Som rubriken säger, finns det någon mer än mig själv därute som har det krångligt med sin viktminskning?? Det är som om jag har en liten demon på min axel, tror jag är i denna situationen för femte gången nu. Jag startar min "diet", min jakt på ett bättre liv, och tro mig jag har testat de flesta saker nu. Denna gången kör jag dock för livet, kcal in - kcal ut. Enklare kan det ju inte bli, eller hur?? Men ändå så sitter jag nu i samma situation, som sagt jag startar på ca 100 kg, vill ju ner till 70 nånstans. Men av någon jäkla anledning så får jag problem varje gång jag kommer ner till 93-92kg. Jag förlorar mitt jäklar anamma, börjar ge mig själv ursäkter för att inte träna. Tänker att jag visst kan unna mig den där chokladbiten, extra portionen eller varför inte som idag...tårta. Japp, fet härlig tårta med massor av grädde, smör och socker. Och vet ni vad?? Jag tog två stora portioner..... Fasiken, varför blir det så här varje gång?? Alltid efter ca 4 -5 veckor.... Hur gör ni för att ta er igenom sådana här perioder?? Är så rädd för att det ska sluta som det alltid har gjort förr.... Dvs att jag skiter i allt och börjar överäta och gå upp till mina 100kg igen för att sedan hitta på ngn annan diet som jag kan faila :( Tips tas tacksamt emot <3
Engagerad
90 inlägg
Jag kan bara tala ur egen erfarenhet, jag är absolut ingen psykolog eller så men det jag noterat är att det oftast hänger ihop med ens inre, självslivet. Det finns säkert fler som har erfarenheter att dela med sig av, fler vinklar att studera frågan ur. Jag drar de två jag känner till och hoppas det hjälper lite. Vill du gå ner i vikt? Det kan låta som en knäpp fråga, vill inte alla det och nej. Alla vill inte ta den fajten, inte än. En del har själsliga sår som måste få en chans att läka först, andra har för mycket om sig och kring sig här i livet för att orka med en sak till just nu. De försöker ändå, oftast för att det förväntas av dem av någon. Det är det ena. Det andra kan vara en rädsla för att lyckas. En del personer har en idealbild inom sig, att om de går ner till en viss vikt så ska livet bli enklare och allt blir bra. Sen, när det börjar dra ihop sig och vikten börjar gå ner blir rädslan för att förlora drömmen ("tänk om det inte blir så utopiskt bra som jag tänkt mig när jag nått målvikten?") för stor och lusten att gå ner försvinner. I båda fallen måste man ta sig en rejäl funderare över vart man står i livet, vad tänker man sig ska bli bättre av att man går ner i vikt? Av vilken anledning vill du gå ner? För vem, dig själv eller någon annan? Jag hade önskat att jag tagit mig till en terapeut med mina tankar, det hade varit skönt att ha någon att bolla mot. Ett forum är väl okej, men få här är certifierade :-)
Gör väl inget om du frossar i dig tårta eller godis? bara du inte gör det varje dag :)
Kan det helt klart göra. Om det ger ett så stort överskott att de täcker dina tidigare underskott.
att frossa en gång var fjortonde dag borde ju vara okej. En hel dag då man äter precis vad man vill. Sen måste jag slå ett slag för sötin/sukrin (googla), fungerar otroligt bra :)
Jag har lyckats med att 10000-11000 kalorier ett par gånger. Det kan lätt täcka upp 2 veckors underskott. Nu är detta så klart absurt mycket kalorier för en ätardag och inte speciellt troligt att någon annan lyckas med (man blir ganska risig i magen). Något som däremot inte är så otroligt är att överäta med 3000 kalorier på en ätardag som i sin tar ut själva viktnedgången under veckan. En ätardag med måtta skulle jag hellre kalla det för :)
Och sorry att vi "hijackade" tråden lite t4nkgirl. OT av egen erfarenhet så lutade jag mig enbart mot faktan. Självklart var jag motiverad över att gå ner i vikt, men när siffror visar sig varje gång man tittar på en matbit blev det helt klart lättare. Jag visste alltså precis vad den här chokladkakan skulle göra mot kroppen o.s.v. Det drev mig.
Tack så mycket LadyG, jag har faktiskt precis suttit och funderat över det som du skrev. Kanske är det det faktum att jag alltid har misslyckats vid ca 92 kg, så därför tillåter jag mig själv att nå dit men inte längre. DanPlutt, om man inte gör det varje dag är det väl okey antar jag, "en gång är ingen gång" typ. Problemet är bara när "en gång är ingen gång" händer varje dag.... pottpott har ju rätt som alltid. Har inte vågat skriva in på några dagar i matdagboken, men om jag skulle skatta vad jag ätit sedan i fredags så hamnar jag nog ungefär på 8-9000kcal på de tre dagarna :( Och jag ska ligga på 1200 om dagen.....
pottpott, det är inga proble hijacka tråden bäst ni vill :) Men jag inser att jag behöver nog skaffa mig de "glasögonen", de där som visar siffror och vikt iställer för att få det att vattnas i munnen på mig.
Men du skriver väl ner allt du äter här på matdagboken? Ta en ätardag var fjortonde dag och räkna kalorierna så det inte slår helt bakut! men du kan ju tex äta frysta bär med yoghurt under tiden, det är gott och inte en massa kalorier :D
Nåja, vattnas i munnen kommer det alltid att göra. Siffrorna kommer med tiden, bara att börja redan nu. Läs på allt du har i hela skafferiet och kylskåpet :). Nästa gång du tar fram det har du säkerligen en siffra framför dig. Vissa kan tycka att det är ett stört beteende, men jag ser ingen anledning till att inte ha koll på vad olika livsmedel innehåller. Det om något är långvarigt sätt för att hålla vikten och veta vad man trycker i sig för skit.