icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
25 år ung och nyligen drabbad av en stroke. Den kom från ett stort hål i mitt hjärta (har levt med en tickande bomb) som snart ska opereras. Nu är jag synskadad och har lite kognitiva svårigheter. Och övervikt!

Nu är jag hemma och sjukskriven, vilket är en utmaning när man har en liten dotter på två år och en nyligen införskaffad valp. Det var nog svårt när jag kunde se ordentligt! Den nya cykeln står i garaget, jag kan inte köra bil längre och att träna hunden är en utmaning.

Det fanns inget jag kunde göra för att förhindra proppen att dyka upp, den hade inget med min övervikt att göra. MEN jag kan se till att jag inför denna hjärtoperation har förbättrat min kropps kondition och mitt välmående generellt. Jag måste verkligen trimma mina motorer så jag har de bästa förutsättningarna som möjligt.

Mitt första kortsiktiga mål är att gå ner 5 kilo och att må fantastiskt efter sommaren! Jag sätter ett mål jag vet att jag kan nå under mina "nya förutsättningar". Efter sommaren kommer nya mål! Små steg i rätt riktning tror jag är rätt sätt för mig.
Ett lite mer långsiktigt mål är att jag nästa sommar ska ha återfått så pass bra balans och anpassat mig vid min ny synförmåga att jag klarar av att cykla och att träna agilit med vår lilla valp.

Det var svårt nog för mig att gå ner i vikt innan stroken ( två jobb och familj...), nu när jag drabbats av detta har mina möjligheter försämrats ännu mer. Men jag säger bara BRING IT ON! Den här hjärnskadan ska inte få vinna över mig, jag ska besegra den. Jag ska vara i bättre form inför operationen och efter den ska jag ge järnet ännu mer!

Alla säger att det är så synd om mig och att mitt liv är förstört, och visst jag kan itne fortsätta med mitt gamla liv, men nu är jag ju på G mot mitt nya! Har fått en sån enorm kämparglöd av detta, har insett hur skört livet är och vad som är viktigt.
Jag ska visa alla att jag klarar allt! Så nu jävlar ska alla få se!
14 juni 2011 11:32
2

En bra dag igen! :)

Klev upp vid 6 imorse och gick en 40 minuters promenad före frukost med hunden. Gud så skönt att kunna göra det igen! Har även hunnit med att lämna lill-pigan på dagis och en tripp in till Terapeuten med gubben :) Vårt liv har vänt på en fem-öring och jag kände att framförallt min sambo behövde få ventilera med en neutral människa. Vilket han själv inte tyckte, men för min skull följde han med mig. Han är rätt så avigt inställd till det hela, men det slutade med att (jag gick ut efter 10 minuter) han pratade på i över en timme med terapeuten och tillslut fick de avbryta eftersom vår tid var slut. Så han gick från att bli släpad dit, till att faktiskt gå därifrån med ett leende på läpparna och att se framemot nästa tid! Än är undrens tid inte förbi! :) Min sjukdom har drabbat honom likväl som mig, men han som är frisk "får inte klaga". Vilket var det han behövde, utan att jag var där. Han behövde få snacka "skit" om mig och min sjukdom med någon som inte är partisk. Helt ärligt så trodde jag att jag skulle få komma in efter några minuter, men jag är glad att jag hade fel. Så glad att han fick ge lite utlopp för sina tankar och känslor. Utan honom skulle jag aldrig klarat mig så bra som jag gjorde. Så jävla bra! Ursäkta svordomen, men så glad känner jag mig! Nu är kaffet uppdrucket och nu ska jag ut och träna lite lydnad med valpen innan det blir lunch! :)

Kommentarer

  • 14 juni 2011 11:34
    jaropi
    Vilken lycka det lät att bara o det är lov att svära Ha en riktigt bra dagg
  • 14 juni 2011 14:05
    Annikan
    Åh solskenskänslor!!! Härligt det är att höra folk som satsar på sina relationer och jobbar på det hela!! :D *pepp pepp*

Logga in för att skriva en kommentar.