Mycket engagerad
332 inlägg
Jag vet att jag måste men jag vill inte, det gör ont i mig bara jag tänker på att träna. Jag vill inte gå ut och gå. Jag vill inte träna i grupp. Jag vill inte åka skidor. Jag vill inte styrketräna. Men jag vet ju att jag måste börja göra något för att få lite form på kroppen och mera styrka. Jag tror inte att det finns folk som har sådant start motstånd till att träna som jag har *suck* Hur sjutton ska jag fixa det här??
Håller med Troxii. När man börjat träna är det svårt att sluta. Det ger en massa. Att få ur sig stress bla.
Pepp så klart!!
nu vet jag ju inte vart du bor men i lite större städer brukar det finnas massa olika gym/klubbar/föreningar etc som sysslar med motion och träning. jag tror att om du hittar nåt som är KUL, som kan bli en hobby, så kommer ditt inre motstånd att försvinna. mitt tips är att kolla runt på orten där du bor och be att få komma och "prova på". på så sätt märker du vad som verkar passa dig och du behöver inte lägga ut massa pengar på träningskort innandu vet om du faktiskt kommer använda det. är det för att du är orolig för att göra "fel" som du inte vill träna i grupp?
Om jag fick välja en enda träningsform så är det Itrim. Så jättekul, men finns kanske inte i så många städer. Det är en typ av cirkelträning i 30 min pass. Förra hösten fick jag ett FAR-recept och tränade i 3 månader. Tyvärr bor jag 10 mil från stan så det funkar inte i längden med resorna. Bara jag tänker tillbaka så saknar jag det enormt ,men vi är ju alla olika! Lycka till!
Bestäm dig och GÖR DET ÄNDÅ !!!!! Det är vad jag fått göra, nu är det enklare att tvinga sig med hundarna runt benen. Fast det är det enda råd jag kan ge dig. Fast allt tar emot GÖR DET ÄNDÅ!!
Jag vet inte hur många gånger jag snörat på mig joggingskorna med så stark motvilja i kroppen att det var hemskt. Jag har vänt mig till min man och sagt att han får knuffa ut mig genom dörren för det känns så oöverkomligt. Sedan har jag gett mig iväg och efter första kilometern har samma sak hänt varje gång, jag påminns om vad skönt det ändå är. Och när jag väl är hemma igen så är känslan underbar i hela kroppen!
Jag håller med Thyndra och Kimsi. Bara gör`t! JAg tror att vi tänker lite för mycket ibland. Och fastnar i feltänk. Jag vet att jag gör det. Och då är det bara att gör`t ändå. Jag är en soffpotatis av högsta rang. Men om jag får välja på att ligga i soffan och fetma till och att uppleva endorfinerna strömma runt i kroppen efter de tre första (för mig tar det tre km, Kimsi :)) kilometrarna. Ja, då är valet enkelt. Även om det ibland tar emot att få kroppen att fatta det!