krigare? hell yes.

[FET][KURSIV]Först tack för de underbara kommentarer jag fick! Dels på blogginlägget och på min tråd "Mål till JUL!". Ni är helt underbara <3[/FET] tumör är mycket allvarligt.Det kan vara godartad (som är bra och sprids inte ) eller så canser... Min var godartad, dock var den stor (som ett ägg) och satt på mycket svårt ställe. på alla 5 sinnen i princip. Jag blev opererad av bästa proffesorn på neurokirurgi på Karolinska i solna. Men innan operationen sa han att han ändå aldrig opererat en liknande på samma ställe och storlek. Så allt var svårt. Det skedde mirakel, jag tror på Gud är syrian ortodox, och VET att det skedde mirakel. Som ni vet är det mindre än millimeters marginaler när man snackar om hjärnan, så knappt en milimeter fel så kunde jag vart förlamad för livet, inte kunna prata, andas själv, gå (och sköta mig) och mycket mer. Men det skedde mirakel, och han kom inte åt nåt. Hörsel har jag tappat i ena örat, antagligen för det skedde en liten blödning där i samband med operationen. Och örat är ju mycket känsligt organ. Men det mesta som kunde gått snett, och varat för livet, hände tillfälligt eftersom såret var stort. Så jag tappade balans, nästan tappade synen helt på ena ögat, hörseln då också. Och hade massa huvudvärk. Ett år senare genomgick jag strålbehandling för att "smula sönder" sista delen som var kvar. Den var mycket tuff och själva behandlingen gör massa saker bla illamående och smärta. Jag gjorde den i 6 veckor, varje dag. I samband med den fick jag kortison, som ni kanske vet sväller upp mycket (samlar vätska) samt ökar aptiten. Jag gick upp ca 26 kg på ca 3 månader. Fick massa bristingar(som jag har kvar än) och det värsta var att jag inte ens orka resa mig upp från tex soffa/stol. Orka knappt gå 3 steg. Orka inte gå upp i trappor. Fick reda på att vid den dosen jag tog tappar man snabbt i muskelmassa, och jag hade tappat ca 40%. Jag blev som en gammal tant, vid 23 års ålder. Jag går på kontroller (magnetkameraröntgen) och eftersom det hela är ganska färskt så blev det 3 ggr per år, men kommer antagligen att minska till 1 gång/år. Men jag ska göra kontroller i 10 år framåt. Just nu, resultat efter senaste röntgen är att den "minskar", för att förhoppningsvis snart försvinna för gott. Hur mycket och när det händer beror på varje människas kropp och hur man svarar på strålbehandlingen. Vissa svarar inte alls. SÅ jag tackar Gud, är tacksam och glad. Jag kunde suttit i rullstol med respirator och fått sondmatning. Bara andats liksom. Jag kämpade hårt med hjälp av närmaste familj och vänner så är mitt liv ok idag. Inte som en normal 26 åring kanske, som är frisk. Jag tar medicin för dagliga huvudvärken, kan inte gå ut utan att skydda huvudet för jag är känslig för blåst och värme. För mycket ljus, för mycket ljud... Jag går på smärtklinik, för att få hjälp att hantera smärtan. [FET]Men jag lever. Jag försöker göra mitt bästa av livet som jag har nu.[/FET] Jag var den som var mest ambitiös i skolan, "plugghästen" som fick MVG i allt... hade alltid nåt att göra. nåt på G. Men plötsligt bara satt jag still. i 3 år och väntade. Jag väntar än. På att bli helt frisk. Resultatet av operationen ser man direkt, resultat av strålbehandling får man vänta in liksom.. Nu har jag börjat i skolan igen, ska försöka på en kurs. Men jag har förändrats det är sanningen. Så det kanske kommer ta tid att anpassa sig, om jag gör det. Vi får se hur det ska gå. Allt gott![/KURSIV]

28 augusti 2012 14:25

marketta

"Mamma Mia" vad jag är glad,att Du kan ta det på rätt sätt!!Jag tror oxå,att det finns en Gud,som ser till,att vi kan komma ut ur(ibland helt omöjlig situation) Jag kan säga till Dig,att jag miste min lilla syster för 16år sedan i samma sak som Du.Hon hade ett"kalopperande" tumör i huvudet och när den upptäcktes,var det för sent.Inom 2veckor dog hon.Hon var bara 28år gammal.och lämnade efter sig dotter på 4år och sonen 2år+mannen förståss.Nu går mina tankar till henne.Samtidigt är jag från hjärtat glad,att Du har möjlighet att fortsätta leva och hur Du kämpar,trots mycket svårigheter som Du måste kämpa mot.DU ÄR STARK!!!!1000 rosor+KRAMAR
28 augusti 2012 19:17

toto85

oooh jag blev tårögd av din berättelse! sorgligt att det hände så, men ja det är så. alla har olika öde även om sjukdomen kan vara liknande. Jag såg ganska mycket, och olika utfall av sjukdomen vid min tid på sjukhuset och sedan rehabiliteringskliniken. Då ser man liksom "hur det kunde ha gått". Förutom att man kunde rent av dött. Då känner jag mig tacksam. tack för din peppning! Gud ger tröst och gör det omöjliga möjligt <3 [FET]TACK TACK TACK =)[/FET]
29 augusti 2012 00:02

Snuttan7

Oj man blir mållös när man läser ditt inlägg. Kan bara säga, häftigt! Vad kroppen är otrolig. Bra kämpat, hoppas du slipper smärtan snart. Peppkram Sandra
29 augusti 2012 11:15

toto85

Snuttan7 tack ja det finns liksom inget tillräckligt att säga =) yes jag fortsätter kämpa på, och med vikten också! Pepp till dig med =)

toto85s blogg

krigare? hell yes.

Kommentarer