när något oväntat sker...

och världen blir sig aldrig lik igen... Sen förra gången ni hörde nåt från mig så har det verkligen hänt saker...inte angående vikt och motion så mycket, utan hela mitt LIV är upp och ner-vänt..Har fått veta att min älskade mor är sjuk i lungcancer som dessutom spridit sig..Finns ingen bot,bara cellgifter som kan förlänga livet för henne ett tag... Trodde aldrig jag skulle få ett sådant tragiskt och chockerande besked,har inte hunnit smälta allt än..Hon är bara 57... Vet att det är ingen ursäkt för att själv missköta sig,men har behövt denna vecka som gått sen beskedet för att försöka sortera upp tankarna och dessutom vara den av syskonen som är stark och försöker hålla ihop allt (men det har inte lyckats heller....) NU ska jag göra mig redo att fara ut en sväng,ska försöka fokusera lite på mat och motion iaf,det kommer inte att ändra något i detta fall ändå.... Hoppas ni har det bra,var rädda om er själva och de ni älskar.. Vi hörs snart,kram..

Kommentarer

30 april 2012 12:00

elm010

Men fy! Själv jobbar jag på en hematologisk avdelning och har sett gott om stackare med spridd lungcancer. Tänk på att det går att lindra!
30 april 2012 12:04

133396

Kära Angelino1.Tragiskt,tragiskt.Men jag måste ge dig hopp Fick själv lungca dec2009 och är fortfarande kvar.De tog ena halvan av vä lunga +5 st revben.Är kanske inte så rörlig längre men jobbar nu full tid igen.Så än hur ledsen man än är så finns det hopp,man skall aldrig sluta kämpa.Har alltid fått titta på vad jag äter,för att hålla vikten.Slutade röka för 5,5 år sedan.Gick upp 5 kilo.Gick uoo 20 kilo när jag blev sjuk.Kunde ju lika bra äta nu,jag skulle ju ända dö.Och det får jag sukta för nu.Skall nu kämpa med mina kilo,för nu skall de väck. Hälsa din mamma och kram på dig.
30 april 2012 12:48

Angelno1

tack för era hoppfulla och tröstande rader! ja hoppet är det sista som lämnar en och just nu tycks det vara min mamma som är lugnast i hela denna situation..(Själv är jag livrädd för hennes skull,men kan tack och lov dölja det rätt bra),är ganska lugn av mig i såna här situationer,har också jobbat med svårt sjuka cancerpatienter i livets slutskede i mitt jobb som uska i hemvården,många som vill sluta sina dagar hemma ni vet..så man är väl inte helt ovan även om en nära anhörig ändå är en svårare börda att bära,eller hur man ska säga..ha det gott,och återigen,tack för era rader 133396 och elmo10! Betyder mycket!kram
30 april 2012 12:51

Angelno1

tack även till dig anne72,hann inte läsa dina rader innan jag sände iväg mitt förra "brev"..är så ledsen att höra detta,hur du miste din älskade dotter,en förälders värsta mardröm som blir sann.. styrkekramar även till dig,och återigen tack för sitt förtroende! kram!
30 april 2012 19:41

elm010

Kramar till Anne. Och även om man är van vid det palliativa så blir det annorlunda när det är ens egen familj, även om man ser vart det barkar vill man ändå hoppas. Kramar.

Logga in för att skriva en kommentar.