Som rubriken säger, finns det någon mer än mig själv därute som har det krångligt med sin viktminskning?? Det är som om jag har en liten demon på min axel, tror jag är i denna situationen för femte gången nu. Jag startar min "diet", min jakt på ett bättre liv, och tro mig jag har testat de flesta saker nu. Denna gången kör jag dock för livet, kcal in - kcal ut. Enklare kan det ju inte bli, eller hur?? Men ändå så sitter jag nu i samma situation, som sagt jag startar på ca 100 kg, vill ju ner till 70 nånstans. Men av någon jäkla anledning så får jag problem varje gång jag kommer ner till 93-92kg. Jag förlorar mitt jäklar anamma, börjar ge mig själv ursäkter för att inte träna. Tänker att jag visst kan unna mig den där chokladbiten, extra portionen eller varför inte som idag...tårta. Japp, fet härlig tårta med massor av grädde, smör och socker. Och vet ni vad?? Jag tog två stora portioner..... Fasiken, varför blir det så här varje gång?? Alltid efter ca 4 -5 veckor.... Hur gör ni för att ta er igenom sådana här perioder?? Är så rädd för att det ska sluta som det alltid har gjort förr.... Dvs att jag skiter i allt och börjar överäta och gå upp till mina 100kg igen för att sedan hitta på ngn annan diet som jag kan faila :( Tips tas tacksamt emot <3
Engagerad
90 inlägg
DanPlutt, det är där jag misslyckas typ...dom dagar jag tar ätardagar så struntar jag helt enkelt i att skriva upp det. Ungefär som att det försvinner om jag inte har skrivit upp det. pottpott, du har helt rätt. Och oftast vet jag på ett ungefär vad jag äter. Men det är nu, när jag har gått ner till mina 92.5kg som jag på ett underligt sätt lyckas strunta i det... :/
Men sluta upp med att strunta i det då!! :)
Jo du DanPlutt, det är ju just det som är problemet. Det är inte alltid så lätt. Inte för mig iallafall. Det var lite därför jag startade denna tråden för att se om det finns några fler som på något sätt lyckas krångla till det för sig själva.
Jo att skriva är lätt! men att äta rätt är svårt! Så alltså kan vi eliminera dina svårigheter att skriva ner allt du äter... eftersom det inte är svårt :) bra va!
Haha, finner inga ord.
Jag har precis samma problem! Varje gång jag påbörjar en pulverdiet (har blivit några ggr nu) så går det hur bra som helst första veckan, sen andra veckan så dyker rösten i bakhuvudet upp. Försöker på alla sätt och vis få en att överge dieten och börja frossa i allt gott igen. Hittills har den alltid vunnit förr eller senare. Nu är jag där igen men denna gången har jag gett mig fan på att inte låta rösten vinna. Jag VILL komma i min fina gamla sommarkjol igen, inte behöva gå och känna mig som en svullo hela tiden. Man måste nog fundera på vad som betyder mest, gå ner i vikt eller få lov att frossa i sig godsaker. Bestämmer man sig för att det är viktigare med vikten så får man nog bara försöka fokusera på målet och försöka stänga ute allt annat. Jag hoppas det kommer funka i allafall. Jag försöker även att tänka på känslan av misslyckande och hur besviken man blir på sig själv när man inte fullföljer dieten.
danplutt: Vad gör du med ditt sötin/sukrin och vart köper du det? :)
Elsa88: Hittills har jag använt det i kaffet och på frysta bär som jag tinar och äter med lite yoghurt ovanpå :) Fungerar alldeles utmärkt istället för socker, på bär och yoghurt känner jag ingen skillnad. Jag beställer det på svenskt kosttillskott.
Ha ha DanPlutt, du har så rätt. lol. Och vad gäller sukrinet så har jag det faktiskt redan hemma. Dock undangömt i skåpet. Ska börja använda det igen kanske. Pretty69, jag har bestämt mig för att vikten är det viktigaste denna gången nu. Nu jäklar. Idag börjar en ny vecka. Hade vägning nu på morgonen. Trots en vecka av ätande och inget koll på kcal så var det inte så illa som jag trodde. Gått upp 0.3 kg. Det kan jag hantera. Idag blir det full koll igen och Zumba ikväll. Tack!
Jag har sånna här perioder ibland också. För mig finns det oftast en bakomliggande orsak. Igår hade jag lätt kunnat knäcka en påse chips, bara för att jag var sur på min syster. För mig är det väldigt viktigt att inte tröstäta, för då finns det ingen hejd på det. Istället ringde jag och beklagade mig för mamma. Samtidigt försöker jag undvika allt vad affärer heter, om jag måste dit så försöker jag springa genom så fort som möjligt, med skygglappar för ögonen. Är det riktigt illa så upprepar jag mitt mantra, min målvikt, inne i huvudet.