Veteran
6816 inlägg
Nu är vi igång med Biggest Loser Tävlingen! Lämna in er vikt på måndagar! Nya utmaningar varje vecka! https://sites.google.com/site/biggestloserhoesten/home: Till Hemsidan!
1 powerwalk, 2 mindre promenader och avslutade med en joggingrunda runt kvarteret (Inte långt, men meningen var att jag skulle orka hela). SKönt att vara igång!
Härligt Liinsan, då skäms jag lite att jag inte ställde mig på löpbandet idag får bli bättring imorgon! Gogo lag Blå! ;o)
Nu saknas bara 2 resultat. Mia70 Gobiten En liten lag ändring Lag Ljusblå försvinner. Lag Cerise Havet Jitjin Lag Mörkgrön anraunfa Saknar lagkamrat
Ojohan! Du är man och de flesta här på MD är kvinnor! Jag föreslår att du läser lite om förutsättningar för viktnedgång för män och kvinnor, det borde finnas en del skrivet. Jag var på en väldigt bra föreläsning på viktväktarna igår. Man talade om skillnaden mellan män och kvinnor och visade vilka olika förutsättningar vi har inte minst fysiskt. Herrarna har lättare att gå ner, de har en större muskelmassa och förbrukar därmed mer kalorier BÅDE i vila och i rörelse. Sen kan det tänkas att vi har olika inställning mentalt. Jag har en känsla av att vi kvinnor ofta har en längtan efter en "snabbfix" en önskan att få nergången undanstökad och så köper man en tidning med 4 kg nedgång på 2 veckor och så går inte det och man ger upp, men kommer igen, igen och igen. Medan en man drar ner på ris, pasta, potatis och öl och rör på sig (efter att kanske ha suttit stilla i soffan, medan vi kvinnor ofta har en vana att röra oss t ex promenera och cykla) och tappar kilo efter kilo i en för oss kvinnor rasande fart. När det går bra med viktnedgången är det lätt att fortsätta, man flyter liksom med, men börjar det gå trögt och man har för höga förväntningar då blir det tvärstopp och så börjar man om efter ett tag i värsta fall från en högre utgångsvikt. Jag tycker inte alls att vi gnäller här på MD, kan kanske bero på att jag är kvinna och själv har varit i denna "branch" i stort sett hela livet. Jag själv tar det långsamt, sen mars 2005 har jag gått ner 27 kg (dessförinnan 10 kg), mellan "kampanjerna" tränar jag mig på att hålla vikten och det har lyckats ganska bra, så jag känner mig redo för att kämpa för att hålla vikten, men än är det några kilon till att ta bort. Jag är noga med maten och jag tränar och som tur är jag friherrinna, så jag kan träna och stavgå när jag vill. Men med förkylning i kroppen (täppt i näsan) gör jag det inte, har haft alltför många långvariga halsflussar för det. Träningsvärk är det inte som hindrar mig - jag har artros i båda knäna (diagnos år 2000) och klarar mig långa tider utan smärtstillande tack vare träning och när det kniper tar jag tabletter för att kunna träna. Blev besviken på ditt inlägg - även om det inte var riktat till någon särskild. Du har rätt att en del av oss startar om och om igen, men vi gör det! Vi ger inte upp! Sen finns det riktiga kvinnokämpar som går ner som "riktiga" karlar. (tat lugnt tjejer! jag beundrar er och förstår hur ni sliter). Jag kan lova att de sliter värre än en man i samma vikt och längd. Så ojohan peppa oss gärna, det gillar vi, men lär dig om skillnaderna och de olika fysiska förutsättningarna. Sen har vi andra skillnader också. Många är småbarnsmammor och jag undrar............ nej nu får jag ge mig, detta blir för långt! Men heja tjejer! Vi kan , vi vill, vi ska!!! Vi kämpar!
AMEN!!! Babs2
http://www.matdagboken.se/?p=artiklar&ArtikelID=70
Usch då gobiten hopas du mår bättre nu iaf :)
Jag tänker fortsatt envist misslyckas ända tills den dag jag lyckas !!!! Någon av de stora, Einstein eller någon ska ha sagt det.
Heja envisheten...fast det låter positivare att säga att man har en massa tålamod ;D
Jag är också envis som en liten skär gris så jag ska också lyckas. Kommer inte att ge mig med mindre. Har lyckats gå ner från 102 kg till 77,2 kg på 3,5 månad så ska väl resten av de överflödiga kg:na kunna rasa inom ett år.