Nykomling
10 inlägg
Hej! Jag har egentligen nått mitt mål som först var 74kg och senare 70kg till mina 174 cm vilket blir BMI 23.1 Jag har så svårt att nöja mig och tänker kanske något kilo till så jag har lite att gå upp 1-2kg för jag tror jag gör det när jag inte tänker på viktnedgång hela tiden....... Så svårt att veta hur man ska leva för att hålla vikten, har ju levt och tänkt viktnedgång i 4 månader nu.... tips och åsikter tack!!!!!
För mig är BMI precis vad min läkare och sköterska har sagt..ett riktmärke, ett sätt att se varthän jag är på väg..som med antalet kilon också men där är jag mer inriktad på vart jag vill hamna. Jag är 38 år (om två veckor) har fött ett barn och har ALLTID varit överviktig med undantag för några år i sena tonåren då jag hade en ätstörning och var nere på "normalvikt"... Allt detta har jag o läkaren haft i åtanke då vi satt en målvikt på 70-75 kg..läkaren säger snarare 75 och jag vill nog ner på 70 vilket skulle ge mig ett BMI på 25,4 (75 kg skulle bli 27,2) Skulle jag komma under 25 i BMI skulle jag bli överlycklig men jag är realist, min kropp har massor av fettceller som lagrats under nästan 40 år, jag har genetiken emot mig då min mor dog av övervikt och min far väger över 130 kg, jag har dessutom en kroppsform som inte ska väga motsvarande BMI på 20 eller 23 ens...jag gillar mina kurvor och dem vill jag inte förlora vilket jag vet att jag gör när jag går ner "för mycket"..... Så...ser man till din fråga.. vilket BMI jag nöjer mig med så nöjer jag mig med att komma under 28 i BMI just nu... sen får vi se om det blir så mycket mer nedåt efter det.
Jag har också bmi som ett riktmärke, sen är det kul att det är andra siffror som ändras, inte bara vågen och storlekar... Men till mina 161,5 cm önskar jag bmi 21. Tycker bmi är ett ganska osäkert sätt att räkna, då man beroende på längd och kroppstyp inte alltid passar in i "mallen". Som jag fattat, funkar det inte ens på killar. Men som sagt, ett bra riktmärke...
Jag skiter i BMI. BMI togs fram för att kunna jämföra större grupper med varandra, inte för att mäta enskilda individer.
Mitt mål var från början att ha ett BMI som visar normalvikt, alltså under 25. Nu ligger jag på BMI 24,5 och tänker stanna här.
Jag siktar på ett BMI under 25, men det jag helst vill är att ha stl. 38. Då skulle jag var nöjd och glad!
Jag kämpar för ett BMI under 25, alltså jag är nöjd om jag är normalvikt enl BMI, att ligga någonstans mellan 20-25 på skalan. Det är klart att jag skulle vilja väga lite mindre än vid gränsen till 25 men 24,9 skulle göra mig jätteglad. Att vara normalviktig är mitt stora mål.
Innan jag gick upp all min vikt vägde jag mellan 76-78kilo och hade då fortfarande en del som borde varit borta för att jag skulle vara helt nöjd med min kropp. För mig blev det gränsen till överviktig. Så eftersom jag har det att gå på har jag satt mitt mål att gå ner till 70-73kilo. Ett bmi under 23. Men jag tycker inte man ska bry sig för mycket om BMI, utan se på sin kropp och stanna sin viktnedgång när man är nöjd med sin kropp och tvis med sig själv.
Jag håller med Ariel så tänker jag också :) Roligt med nån som jag :)
Håller med Isola jag. BMI är trubbigt på individnivå. Jag har stlk 36/38 men f.n. BMI 26 eller nått i den stilen. Vet inte om jag håller med BMI om att jag är överviktig.
Trivs bäst med ett BMI mellan ca 19,5-20 men är inte det som styr utan att jag vill ha/behålla den vikt och klädstorlek jag haft under större delen av mitt vuxna liv. Så för mig handlar det mer om trivsel med kroppen än vad BMI visar.