Jag måste vara den enda människan i världen som...

Jag måste vara den enda människa i världen som går upp i vikt av att försöka banta och röra på mig. Det är samma sak varenda gång. Jag väger 103 kg. Jag är en storlek 48-50. Jag är så jävla trött på det. Vem fan vill vara fet och få stämplen dum och lat på sig? För det är precis vad folk tänker när de ser människor i storlek över 44. Den där, hon har ingen självdiciplin, hon är lat och hon är korkad. (Kom inte och säga att ni inte mött den fördomen hos x-antal personer senaste veckan, ni som också är duktiga och försöker gå ner i vikt.) Jag försöker äta nyttigt, jag har senaste veckan försökt äta mindre än 1000 kcal /dag (äter normalt säker uppåt 2500) och jag har suttit 30 min på motionscykeln 4 gånger den här veckan. Jag Går Upp I Vikt! På riktigt! Jag har svält mig i flera dagar och jag Går Upp I Vikt! En klänning som jag ska ha i helgen satt preciiist på mig förra helgen, idag kan jag inte ha den ens med korsett. Min mage är större än vad den var förra helgen. Mitt liv suger. På riktigt. Nu sitter jag här och gråter och känner att jag åter igen misslyckats, att jag åter igen kommer vara den där tråkiga tjejen i den grå klänningen som skulle matcha bakgrunden om den vore så att hon är enorm som en jävla elefant. Varför? Varför i helvete måste det blir så här? Jag kan lika gärna käka lussekatter, wienerbröd och dricka fucking jävla grädde och blir asfet på en gång, det verkar ju inte spela nån roll. Mvh /Agnes som seriöst börjar fundera på vad fan det är för mening med hennes liv.

Kommentarer

9 december 2011 10:58

LadyG

Har du funderat på om du är laktosintolerant eller lider av IBS? Det finns sjukdomar som kan få magen att svullna upp som om man svalt en basketboll. Om du samtidigt drar på dig vätska i musklerna av att träna, och det är inget ovanligt att man gör, kan det säkert se väldigt deprimerande ut. Ge inte upp, förr eller senare hittar du rätt. Det tar tid, men det gick ju inte fort att gå upp i vikt heller, eller hur? Att gå ner i vikt är som att manövrera en atlantångare, det tar rätt mycket tid innan de förändringar man gjort ger något utslag överhuvudtaget. Så häng kvar, ge inte upp! Pepp!!
9 december 2011 11:18

mita0822

Du är verkligen inte ensam om att känna dig som du gör. Men det gäller antagligen att komma på vad som är rätt för dig. Jag har själv stora problem med vätska i kroppen, så det går upp och ner hela tiden. Och för en del går det undan som bara den, vi kanske får ta lite längre tid på oss, eftersom vi inte har hittat något som stämmer för våra kroppar. Men det kommer och jag håller med LadyG, GE INTE UPP.
9 december 2011 11:18

Agnes77

Tack! Det där behövde jag höra! <3 Fast jo, det gick snabbt, på ett halvår ökade jag från storlek 42 till 52. :(
9 december 2011 11:19

nittras

Hej! Det låter som att du kämpar just nu. En tanke som slår mig är att om du går från att äta ca 2500 kcal/dag till 1000 kcal/dag kanske din kropp tolkar det som svält? Kanske kunde du testa en mjukare minskning, tex 1400 kcal, så att kroppen "hänger med" och inte sparar på reserverna. Och jag håller med LadyG - du hittar din metod och då kommer det lösa sig. Du har ju viljan, det är allt som krävs! Pepp till dig!
9 december 2011 11:20

mita0822

Har du kollat ämnesomsättningen, annars bör du kanske göra det.
9 december 2011 11:22

gittan52

Jag håller med LadyG! Förr i tiden när jag gav mig 17 på att gå ner i vikt, ville jag så mycket och planerade sönder både vad jag skulle äta och hur jag skulle motionera. Och då gick jag upp i vikt.... Mitt tips är att ta det i en långsamt takt, skriv upp vad du äter i MD och se motionskalorierna som bonus, men räkna inte in dem i vad du får äta (såvida du inte börjar motionera riktigt hårt) Sätt ner ditt viktmål till t.ex 99 i första steget. När du är där kan du alltid ändra ditt mål. (Så gör jag. Mitt mål är just nu 89 och när jag nått det kommer jag att ändra det till 85 osv tills jag känner mig nöjd) Du kan också börja fundera på om du alltid varit överviktigt eller om det började vid någon viss period i ditt liv. Kanske behöver du stöttning av en dietist till att börja med? Viktminskning är så mycket mer än kalorier.
9 december 2011 12:49

Lavali

håller med de andra, kolla igenom lite om det är någon speciell mat du sväller utav. Vissa saker kan ju kroppen samla på sig av, olika från olika. Skriv upp vad du äter och hur kroppen reagerar på det, både det fysiska och psykiska. Sen tänk på att muskler väger mer än fett så haka inte upp dig på vågen :)
9 december 2011 12:17

linni

Den där känslan känner jag igen. Frågan är om du tycker att du är "fet, dum och lat"? Magen puffar till sig för mig emellanåt. Laktosintollerans ömsom pms. Så är det, tråkigt nog, och inte mycket att göra åt :( Tränar du, kcalräknar och ligger i. Ja, då kommer korsetten, klänningen och många andra kläder så småningom gå om för att längre fram ramla av dig. PEPP och kämpa på!! //Linni
9 december 2011 13:21

Asja

Vet hur du har det, väger 97,5 kilo till mina 157 cm. Är smidig som en gravid flodhäst ungefär. Försök att låta bli att stressa upp dig, då mår man verkligen inte bra. Tycker det låter märkligt att du går upp i vikt och håller med de andra om att du nog ska kolla om du är känslig mot något? Annars tror jag bara det är att hålla ut och fortsätta, det måste vända så småningom. Och du! Vet du vad det bästa med att vara riktigt fet är? Jo ingen ser om du lägger på dig ett kilo eller två! (galghumor är bra ibland) Massor av pepp till dig!!

Logga in för att skriva en kommentar.