Äntligen lite tid

Hela förmiddagen har det varit fullt upp så jag har inte hunnit skriva nåt förrän nu... Igår kom min son och ska vara hos mig till söndag, jag märker att hela jag finner ett lugn och jag upplever en harmoni när han är hos mig. Det är nog så att jag stänger av att sakna eftersom jag vet att det inte hjälper och att jag inte kan göra nåt åt det, det gör bara att jag själv mår dåligt. Jag respekterar hans val att bo kvar på orten hos sin pappa, men i höst kommer han bo hos mig på heltid och jag jublar inombords. Jag ställde mig på vågen bara för att den stod där i morse, jag har egentligen inte vägdag förrän imorgon, men vilken lycka när jag till min förvåning såg att jag hade kommit under 80 kg. Jag var så inställd på att stå stilla en vecka till, efter mina besvikelser de senaste veckorna. Det är nog så jag ska köpa en trisslott på vägen hem.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.