So far - so good

Egentligen borde det inte vara så himla svårt. Det jag åt förra veckan har jag ingen större glädje av nu. Mer än att det satt sig på höfterna. Själva tillfredsställelsen har jag bara i nuet, när jag äter klyftpotatisen. Även om det är jättegott, så är glädjen ganska kortvarig. Likadant är det när man avstår från saker och ting. Det kan svida lite för stunden, men inte känner jag av gårdagens svidande nu. Så varför kan jag inte alltid bita ihop för stunden och tänk att imorgon är detta glömt och begravt? Igår bet jag ihop och höll min under 20 kolisar, drack varken te eller kaffe. Och – kors i taket – drack inget vin, trots att Maken ville ha. Det kallar jag en delseger!

Kommentarer

29 juni 2011 10:26

Ewa1969

Håller verkligen med dg om att man efteråt inte har någon större glädje av det man tryckt i sig. Det som dock infinner sig efter man avstått är ju en go känsla av att man inte trillat dit. Det är aktiva val man sa göra. Inte bara slentrianmässigt äta/drick saker. Om man gör aktiva val tror jag att man mår bättre efteråt eller i alla fall inte mår så "dåligt" av det man ätit. Du vet väl att te och kaffe knappast innehåller några kcal? Men det kanske inte är därför du inte vill dricka det. Vin däremot... Bra jobbat!
29 juni 2011 12:58

tjatlund

Den här gången tänkte jag testa Atkins och då ska man avstå även från te & kaffe de två första veckorna. Det är något med kaffeinet som höjer blocsockret, tror jag.
29 juni 2011 20:03

Ewa1969

OK :)

Logga in för att skriva en kommentar.