Jag vill tigga efter motivation, stöd och råd, här och nu. Jag står vid ett drygt och jobbigt vägskäl och här under kommer jag att blotta hela min själ... Blev friskförklarad från min bulimi för ett år sedan och har den senaste veckan fått några återfall. Jag vet varför, kanske min hets att gå ner ännu mer i vikt kanske. Och ängslan av att inte lyckas med viktnedgången. Jag behöver inte gå ner precis just nu, jag kan låta det ta tid. Jag behöver bara motivation att "ta tag" i mig själv igen och börja äta vettigt igen, snarare än grädde, chips och annat skit och därefter spy upp det igen. Jag VET att jag kan, med tillräckligt med motivation. Även om jag vet att jag kan får jag en fettoångest och allmän ångest att jag inte kommer att gå ner de där tre kilona som jag vill ner. Men vad gör egentligen tre kilon hit eller dit? Min önskan är att äta bra (fem mål om dagen) och ge min kropp bra näring efter åtta år med ätstörningar. Jag vill ge mig själv det. Inget mer misshandlande... Inte! Snälla, har ni några snälla ord så kan jag verkligen behöva dem nu... Bara lite uppmuntran? Kärlek!
Nykomling
10 inlägg
t4nkgirl: Nej, jag försöker tänka så också... Tre kilo? Vad gör det egentligen? Mitt mål har den senaste tiden varit att äta väl och ge min kropp vad den behöver. Du som också har äs i bagaget, brukar du helt avstå från saker som brukade trigga dig? Jag har varit tvungen att helt avstå från de livsmedel och kommer nog aldrig(?!) att kunna äta dem igen. Nej, jag är inte överviktig, det är snarare "trivselkilon" som skall väck... Det är i alla fall väldigt smart att registrera det man äter här på sidan för att få översikt och koll så att jag inte äter för lite/för mycket, jag hade en tendens att gå either way...
Jag brukade avstå från mycket för att inte trigga igång något, godis, bakelser you name it. Men också från att "banta" eftersom mycket där också triggade igång mig. Mycket triggar än idag igång mig, men man lär sig med tiden vad man klarar utan att det blir ett sjukt beteende av det. Jag måste tillexempel än idag ta minst en dag i veckan då jag inte väger något eftersom jag måste påminna mig själv om att jag inte behöver ha total kontroll på allt. Och att det är inte farligt att äta lite mer någon dag, så länge jag inte smäller i mig en hel tårta själv. Om du fattar vad jag menar.... Men men, som sagt man lär sig med tiden. Mig tog det 10 år innan jag ens kunde testa att gå ner ett kilo....
Maten har gått bra den senaste veckan. I am back on track people!
Låter bra det :)