Filosofi såhär en måndagskväll!

Sitter ofta och läser på andras bloggar här på matdagboken och tycker oftast att det är spännande och intressant att läsa om vad andra tänker och tycker och vad andra har för bekymmer och funderingar kring det som vi kallar vardagen. Vi alla har så otroligt mycket som händer i livet hela tiden och egentligen, om man skulle rada upp allting så skulle man märka att det i princip är samma saker för alla. Vi bara väljer att hantera händelser och känslor på olika sätt! Jag läser andras bloggar dels för att jag för tillfället inte har så mycket annat för mig, för att stilla min tristess, eller så läser jag för att glömma bort min egna vardag för en sekund. Visst är det konstigt att man på nått sätt behöver ha någonting att jämföra sig med för att kunna urskilja hur sin egna vardag är. Mitt examensarbete handlade om att "för att kunna lära sig någonting så behöver det väsentliga urskiljas från det oväsentliga" (inte jag som kommit på det, jag bara forskade vidare inom fysikdidaktik). Och jag har insett mer och mer att detta gäller ju egentligen allt! Mitt liv har ju egentligen ingen betydelse för mig om jag inte kan sätta det i relation till någon annans liv! Visst, nu tänker du kanske att -jo, självklart kan man veta att man är lycklig i sitt liv utan att behöva jämföra det med någon annan. Men om man hårddrar sanningen så vill jag påstå att man är inte samma människa just nu, i denna skrivande sekund, som man var i går, eller förrgår. Eller innan någonting skedde som förändrade någonting, stort eller litet. Ungefär samma tankegång som "man kan inte veta hur det är att vara lycklig och har svårt att uppskatta lycka om man inte nångång har varit olycklig". Vilket alltså innebär att du jämför dig med, om inte andra, i alla fall med den som du var i går, eller förra året! Jag var och tittade på min gamla bil i dag som jag voltade med för fyra dagar sen. Jag har några blåmärken på kroppen som enda fysiska påminnelse om att det har hänt. Rent psykiskt känns det fortfarande som att jag bara har trillat med en cykel eller halkat på en isfläck. Bilen däremot ska till skroten. Helt mosad. Inga "prisa livet" hyllningar efter den händelsen. Kanske för att jag just nu väntar med nervös spänning på min ryggoperation som kanske kommer förbättra hela mitt liv. Eller jag hoppas i alla fall! Det är jag mer rädd och nervös över än för det som hände med bilen. Vad jag egentligen ville få ut för tanke kring dessa ostrukturerade filosofiska synapser är att helt ärligt är mitt liv egentligen skittråkigt. Visst, på mitt jobb lever jag ett annat liv, där lever jag för mina elever och deras utbildning, att skapa lust kring lärande och att hjälpa eleverna att finna motivation till att lära, men annars är jag supertråkig, enligt mig själv. När jag läser alla era bloggar om era vardagsliv så känns mitt liv ganska händelsefattigt. Jag jobbar, försöker träna, har ont i ryggen, har lite mer ont i ryggen och sen var det det där med ryggen och så jobbar jag lite till, och så blir jag deppig för att jag inte kan träna och då jobbar jag lite istället för att jag har ju ont i ryggen och orkar inte göra så mycket annat. Tack till alla ni snälla människor som skriver om era vardagsbekymmer och vardagshöjdpunkter så att människor som jag har en möjlighet att jämföra sin vardag med er. Att glädjas för er eller skänka en tanke för er vare sig det är anonymt eller rent konkret i en kommentar här i cyberspace. "Att vara eller att inte vara" det är nog mallen för allas vardagsliv. Det är bara vi som själva bestämmer om vi är eller inte!

15 februari 2011 00:11

jennyb

sjukt intressant att läsa dina tankar som faktiskt stämmer riktigr bra... för visst är det precis så som du skriver. jag tycker själv att mitt eget liv är otroligt händelselöst och tråkigt och läser precis som du andras bloggar för att kanske slippa tänka på mitt eget ;)
15 februari 2011 01:00

tove72

här har ni en till. tycker att det är mycket intressant att läsa om andra liv, ibland så instämmer jag och ibland inte alls. för inte har jag så mycket att erbjuda om mitt liv direkt.
15 februari 2011 07:22

woXie

Kom att tänka på en till sak som har lite med detta att göra. En grej som jag verkligen kommit underfund med när jag har studerat är att den, vi kan kalla det, "bubbla" som man lever i när det gäller erfarenhet och kunskap är för det första väldigt individuell, men för det andra och det som kanske är mest intressant är att desto mer man kan eller vet... desto mer avgränsar denna bubbla till mer kunskap, erfarenhet och lärdom som man faktiskt inte vet. Alltså: Desto "mindre" man kan desto mindre inser man att man inte kan. Desto "mer" man kan desto mer inser man att det finns som man faktiskt inte kan. Man slutar aldrig att lära. Låter det konstigt? Om man ser det såhär istället. För 10 år sedan började internet att ta över vår vardag. Om man som vi, läser varandras tankar och händelser... ibland får man veta mer än vad man vill ;) så får man veta mer om varandra. Då inser man egentligen hur mycket man inte vet om en person. Varje sekund förändras alltid någonting. Men om man som förr bara träffades ibland, i verkligen livet så att säga, så skapade man sig en bild av en människa och så tyckte man att man kände denna människa, som man kanske egentligen bara visste en miljondel om. Ett bra exempel på detta tycker jag är tex kändisar. Det går ju nästan inte att inte läsa om dem. Sen när man råkar springa på någon nånstans så får man en känsla av att "men dig vet jag ju vem du är". Jag råkade gå fram på centralstationen i sthlm och börja prata med Blossom en gång, för jag trodde jag kände henne. Hon såg helt förvirrad och besvärad ut, tills jag kom på att jag inte alls känner henne. Har sett hennes bild i tidningar ibland! Ja herregud vad pinsamt. Men visst är det rätt speciellt att man på nått sätt delar med sig av sina tankar och funderingar till människor man inte känner, där alla kan komma åt vad man skrivit. Men man har svårt att berätta någonting av det man faktiskt tänker på till en människa där man faktiskt uttrycker sig med ljud från munnen istället för knapperljud på tangentbordet!

woXies blogg

Filosofi såhär en måndagskväll!

Kommentarer