få plattare mage utan situps

svan1, nej, fettet på magen kan inte punktförbrännas. Det försvinner när du går ner i vikt, i den takt din kropp bestämmer sig för att ta bort det just det fettet. Men det är bara fördelar med att träna ändå. Kroppen gör sig även av med muskler när man går ner i vikt, vilket man motverkar genom styrketräning. Vidare så har styrketräning positiv effekt på metabolismen, som annars kan regleras ned något vid energiunderskott.

Ja, muskler lär ju väga mer än fett, eller?! Men det är nog lätt att generalisera, som man har gjort i många studier. Man gör tester på människor i grupp, och sedan missar man lite att vi är individer. Såg du på TV igår kväll, Robert, om epigenetik. Det är lite lurigt att bara gå på fysikaliska regler och förhållanden, för varje människa är en individ med sina egna gener och förutsättningar. T ex så nämnde de att vissa personer har mer ineffektiva fettceller, vilket då skulle innebära att olika människor har olika ämnesomsättning.

svan1, ja, muskler har högre densitet än fett. Saken är den att du inte förstår vad jag säger. Du vill inte ta till dig det. Det är enklare att leta saker att skylla på. Du försöker hitta något magiskt konstigt som du inte kan rå över som du kan skylla på när du misslyckas. Offermentalitet kallas det. Jag vet att människor är olika. Jag vet att vissa små egenskaper varierar mellan individer. Det är ingen som säger emot det. Små varianser i individers ämnesomsättning spelar ingen avgörande roll, det kan vi enkelt kompensera för. Stora varianser existerar (nästan) inte. De få individer som har stora avvikelser i grundläggande kroppsfunktioner har det har oftast även en svår sjukdom eller andra genetiska fel sammankopplade. Dom glider inte runt och mår bra som vi andra, för sådant märks. Det finns inget magiskt med viktnedgång. Den grundläggande regeln kvarstår. En kropp med energiunderskott över tid kommer att gå ner i vikt.

Robert, jag förstår mycket väl vad du säger... men det jag menar är att det är ett mycket förenklat sätt att säga till någon att minska sitt kaloriintag och att det sitter i huvudet och inte i magen, utan att ta reda på någonting innan. Jag har inte sagt att jag inte kan gå ner i vikt, så där har du nog helt missförstått mig. Och att mena att någon med ett kaloriintag på mellan 600 och 900 per dag ska minska på det, då är man nog kanske lite fel ute. Det är min reflektion på det hela, utan att vara expert. Jag känner inte att det är någon god ton i sådana uttalanden, utan jag känner mig påhoppad och tar illa upp av detta, och tycker inte att du följer "reglerna" för forumet som säger att här "har vi en god stämning". Jag personligen upplever att det är rena översittarfasoner på det sättet så som du uttalar dig, i alla fall i ditt skriftspråk, och jag blir väldigt ledsen. Visserligen är detta skriftliga medium ett komplicerat sätt att föra en diskussion på, då man inte kan läsa kroppsspråk, röstläge, minspel etc, vilket då också lätt kan ge upphov till missförstånd, vilket leder till att man måste vara extra "försiktig" i det man skriver. Det är möjligt att jag missuppfattar dig, men jag tycker inte att det känns bra. Jag vill inte fortsätta en "debatt" som känns så olustig. Jag tycker att man bör kunna gå in på matdagboken och i detta forum utan att behöva bli ledsen, upprörd och sårad och kunna uppleva det som skrivs som positivt. Alternativet för mig blir annars att fundera på att helt lämna matdagboken.

Svan1: Jag kan se vad du reagerar på och kanske uttrycker sig Robert fel (jag reagerar inte så starkt men läser det å andra sidan inte riktat till mig så det kan nte jag avgöra) men sanningen är att ur en fysiologisk synpunkt har han rätt: skillnader är oftast marginella. Ja, vissa går inte upp eller tappar inte muskler på underskott men det är ytterst få och de som utgör den lilla gruppen vet om det och har alltid levt med det - så om du inte upplevt det hittills, anta att du tillhör den stora massan av människor vars kroppar reagerar så som är normalt enligt fysiologin. Jag förstår dock inte riktigt vad du menar med att en person som ligger på 600-900 kcal om dagen inte skulle minska på det? Ett underskott är ett underskott och sanningen är att hade man inte kunnat gå ner på så lite hade ätstörningar som går ut på självsvält inte funnits. Jag säger verkligen inte att det är hälsosamt eller att rekommendera och man går upp i vikt när man börjar äta normalt - men ner går man.

Problemet är inte att jag inte går ner om jag ligger på 600 700 kcal om dagen, och det har jag aldrig påstått. Jag har heller aldrig påstått att man inte går ner om man minskar sitt kcal-intag, det är väl en av de självklaraste saker i världen, och inget man behöver vara oense om över huvud taget. Men... det skulle ju alltid vara roligt att gå ner MER än 0,5 till 1 kg per vecka. Jag kan heller inte säga att jag mår bra, jag fryser som faaan, och är alldeles stel, och jag kan ju tro, utan att vara utbildad och expert inom det här området att det kan vara det relativt låga kaloriintaget som ligger bakom. Men, om det nu är så att jag går ner MER om jag minskar ännu mer på mitt kcal-intag, ja, då ska jag gärna göra det. Om vi provar på kanske 200-300 kcal per dag, ja, då kanske jag kan minska i alla fall två kilo per vecka, eller kanske mer?? Jag kan ju då kanske äta frukost, eller kanske välja middagen tillsammans med familjen, och i övrigt ligga nerbäddad med tjocka filtar trots att jag har 23-24 grader hemma. Men kom inte och säg att det sitter i magen! Om mitt problem nu sitter i huvudet och inte i magen då... Jag känner det här som påhopp på mig personligen, och jag tar illa vid mig och blir väldigt ledsen över att det ska vara en sådan här ton på matdagboken. Jag trodde att den mer var till för att stötta varandra, ge varandra stöd att kämpa och att dela med sig av råd och annat, i en positiv anda, förutom att hålla koll på kcal- och annat intag.