Veteran
1063 inlägg
Är du också trött på att kämpa med viken ensam? Jag är galet trött på att kämpa ensam. Jag behöver någon att prata av mig med, någon som är i samma sits. Är den någon du?! Jag har ca 35 kg som ska väck. Och det hade varit "kul" om du också haft ungefär lika mycket att gå ner. Så vi verkligen kan följas åt hela resan, kanske till och med efter vi nått våra mål. Vi kan hålla kontakten här eller via mail. Spelar ingen roll. Däremot hoppas jag att du/ni som svarar inte slutar höra av er efter nån vecka eller när ni får en svacka, eller om jag för den delen kommer i en svacka. Kan vi inte glädjas med varandra och stötta varandra när det är lite tufft? Någon som känner sig träffad????
Hej! Då har vi ungefär lika mycket att gå ner. Hur har du tänkt gå till väga för att komma ner i vikt? Själv så är mitt första mål att få in mer motion i mitt liv. Ska försöka komma igång och konditionsträna ett par gånger i veckan. För att succesivt öka på det. Även lägga in styrketräning med tiden. Jag ska räkna kalorier, lär inte bli slaviskt men försöka ha så bra koll som det går utan att bli besatt av varenda kalori man stoppar i sig. Ha en trevlig dag!
Jo det tar ju lite tid i början att räkna kalorier. Men det ger ju resultat när man väl kommer in i det :) Roligt att vi är lite lika, man har kanske lite mer gemensamt om man är lite mer jämngamla än när det skiljer 30 år.. Jag snubblade in på matdagboken när jag googlade om hur man gjorde för att räkna kalorier. Fastnade här för sidan verkade enkel. Sen har jag valt att räkna kalorier då jag är väldigt kräsen när det kommer till mat. Är alldeles för mycket som jag inte tycker om eller ens klarar av att äta. Så LCHF, GI och sånt funkar inte för mig. Och allt handlar ju ändå i grund och botten om att räkna kalorier. Varför har du valt MD? Har du försökt gå ner i vikt ett tag eller har du precis börjat? Själv så har jag "försökt" länge.. Inser nu att mina försök inte var så riktiga som de borde. Jag ville gå ner i vikt, men gjorde kanske inte det som krävdes. Men förra året i slutet av augusti så skaffade jag gymkort och började räkna kalorier. Gick kanon tills jag fick den ena långa förkylningen efter den andra. Släng in julen och allt gottis det innebär och sedan lite mer förkylning och i februari hade jag även en axelskada.. Tappade motivationen helt och hållet. Så nu är jag här.. Det enda jag kan trösta mig med är att jag inte gått upp i vikt. Jag håller mig på 108kg +-1kg. Så känns som att min kropp på nått sätt tror att det är så här mycket som jag ska väga.. Håller dock inte med. Tror också att det kommer bli tufft att komma ner under 100 kg och att det sen kommer gå lite lättare.
Mitt mål är att hitta mig själv igen. Känner mig inte som mig själv fast jag vägt såhär mycket i 2,5-3 år nu.. Innan jag gick upp i vikt vägde jag ca 76kg till mina 178cm. Jag gick alltid i högklackat, mer eller mindre.. Jag hade 4 km till skolan gick dit och hem om dagarna i skor med rejäl klack. När jag kom hem tog jag på mig jympadojjor och tog med hunden på en promenad på ca 1-1,5 mil.. Så jag gick ungefär 2 mil om dagen minst 5 dagar i veckan. Inte för motionens skull utan för avkopplingen. Jag känner nu att jag kan inte klä mig som jag vill, jag har blivit fruktansvärt lat faktiskt. Nej känns inte alls som jag. Så mitt främsta mål är ju att hitta mig själv igen. Och det hänger mycket ihop med vikten. Vad har du för mål med resan?
Hejhej! Jag kikar in här också! Själv har jag varit med MD sedan december 2011 med mindre lyckat resultat. Jag vet precis hur jag borde göra, men får bara inte till det. De positiva är, att jag iaf inte har gått upp i vikt, vilket jag har gjort stadigt under senaste åren. Just nu ligger jag på 99 prick och har startvikt på 104,7 kg. Viktuppgången började sisädär 4 år sedan med sambo- och stresskilon. Jag försöker äta mindre kolhydrater och räkna kalorier och jag har märkt att de funkar väldigt bra. Dock är jag otroligt bra på att fuska också. Nu i hösten har jag skaffat mitt livs första träningskort, och försöker hinna med danspass (zumba eller sh`bam) tre gånger i veckan. Däremellan försöker jag hinna med mina två hundar och där blir det bland annat agility. Så jag känner att motionsdelen har jag äntligen fått grepp på, nu ska jag bara få igång maten med.
Vad roligt att du ville hoppa in här och snacka med oss Jonnax =) Jag har också varit här på MD länge. Registrerade mig (kommer inte ens ihåg när) avregistrerade mig och ångrade mig igen någon månad senare och kom tillbaka hit. Jag har varit här länge men inte heller kommit någon vart. Känner mig som världens loser. Man läser om hur bra det går för alla andra. Varför klarar alla andra att förändra sina liv, men inte jag? Jag vet man ska inte jämföra sig med andra. Men det är så lagom lätt liksom. Men det känns skönt att vara på G nu. Att ha bestämt sig för att försöka ändra sitt liv. Att känna sig sexig för sin partner är väl inget konstigt? ;) Jag har världens underbaraste man i mitt liv. Och jag vet att han älskar mig (trots extra kilon) mer än något annat i världen. Men jag skäms över att jag gick upp så mycket i vikt under vårt första år tillsammans. Nu har vi varit tillsammans i 4 år. Känns verkligen som att jag måste komma ner i vikt så jag kan vara lika snygg som han. När vi är ute bland folk som inte känner oss tror jag att folk undrar vad han ser hos mig. Nu är han ganska vältränad och snygg. Jag är en tjockis :P Ser nog inte ut att höra ihop. Och det känns faktiskt jobbigt då tjejer har stött på honom när jag stått brevid och hållt hans hand på krogen. Nej att vilja ara snygg för sin partner är inget konstigt. Hade varit konstigt om man inte brytt sig. Min dag såhär långt har varit mindre bra, iaf matmässigt. Blev väckt imorse när min mormor ringde och väckte mig halv nio. Hon ville att jag skulle följa med henne till gymmet och visa henne hur maskinerna funkar. De hade varit där och tittat en gång tillsammans med PRO men när de skulle få en genomgång kunde hon inte följa med. Så det blev mitt jobb idag att följa med henne och visa henne. Även om jag haft mitt gymkort i ett år har jag aldrig varit på gymmet ensam utan man sambo. Känner mig väldigt obekväm där. Men det gick väl ganska bra. När vi kom var där en annan tjej. Sen var vi ensamma. Mormor ville prova alla konditionsmaskinerna. Så blev fem minuter på varje ungefär.. HERREGUD vilken kass kondition man har. PINSAMT! Men den ska ju förhoppningsvis bli bättre. Var iaf genomsvett när vi lämnade gymmet, fast det kändes inte riktigt som att jag fick ut så mycket av det träningsmässigt. Maten har varit katastrof. Vitt bröd, ett stort glas oboy, choklad och en burk cola. SKÄMS! Låter som att jag frossat och vräkt i mig. Men så är inte fallet. Blir så irriterad på mig själv över att jag köpte massa onödiga saker. Att jag åt av chokladen fast att jag egentligen inte var sugen längre. Så, nu har jag skrivit det... Dags att släppa det och gå vidare.. Kan inte hacka på mig själv för då tappar jag lusten till allt ännu mer. Nej måste frsöka se det positiva. Och vad är det??? ATT JAG VAR PÅ GYMMET IDAG! :) Oj vad långt det blev, en massa babbel... Sorry, bara tvungen att få ut det.
Hej, jag trasslade in mig på er tråd och ville bara säga att då jag läser det ni skrivit är jag övertygad om att ni kommer lyckas. Ni har klart för er varför ni vill gå ner i vikt och hur. Grunna en stund på varför ni är där ni är också så är det sedan lättare att undvika i framtiden Kan berätta att jag startade på 101 kg för ett drygt år sedan och nu har jag bara knappa 10 kg kvar till mitt mål på 75. Mitt "problem" var att jag var hemskt självmedveten och började jämföra mig med kompisar redan på högstadiet. Om jag ansåg mig vara större ville jag inte äta så de andra såg, så jag började smygäta. Smygandet eskalerade och jag smygåt till och med för min sambo ännu för 1,5 år sedan. När jag insåg att det i huvudsak var det som gjort mig så tjock så gav jag mig fan på (ursäkta uttrycket) att efter det alltid stå för det jag äter. Lycka till!
du härliga människa , så skönt med någon som talar från hjärtat hur man känner sej . ibland behöver man verkligen få ösa ur sig , det är ju det som är så skönt med det här stället . . . misstänker att de flesta av oss behöver det . bra med gymmet , även om mormor rår för det , men du nekade ju inte . så det blev ju ditt beslut iaf. jag är så kass på att hitta alla tecken på datorn men men . förstår hur du känner dej jusst det här med att vara ute med din kille . har också kännt mej väldigt obekväm , man tycker folk tittat på en o undrat , hur kan dom ( killarna) välja såna som oss , men då är det ju tur att mannen i ens liv står upp . och vi ska inte behöva känna så , vi kär exakt lika mycket att räkna med som någon annan på denna jord . . . . jusst nu sitter jag o laddar för att ut o jogga med hunden, känns så där . är trött , blött ute , ruggigt , svalt men har iaf slutat regna. hör av mej senare o talar om hur det kändes . kul att prata med dej . fortsättning följer . . .
Ja ibland måste man faktiskt bara få lov att vräka ur sig allt. Min sambo är nog rätt trött på mig så då får ni dras med det istället ;P Och ja även om gymmet var min mormors idé så kom jag ju iaf dit. Och att gå dit är en BIG deal för mig. Jag hoppas att jag vågar mig dit ensam någon dag snart :) Hoppas du fick en härlig joggingtur trots regnet :)
Hejsan, jag hoppas allting är bra med dig och jag känner igen mig i det du skrivit och vill jätte gärna jobba tillsammans med dig och stötta så mycket jag kan! :) om du känner dig intresserad så kan du väl höra av dig på mejlen? ewweandersson@hotmail.com
go afton , det blev ingen jogging i kväll , var inte alls iform . fick huvudvärk också, så det blev en 45 min rask promenad i stället. i morgon ska vi ha friskvårdsdag med jobbet, har ingen aning om vad det blir , spännande . dom skulle bjuda på mat o fika också , få se hur ståndaktig man blir . . . jag hoppas du tar mod till dej o går till gymmet även om det känns motig. mycket bättre att gå dit o göra lite än ingenting. man kan ju försöka att tänka att man måste inte slita livet ur sig när man är där , utan gör det som känns ok . så småningom orkar man ju mer o mer, och det blir ju peppande. en annan sak som jag tänkt på är att många vill gå ner i vikt för att bli snyggare o så ( absolut inget fel med det ) men tänk också vilken super tjänst vi gör våran kropp hälsomässigt , jag tänker på alla inre organ o sjukdommar som vi kan undvika , eller iaf försöka göra vårt bästa att slippa bli sjuka . oj, nu blev jag lite filosofisk . tycker du om att vara ute o gå , med eller utan stavar ? eller är det du o hunden ? och du . . . . får så gärna vräka ur dej det du behöver , jag lyssnar . det brukar kännas lite bättre när man har gjort det : )