Veteran
5155 inlägg
Bara en liten fråga. Ni som hoppar alla kolhydrater, har ni tänkt fortsätta äta på det här viset livet ut? Själv så ställde jag mig frågan innan jag startade min viktminskning och kom på att det vill jag inte. Även fast jag vet att jag mådde bra av det under den period som jag kontrollerade kolhydraterna. Jag gillar potatis och bröd alldeles för mycket och dessutom så blev jag trött på att äta så mycket kött. Så jag valde istället att äta mindre men äta det som jag gillade. Bara för att försöka öka möjligheterna att hålla vikten sen. Hur har ni tänkt? Ta nu inte det här som något "jag har rätt och ni har fel" jag bara undrar hur ni har resonerat.
kollar in tråden på begäran då !
Visst kan åldern spela roll pottpott. När jag var 20 år, dvs 1972, pratade man inte LCHF. Tror inte heller det fanns light-produkter då. Nej, jag äter inte potatisgratäng hemma, men om det nu blir det på nyårsafton hos grannen så kanske jag kan tänka mig att ta en liten bit. Men för att återgå till Thyndras grundfråga om hur jag har tänkt när jag väl når målvikten så är nog min ambition att fortsätta äta som jag gör nu, dvs äta när jag är hungrig, sluta när jag är mätt och med hjälp av den kost jag nu äter hitta min "lagom"-nivå. Jag vet att jag inte kan ta en kaka, njuta av den och låta blir resten. Därför är det bättre att låta bli den där första kakan ;)I
Äta vid hunger. Låta bli när man är mätt - synnerligen klokt! Inte lätt alltid men himla eftersträvansvärt. PEPPkram
Jag har absolut tänkt köra så här livet ut OM jag fortsätter må bra av det. Nu äter jag inte LCHF för viktens skull utan för att min migrän mår bra av det och så även min IBS-mage. Jag ser inte att det skulle vara ett problem att fortsätta för alltid men jag kan inte tänka mig att göra det utan att få göra avsteg ibland. :-) Och med ibland menar jag inte varje helt utan snarare ett par gånger om året. Nu i jul kommer jag tex äta jansson, bara för att det är så gott. Det kommer säkerligen även slinka i nån chokladbit, men dagen efter julafton är jag på banan igen. Däremot äter jag inte fikabröd för att glädja andra eller pasta för att någon annan tycker att jag ska göra det. Jag väljer mina avsteg med omsorg... :-)
Det gäller att hitta en balans som passar en själv. För egen del så klarar jag inte så många kolhydrater, har ett sockerberoende att slåss emot också och äter jag tex ris (äääälskar ris) så blir jag helt kollrig och går och köper en flaska läsk som jag sedan nästan halsar direkt... Har märkt att jag kan känna det av grädde också... =(( Jag kan äta vissa grönsaker och lite kokt potatis någon enstaka gång, men i stort sett så håller jag mig ifrån det. (Utom när jag faller igenom, blir trött, inte orkar laga mat och rasar direkt ner i godis/läsk-träsket igen...) Svar: ja, jag ska hålla min nivå så låg som möjligt så länge som möjligt.
Nu var det iof länge sedan nån skrev i denna tråden men jag tyckte att frågeställningen va intressant så jag skriver ändå :-). Jag har precis idag börjat med LCHF och har planerat att äta ganska strikt under min viktiminskningsfas. Eller, jag har tänkt äta två månader och under tiden föra dagbok om hur jag mår (mage, humör etc) och sedan utvärdera. Anledningen till att jag provar är att jag har en tendens att överäta kolhydrater, helst bröd och choklad. Ris ger mig världens sug i magen efter några timmar. Därför vill jag se om jag kan kontrollera mitt sug bättre genom att äta väldigt lite kolhydrater. Däremot tror jag inte att jag vill äta så här hela livet. Jag kommer förmodligen lägga till en del kolhydrater i sån form jag "tål" när jag nått min målvikt, och en del nyttiga kolhydrater. Min plan är att att lägga till kolhydrater tills min vikt stabiliserar sig, och fortsätta föra matdagbok under en period även efter att jag nått min målvikt. Sen om det blir så eller inte återstår väl att se ;-).
JaSpi: Det låter vettigt. Sedan, även om man äter hyfsat strikt så kan man alltid lägga till lite ovanjordsgrönsaker som broccoli eller spenat. Dessutom då finns det alltid lite även i smör och annat som maten tillagas i. Så helt utan kolhydrater blir man bara om man äter väldigt strikt, som Skaldemans fakir. Den har extremt få kolhydrater.
Det enda kolhylhydratrika livsmedel jag saknar är ju egentligen öl. Potatis och pasta och annat näringsfattigt och smaklöst saknar jag inte alls och har heller inte för avsikt att äta...
Ja, jag har för avsikt att fortsätta så här resten av livet. Nu när jag äntligen kommit på hur jag ska äta för att må bra, då ska jag väl inte sluta. Har ätit så här sedan drygt två år.