Jag är så nyfiken på vad som är så viktigt med att gå ner i vikt, hur gör ni, vad är det som motiverar er. För min del så är det viktigt för mig att gå ner i vikt, först för att jag är kort och sen är jag den ända i släkten som är överviktig fast det kanske inte ser ut så, det roliga att jag är i samma vikt som nu på min profilbild. Jag vill veta vad det är som håller er motiverade att gå ner, vad drömmer ni om med er viktminskning? Jag drömmer om att kanske någon gång i livet kunna starta en tränings central där mina kunder kommer för att träna och ha kul. Jag hoppas på att kanske kunna studera till närings speciallist, dietist. Jag vill hjälpa andra att gå ner, uppnå deras önskemål, vikten och hälsan. Kanske kunna utbilda mig till en tränings inspektörer. Det finns så mycket man vill göra då man har gått ner till målvikten. Så vill ni andra ta och dela med er varför ni önskar och vill gå ner i vikt. Om ni känner för någonting ni vill tala om, finns det personer som har stört er med att ni är överviktiga eller nåt berätta gärna. Ingen vet jag kanske tar och skriver en bok, för jag vet att det är svårt att gå ner, hur skall man gå till väga, vem ska man fråga, får man stöd av familj och vänner. Berätta lite till mig. Vi kan dela med oss av olika erfarenhet och kanske annat skoj :) Hoppas jag inte kräver för mycket.
Engagerad
52 inlägg
Jag vill redusera min vikt för att bli mer rörlig och må bra. Kanske slippa hjärt och kärsjukdomar,kol mm när jag blir ännu äldre. Man orkar ju mer om man har mindr att bära på med. Där till blir det ju lättare att köpa kläder. Man vinner så mycke på att vara mindre rulltig.
Det är så sant, om du tänker på hur riskfyllt det är att vara överviktig. För 10 år sen så fanns det inte lika mycket överviktiga som nu, efter att jag kom hem från irak och så på människorna här blev jag lite chockad. De flesta jag känner har blivit tjockare, det kan beror på alkahol drickandet men också på att de inte bryr sig om sig själva mer. För mig är det en annan sak, jag har alltid varit rund, men som smalast har jag vägt 56 kg år 2002 och det var det sen har vikten pendlat upp och ner. Större kläd modellerna är mycket dyrare och inte fina som normal sizade. Så jag hoppas på att du uppnår din vikt :)
Minns när jag vägde 49kg men såg inte smal ut då heller så kallade kärringmage har jag alltid haft sen är man ju pygme med(156cm). Nu har jag ju minskat med 10kg drygt och det är postivt. Tyvärr måste man ju köpa lite kläder,men det blir lite det man vet ju inte vilken storlek man slutar på och hur lång tid det tar eller om man ens når dit målet är satt. Men peppar vi varandra så går det en liten bit i taget. Tillsmannas är vi starka
Jag vill gå ner i vikt av många skäl, men det viktigaste är nog för hälsans skull. Jag har en del hjärt/kärlsjukdomar i släkten och känner att det är hög tid att börja ta hand om mig själv för att inte drabbas av dom (visst, det kan ju hända ändå, men då har jag gjort vad jag kan för att undvika det iaf). Sen vill jag gå ner för att bespara mina ömtåliga knä, vill se snyggare ut. Ja, jag vet att man inte ska se den smala kroppen som ett ideal och det stör inte mig att se andra överviktiga, men det stör mig själv att jag är överviktigt. Tja, nu skrev jag fel för enligt mitt bmi så är jag FET, vilket jag tror är lite missvisande men ändå. För att lyckas med detta projekt så försöker jag röra mig så mycket som möjligt (tar stegräknaren till hjälp), äta tillräckligt mycket och tillräckligt ofta (vilket är det svåraste för mig) och se, det börjar ge resultat! Äntligen börjar det hända saker på vågen. Lycka till önskar jag oss alla som kämpar här.
Mest hälsoskäl för min del. Rundhet ligger i släkten mest på in mammas sida. På min pappas sida hjärtproblem och på bådas diabetes. Själv så är jag överrörlig i lederna och har div skador i kroppen som ett lättare liv underlättar och förhoppningsvis så mår även min värksjukdom bättre av att lätta några kilon. Personligen så skulle jag kunna tänka mig att träna ner mig som jag såg ut i 17 års åldern, 62 kg tung då tidens small i kläder men ett vandrande muskelberg, utan att bygga muskler, bra ett vanligt lantliv med allt det innebär med att kasta höbalar och så samt en egen häst. Men min man vill inte att jag har för stora muskler men å andra sidan så har han aldrig sett mig musklad enbart som en heffaklump. Sköt om er alla!
Jag vill gå ner i vikt för att kunna röra på mig (tex promenera) utan att få ont i höfter och knän, jag vill kunna göra de saker som jag gjorde innan jag gick upp i vikt som jag nu inte klarar pga att jag är för tung/stor. Jag vill även gå ner i vikt för att minska risken för att drabbas av följdsjukdomar som man har större risk att drabbas av då man har fetma.
För att få en ny flickvän ;D
För att det höll på att skena iväg åt andra hållet. Det känns otrevligt och onyttigt att väga för mycket, och det blir tråkigt att komma i vägen för en spegel... så jag vill nå en bra balans.
Tack för att ni delar med er av era känslor och tankar om varför ni vill gå ner i vikt, det är inte lätt. Jag vill se vad det är som gör oss överviktiga oattraktiva, varför överviktiga blir mobbade och allt detta, varför ingen vill ha en som är fet eller tjock. Det finns så många saker som överviktiga får lida för, inte bara för att man drabbas snabbare av sjukdomar utan även av att man blir utslagen av samhället, att folk ser på en som är tjock som en dum tjockis. Har ni någonsin blivit mobbade och sårade av andra det kan vara en obekant eller släkt eller den närmaste till er, hur kändes det då. Vill veta så mycket om hur ni tar emot såna saker, gör ni så som ni sku inte ha hört eller hur gör ni. Tack alla ni för ni är så ärliga med mig hoppas jag inte kräver för mycket av er, jag vill bara veta för det finns saker jag själv har gått igenom på gång av min övervikt, som inte syns som övervikt utan mera som en som är mullig :(
I årskurs 1-3 så var jag en riktig liten rullta men ingen retade mig förens i årskurs 3 då vi flyttade till en större skola och vissa i klassen då skulle vara tuffa, nu var jag ju inte ensam om att vara rund, tvärtom. Men jag reagerade med att bara vända dom ryggen och gå därifrån utan att ens kommentera eller att fortsätta med det jag sysslade med utan att lyssna. Jag har alltid varit självständig men det betyder inte alltid stark. Sen i 12 års ålder så förändrades jag, babyhullet försvann och jag började bli musklig av att ha egen häst och att hjälpa till på bondgårdarna runt omkring. Då dög jag minsan, min reaktion, dög jag inte förut så duger jag inte nu heller, stick och brinn! Sen efter barnen så kom fettet tillbaka och jag orkade inte kämpa mot värken längre då jag inte visste varför jag hela tiden hade ont. Min dåvarande man kunnde kalla mig för dumma feta kossa men han var/ är typen som bara måste trycka ner andra för att själv känna sig stark. Men idag har jag inställningen : tycker du att jag är ful och fet så titta då åt ett annat håll!! När jag kommer till ny arbetsplats eller så, så tar jag alltid till mig dom jag märker är utsatta för mobbning på nåt sätt eller är osäkra på sig själva. Vet inte riktigt om jag svarade på dina frågor.....