Sylvesterloppet
Då var det då dags för premiären. En premiär som jag hållit hemlig för alla eftersom jag tvekade in i det sista om jag skulle springa med tanke på årstid och tvivel på min egen kapacitet.
Till slut fick jag ge mig själv en spark i baken och konstatera att kan jag springa 7 km hemma på träning så kan jag springa 5 km. Jag blir inte handikappad bara för att jag får en nummerlapp på bröstet.
Sagt och gjort. Anmälde mig, hämtade nummerlappen dagen innan och satte lappen på reflexvästen för att kunna välja och vraka ur hela träningsgarderoben när det blev dags.
Vaknade tidigt och såg den strategiskt placerade västen det första jag gjorde.
En enkel frukost på kvarg, blåbär och nyponpulver, packade det sista och sen satte jag mig på motionscykeln och trampade igång musklerna för att få upp lite värme innan det var dags att åka.
Väl på Fredriksskans värmde jag upp lite provisoriskt. Hade inte ro att göra någonting. Hela jag var ett knippe nerver!
Ögonblicket förevigades innan start tillsammans med barnen och därefter blev jag kallad till startfållan. En sista koll att min GPS-klocka var med på noterna och hade koll på tillvaron istället för att flyta omkring vilse i Östersjön.
Tog plats längst bak i fållan vis om att jag skulle vara bland de sista in i mål så varför stå i vägen för andra med mer fart?Raketen gick iväg, alla redan??? Nu var det på riktigt helt plötsligt, tanke till handling.
Vi var många som skulle iväg samtidigt så starten liknade mer en 2-step shuffle men jag tog det lugnt och lufsade bortåt startbågen och tryckte på klockan när jag passerade. Sverige, nu är jag på väg!
Inledningen på loppet var lika trång och bökig som starten, onekligen var det några flaskhalsar som skulle passeras och många kroppar på liten yta men det visste jag ju på förhand. Jag tog det lugnt och joggade på, det var ju ett lopp på 5 km och ingen större mening att stressa.
Så fort vi kom ut från stadion så drog de flesta iväg. Jag fokuserade på att inte fastna i ivern utan höll ett vaksamt öga på klockan så att jag inte forcerade tempot.
Rätt snabbt hittade jag en "kanin". En kvinna som sprang i ett tempo som var lite snabbare än vad jag tränat och som jag kände var hållbart.
Solen hade gjort ett bra jobb med att rensa banan men det var ändå snö och lite smålurigt på några ställen men.. det är december. Big surprise att det kan vara halt då.
Klockan markerade 1 km och första kilometerskylten kom efter 1,19. Eh va? Är det felmärkt? Är det fel på klockan? AVBRYT! Upphör med dem tankarna! Oavsett var felet låg kunde jag ju inte direkt göra något så jag tvingade mig själv att släppa de tankarna och springa vidare. Uppdraget var ju enkelt. Spring tills du når mål. För det behövs ingen klocka och tidschip hade jag ju ändå.
Resan gick genom kvarter, cykelvägar och annat tills vi kom ungefär halvvägs då vi kom ut på Ängöleden. Vi snackar öken. En väg som fortsatte bortåt utan slut. Ungefär som industriområdet jag brukar springa i men det området kan jag ju utan och innan.
Efter ca 3,5 km märkte jag att min kanin började ge upp. Jag gick om och fortsatte själv, även om jag såg löpare långt bortåt.
Strax efter 4 km hörde jag hur David började hejas fram. Jag var på väg att varvas av de första millöparna. Väntat, så jag höll ut åt sidan och gav fri väg. David och 3 till varvade mig på vägen in men samtidigt så gjorde varvningarna att jag la i en extra växel och ökade mitt tempo för att få en stark avslutning.
34:47 gick jag i mål officiellt. Några sekunder efter fyran på milen och jag var så trött så jag skakade.
Amatör som man är så glömde jag ju stoppa min klocka men jag gissar att min egentliga tid båge till båge blev 34:04 med tanke på tempokurvan. Inte riktigt årsbästa på 5 km.
Varm sportdryck har nog aldrig smakat så gott som när jag kom in i mål och när jag sen fick i mig chokladmjölk och lite kaffe några minuter senare så blev man människa igen och slutade skaka som ett asplöv.
Jag kom näst sist i min klass och samtidigt kom jag först i min tävling mot mig själv. Nu har jag satt en baslinje och nu ska den förbättras!
Skälbyloppet nästa!
Gillar
Kommentarer
-
Grymt jobbat!! Gott nytt år :-)
-
GRATTIS!!!!! WOW! Underbart!!! Jag kan inte med ord beskriva hur STRONG du var (och är)! Heja! ... och dessa kaniner är guld värda - då orkar vi mer :) Pepp!
-
Krusmor, det hela löste sig rätt bra. Kollade i resultatslistan och tydligen blev jag kanin åt kaninen för hon kom in i mål strax efter mig.
Logga in för att skriva en kommentar.