Veteran
1046 inlägg
Hej, jag är ny här och söker kompisar som vill bli av med övervikten för gott och som har fattat att då gäller det att ändra sitt sätt att tänka. Jag startar med flit denna tråd med samma namn som motsvarande tråd på Viktklubb.se, kanske någon av er som varit aktiva där finns här nu och vill hänga på. Att ändra sitt sätt att tänka betyder att vara öppen för att jobba med sig själv och försöka hitta långsiktiga strategier. Maten och vikten hänger ihop med själen och livet. Hur påverkas du av stress, påfrestningar - syns det på vågen? För mig gör det ofta det. Och jag jobbar på att bryta de sambanden. Jag vill leva länge och se hur det går.
Nu har jag fallit för frestelsen och blivit medlem :)
Bra tycker jag - finns värre frestelser att falla för :-)
Jag hakar gärna på i denna tråden. Jag har bantat hela mitt vuxna liv och dessutom genomgått en gastric bypass, men ändå gått upp en massa i vikt i slutänden. Nu har jag sen mitten av februari hittat ett sätt som funkar för mig. Minus 32,9kg än så länge, och jag har mer än så kvar att ta bort. Jag har fått vara ganska hård med mig själv. Har insett att vissa saker kan jag bara inte äta, för då blir jag bara mer sugen. Så ris, pasta, potatis, mjukt bröd och godsaker har jag strukit ur matsedeln nu och för resten av livet. Ser mig som en kolhydratsknarkare... Tack och lov finns det annat som är gott. =) Numera är det inte det minsta kamp att avstå. Familjen äter godsaker stup i kvarten och jag har t.o.m bakat en massa födelsedagstårtor utan att smaka en enda smula. Maten har varit min tröst, medicin, guldkant sen jag var liten, och jag jobbar fortfarande på att programera om mitt tänk. Men det är inte svårt nu när suget är borta. Jag var plusmedlem, men så tog perioden slut och jag hade inte pengar till ny period nu direkt. Men så fort pengarna trillar in ska jag betala för ett helt år så är det gjort. Definitivt värt pengarna. Ha en bra dag allihop!
Jag har ju inte precis gått ner långsamt, men siktar ju på att det ska vara livet ut. Detta är förändringar för livet, inte en bantningskur.
Hej AnnikaE *vinkar* För mig var det verkligen en aha-upplevelse när jag upptäckte det här med kolhydrater. Att man kan bli MER hungrig av att äta MER. Och mindre hungrig av att mindre, pasta t ex. Jag äter inte strikt GI eller LCHF men jag äter mest kött, grönsaker och yoghurt. Inte så mycket potatis, ris och pasta. Och nästan aldrig bröd.
*vinkar tillbaka* Jag började med LCHF, bytte till en hemsnickrad GI-variant, och nu har jag bytt tillbaka till LCHF för en tid för att jag kände att kolhydratssuget smög sig på igen pga. de alltför många knäckebrödsmackorna.
AnnikaE, du skriver att du lyckats baka en massa födelsedagstårtor utan att smaka en enda smula. Jag blev väldigt impad, för det hade jag aldrig klarat. När jag sen gick in i din blogg och såg att du är mor till elva barn (!) förstod jag att du haft många möjligheter att öva på att baka födelsedagstårta. Jag är kanske aningens aning mindre imponerad av din återhållsamhet vad gäller tårtätning, men jag är gruvligt impad på andra sätt!
Penpenny: Tja, efter 30 års trial and error så har jag till slut lärt mig vad som krävs. Tar jag en smula så tar jag halva tårtan. Och sen 6 mackor, och ett halvt kilo lösgodis på det... Med det alternativet så är det nolltolerans som gäller. Nu och för alltid. När det är kalas brukar jag äta hallon/blåbär med vispad grädde istället. Inte så illa det heller. =) 11 barn ja. =) Ja, vem trodde att det skulle bli så många? Vi sa 4-5 st innan vi började, men så har jag drabbats av bebisabstinens och skaffat en till, och en till, och en till... =D Nu är jag dock klar. Känner mig gammal och har inte samma ork längre. Men barnen, mellan 2-27år gamla, är min stora skatt! <3
Inte bara jag som skaffade förstås, maken var ju med på ett hörn med. ;-)
Hur går det för er allihop? Har ni gett upp?