Kolhydrater - "farligt" eller inte?

Det är jätteintressant det här med vad människan är "designad" för att äta. Innan man började odla på yngre stenåldern åt man naturligtvis vad man kunde få tag på, och en viss mängd vegetabilisk föda som bär, nötter och örter slank säkert ner. Men dessa fanns ju bara under en begränsad period och var säkert inget man föredrog framför kött för att bli mätt. Frukten som fanns skulle vi säkert inte kunna äta eftersom den var illsur. Människan har nog alltid varit intresserad av det som är sött, eftersom det ger belöningscentrat i hjärnan en kick. Dessutom är det bra med socker för att behålla kroppsfettet. Nu har vi ju oftast motsatt problem i vår tid, eftersom vi har konstant tillgång till socker i obegränsad mängd. Men tänk på vad björnen äter för att lägga på sig fett inför vintervilan. Inte är det fet mat, utan blåbär. Likadant med sumobrottarna. De äter förvånansvärt fettsnål kost, men med en stort intag av kolhydrater. Den förfärliga uppfödningen av gäss innebär att man trycker i dem spannmål som gör att deras lever förstoras enormt och därigenom blir intressant att göra paté av. De flesta människor är en smula glutenintoleranta eftersom vi som någon sa här tidigare ätit spannmål bara under en liten liten tid av människan historia, och vi är helt enkelt inte fullt ut anpassade efter den födan. Klart att det finns bättre och sämre kolhydrater, men för oss som har anlag för fetma och överviktsrelaterade sjukdomar, spelar det inte så stor roll om insulinpåslaget kommer från fullkornsbröd eller sockerkaka. Vi blir tjocka och sjuka av det lik förbaskat! ;-)

Problemet är väl inte att det produceras insulin, i alla fall vid den livsstilsrelaterade Typ 2 diabetesen, utan att cellerna inte längre är mottagliga för det. Detta resulterar i att sockret stannar kvar i blodomloppet och aldrig når cellerna för förbränning, vilket resulterar i att det istället lagras som fett. Detta är väl att se som en följd av ett tidigare högt intag av kolhydrater och efterföljande insulinproduktioner, i en så hög grad att cellerna inte längre reagerar på insulinets verkan. Men eftersom att jag har, dels pga av att det finns i släkten, och dels pga av att jag pratat med många olika diabetiker under tiden jag läste näringslära, fått höra av dem själva att produkter med lågt GI såsom fiberrika grönsaker och vissa fullkornsprodukter inte har en markant inverkan på insulinnivåerna, inte riktigt håller med. Nej socker i blodomloppet är INTE bra, dels pga dess frätande egenskaper på blodkärlen bla, och att man pga av detta inte vill ha detta i sitt blodomlopp. Och att det i det läget är totalt borkastad tid att ens äta det eftersom man inte kan tillgodogöra sig de goda effekterna av sådana livsmedel, som vitaminer och mineraler, utan att samtidigt skada sin kropp. Förstår dina argument helt och fullt. Men eftersom jag är en person som brinner för att få människor i allmänhet att röra på sig mer, så tycker jag att det pga att ett lågt intag av kolhydrater också hämmar orken att just röra på sig, pga minskade glykogendepåer, och att det även hämmar en persons återhämtning och proteinsyntes då kolhydrater är en viktig del av detta. Därför ycker jag bara att nänniskor som lider av övervikt utan följdsjukdomar inte ska använda sig av detta sätt som en väg att slippa röra på sig och fortsätta sitt stillasittande, för det leder ju trots allt till ytterligare faror för hälsan.

Håller helt med dig om att man inte ska använda sin mathållning som en ursäkt att inte röra på sig. Fast jag har aldrig stött på en LCHF:are som gjort det. Har du? Det är ju ett helt tokigt förhållningssätt i så fall. Tvärtom hör jag ständigt om människor som tack vare kosten har orkat börja röra på sig igen, och vilken lycka det är. Utan blodsockerhöjande mat slipper man ju paltkoman och orkar mer, både mentalt och kroppsligt. Själv upplever jag en stor skillnad i pigghet jämfört med kolhydratstiden. Tvärtom mot vad du menar, så tycker jag att kolhydrater hämmar orken. Blodsockret åker upp och ner och man behöver ständig påfyllning och mellanmål. På LCHF behövs inga mellanmål eftersom man både håller sig mätt och pigg i huvudet lång tid. Många som har lång erfarenhet av träning menar att de efter ett tag på LCHF orkar betydligt mer än innan när de kolhydratsladdade. De upplever en svacka i orken under omställningsperioden, när kroppen ska vänja sig av med sockerdrift och i stället gå på fettdrift. Efter det är de mer uthålliga och får bättre resultat utan kolhydrater. Du talar om de dom är tjocka men friska, men ofta hör ju övervikt och sjukdom ihop. Många kan helt enkelt inte röra på sig så som de skulle vilja. Jag kan berätta om en kvinna som var riktigt rejält fet och dessutom reumatiker och hade artros. Rätt hopplöst läge. Hon satt till slut i permobil med bensår och blev alltmer orörlig. Hon åt enligt Anna Skipper, enligt GI, blev vegetarian, gick på pulver, kort sagt testade ALLT, utan minsta resultat. Hon gick på överviktsklinik och fick bara rådet att äta ännu mindre. När hon till slut hittade LCHF vände allt. Hon började inte med att gå ner i vikt utan det som hände var att kroppen läkte. Bensåret försvann, hon blev långsamt starkare och kunde ta sig ur permobilen. Sjukvården bara stirrade häpet, de hade räknat ut henne för länge sen. Nu går hon på egna ben, har perfekta värden och har gått ner 60 kilo. Men hon blev inte frisk tack vare att hon gick ner i vikt, tvärtom gick hon ner i vikt för att hon blev frisk. LCHF bygger muskler antingen man tränar eller ej. Vill man träna har man stor hjälp av den här kosten. Kan man inte träna hjälper den ändå till så att man orkar röra på sig, man blir starkare både kroppsligt och mentalt. Oj, nu blev det långt igen... ;-) Och ang. det första du skrev, så håller jag helt med. Det är när vi blivit insulinresistenta som kroppen reagerar med fettinlagring så fort vi tillför kolhydrater. Nu ska jag vara tyst. ;-)

Hur du än vrider och vänder på det så drivs din kropp av kolhydrater i första hand, inte fett. Din kropp är nämligen så fiffig att om den inte får kolhydrater via kosten, tillverkar den sina egna av fett och protein. Den omvandlar alltså fett och protein till glukos, av den enkla orsaken att kroppen inte fungerar utan detta. För att orka röra på sig MÅSTE dina muskler använda glukogen, som är socker. Det sker genom en process som heter glukoneogenes. "Glukoneogenes är en energikrävande process där glukos bildas från andra enklare föreningar som cellen inte kan bryta ner. " "Främst hjärnan och röda blodkroppar (erytrocyter) är beroende av kontinuerlig tillförsel av glukos eftersom det är deras enda energikälla." Detta är väl också en förklaring till att man går ned i vikt om man inte tillsätter kolhydrater eftersom det går åt energi för att omvandla det du äter till användbar energi. Och detta är nog det enda som jag kan se som positivt för en person som vill gå ner i vikt. Detta är för övrigt inget nytt, har använts av idrottare och muskelbyggare länge länge. Men att då komma med argument som att LCHF skulle ge dig MER ork att träna låter ju då befängt. Jag har både egen erfarenhet av idrottande (simmning bla) och muskelbyggande, och av alla de jag tränat tillsammans med, vet att man inte orkar lika mycket utan sina kolhydrater och dessutom drabbas av muskelnedbrytning pga bristfällig återhämtning/uppbyggnad mellan passen, pga att det inte finns någon glukos för cellerna att bryta ned proteinet med. Proteinsyntesen är ett kapitel för sig. Att dessutom komma med "LCHF bygger muskler antingen man tränar eller ej" är ju helt omöjligt. Muskler byggs för att man tvingar kroppen till att skapa dom, om man inte tränar kommer kroppen "spara in" och musklerna förtvinar. Kroppens främsta uppgift är att spara energi, vilket är orsaken till fetma till att börja med. Att människor i extrema situationer, ditt exempel i ditt inlägg, kräver extrema åtgärder är klart, men att som Annika dahlkvist vill, att alla ska äta på detta viset är inte rimligt.

Nu låter det på dig som om jag kommer dragande med något som jag hittat på själv, och så är det ju inte. Forskning och studier finns det gott om, det är bara att söka. Anledningen till att man går ner i vikt med lågkolhydratskost är framför allt att man undviker insulinpåslag iom att blodsockret inte höjs när man äter. Utan insulin kan kroppen svårligen lagra fett och därför tar den av de egna fettlagren. Just detta att kroppen är så fiffig att den själv tillverkar den lilla mängd glukos hjärnan behöver innebär ju att vi inte absolut måste tillföra kolhydrater. Det är enklast för kroppen att använda sig av sockerdrift, det är sant. Kroppen väljer det i första hand. Men det betyder inte att det är sockerdrift den fungerar bäst på. Inte bara jag märker att orken blir väsentligt större utan socker. Men det går inte omedelbart, kroppen behöver en omställningstid från socker- till fettdrift och under den tiden kan man uppleva sig trött och svag. Det tar oftast bara några dagar. Hårdträning kräver längre omställningstid, men allt det där är individuellt. Tänk efter. Hur har eskimåerna överlevt genom historien? Skulle urfarfar satt sig ner på savannen och väntat på en fruktstund eller en macka innan han orkade jaga? Massaierna äter en extremt ensidig kost bestående av kött och fet buffelmjölk, de är bland de mest vältränade och friska människorna på jorden. Att äta som jag betyder inte ett uteslutande av kolhydrater. Det är helt enkelt mycket svårt att inte få i sig några kolhydrater alls. Den energimässiga fördelningen av de olika makronutrienterna som man vill lägga sig på är något man måste pröva sig fram till själv. Vi är individer och mår bra på lite olika varianter. Men diabetiker och överviktiga har inte så stora marginaler och behöver därför dra ner på kolhydraterna mer än andra. Det är inte farligt att göra det, men det kan tvärtom vara livshotande att inte göra det. Vad Annika Dahlqvist vill kan jag inte säga, men jag har inte sett henne uttala sig om att alla människor bör äta LCHF. Vad jag tror hon vill är att de förlegade kostråden ska ses över, och att diabetiker och överviktiga inte ska bli fetare och sjukare pga inaktuell och ovetenskaplig forskning. Om man vill kan man googla på Jonas Colting, som är triathlet och kallas Sveriges mest vältränade man. Han minimerar kolhydraterna och uppnår fantastiska resultat genom att gå på fettdrift. Här nedan finns en länk till en text han själv skrivit om hur lurat Träningssverige är angående kolhydraterna. Det är intressant läsning! http://www.kostdoktorn.se/jonas-colting-om-kolhydratsbluffen

För att citera Annika Dahlkvist själv i gomorron sverige: (detta riktat mot en professor i näringslära) De som lever som jag, lever, de som lever som hon säger, dör.

Jonas colting säger ju istortsett vad jag säger. "Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så! De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater. Livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta"

"Fett och protein i naturlig form, liksom oförädlade kolhydratkällor, gör oss friska och starka och uthålliga. Den typiska mjöl-, gryn- och sockermaten som varje svensk förknippar med Vasalopp, marathon och andra kraftprov gör oss i längden feta, sjuka och trötta." Att inte blanda ihop kolhydrater med raffinerade produkter som socker.

Alla åsikter här är väl att räknas som personliga. Vi är ombedda att argumentera till kolhydraters vara eller inte varari denna tråd. Min åsikt är, och kräver mer bevis för att ändras, att kolhydrater i dess råa form är nyttiga och nödvändiga. Detta pga av historia, och att framtiden det skulle skapa inte skulle vara trevlig att leva i.

Vilka kolhydrater menar du är oförädlade?