Svajig dag.
Idag var jag hos min sjuksköterska för lite medicinuppföljning. Visade sig att jag bara väger 54 kg. Blev ganska besviken, jag trodde att vågen hemma stämde när den visade 56. Dock hade jag glömt att jag vid senaste besöket för ett halvår sedan vägde 51 kilo, så i det stora hela har jag ändå lyckats gå upp tre kilo på ett halvår. Och det är ju mer än ingenting, jag får försöka se det positiva.
Gick in på apoteket nu ikväll, började titta lite på kosttillskott (läste på någon blogg att det kan hjälpa med viktuppgång). Kvinnan i kassan frågade vad jag ville ha hjälp med, men jag vågade inte säga, så svarade bara "vet inte". Men min sambo svarade i mitt ställe att jag ville ha hjälp att gå upp i vikt, jag skämdes lite då. Men kvinnan var jättesnäll och gav tips på proteinpulver som jag kan testa att ha i shakes och lite allt möjligt, hon hänvisade mig dessutom till en ordentlig gymbutik så att jag får hjälp av de som verkligen kan. Hon avslutade med att säga att jag är jättefin och inte alls ser mager ut. Jag blev såklart jätteglad och berättade att jag sällan får höra det, utan att många - släktingar, vänner, bekanta - ofta och gärna påpekar att jag saknar både det ena och det andra. Hon svarade att de människorna inte vet vad de pratar om. När jag gick därifrtån hade jag nästan gråten i halsen för jag var så glad över hennes ord!
Efter det gick jag faktiskt till gymmet, har inte varit där på två månader. Det kändes nervöst i början, jag får ofta en känsla av att alla andra på gymmet studerar mig riktigt ordentligt. Den känslan kan ibland bli så stark att jag blir generad bara att stå rakt upp och ned. Det är vidigt hur självmedveten jag kan kan bli just på gymmet. Och då kommer såklart ångesten som ett paket på posten, tillsammans med känslan av att jag inte har där att göra, enbart för att jag ser ut som jag gör, tankar som "gymet är till för folk med muskler, inte pinnar som mig". Men idag gick jag det faktiskt bra, de tankarna försvann gasnska snabbt. Jag orkade minst lika mycket som innan uppehållet, kunde till och med höja med tio (!) kilo på vissa maskiner. Det kändes riktigt bra.
Så kontentan av denna dag är nog att det varit en ganska bra dag!
Gillar
Kommentarer
-
Kvinnan på apoteket var nog precis den person du behövde träffa just där och då - en sådan person som uppmuntrar och ger kraft, precis när man behöver det som bäst - för visst kände du dig helt klart peppad efter att ha träffat henne?
Vad roligt att du vågade dig tillbaka till gymmet och att du upptäckte att du orkade mer än senast du tränade! Gläds med dig!
Hoppas du får en ny sådan riktigt bra dag idag, Zweetan!
-
Önskar dig många sådana möten och dagar. 👏🌹
Logga in för att skriva en kommentar.