. för att inte säga arg på mig själv.. hela mitt liv känns konstigt också.. tänker även på mitt förhållande att kanske min kille inte ser mera på mig" på det viset" för att jag har blivit så fet och att 90 % är hans fel för han började laga mat som jag inte åt då som ris i mängder, potatis, bröd och sånt.. så jag är lite down nu...
Kommentarer
-
Det här kommer du klara, man får bli arg och ledsen och skrika bara man kanaliserar ilskan till beslutsamhet och slåss mot negativiteten.
Min sambo stöttar mig massor, prata med din kille och berätta hur du mår och att du behöver hans stöd, han hjälper dig nog gärna!
-
Tack för din kommentar. Min kille fattar nog inte, o det känns nog som han inte trivs med mig för hur jag har blivit.
Jag är bara så nerdeppad just nu men måste verkligen klara av att ta mig tillbaka till under 100 för att kunna fortsätta.
Har fått en gång stöd med min vikt o det var av min man, som hjälpte mig, men denna kille ser på min vikt som mitt eget fel...så jag vet inte .
Men tack iallafall :)
-
Du skriver så bra om din situation med matkärlek och kärlek som (tycker jag) blir fel. För dig iaf. Visst är det roligt att partnern hjälper till med sådant som matlagning. Men den mat som serveras verkar inte vara lämplig. Inte för en person med övervikt.
om det inte går att tala med honom om maten och berätta hur det bör vara . Så står du i för ett vägval.
1/ du tar på dig att laga maten om det går , inte roligt men då gör du som du vill
2/ han får fortsätta laga mat som han vill. Du äter av det lagade, men vad du vill !
hoppas du får rätsida på mathållningen. Att ni på något sätt kan mötas vid spis och matbord!
-
Kära Sweetberry! Lägg i minnet hur det känns nu så att du kan glädjas åt dina kommande framsteg. Det är mitt råd till nybörjare på gymmet och kan vara bra i ditt fall också. Själv minns jag med tacksamhet hur jag kände mig förr. Jag minns mina rädslor som jag övervunnit. Jag minns mina försök till nyttigt och rörligt liv som misslyckats, men till sist träffade jag rätta människor som förstod sig på att uppmuntra mig och glädjas åt mina framgångar, men din egen inställning är viktigare än andras stöd. Tänk positivt och gläds åt varje liten framsteg och tillåt dig att falla tillbaka lite ibland. Fastna inte i det negativa utan använd det som en språngbräda framåt i stället. Du är underbar.
Logga in för att skriva en kommentar.