icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej jag heter Annika och är ensamstående mamma på 31 år. Jag har alltid varit överviktig i stort sett och testat alla jordens dieter tror jag. Har under en längre tid ätit LCHF mat men inte strikt och inte efter ett schema eller så. Ingen daglig koll på kalorier och sånt. Nu vill jag ner i vikt! Min kropp behöver den semestern efter alla dessa tunga år. Jag vill också kunna röra på mig och vara en aktiv förälder. Inte hindras av min kroppshydda. Min lille pojk är nu 1.5 år och glad som solen! Det ska bli roligt att få bli en gladara, sundare, mer aktiv mamma! Har inbillat mig sedan han kom att eftersom jag är ensamstående är jag alltför låst för att kunna träna och komma mig ut. Det är delvis sant men inte helt!! Allt är möjligt!

Nu kör vi! 1 år är betalt och det ska utnyttjas till fullo. 35 Kilo ner är slutmålet... Men det får så klart ta den tid det tar. Varje kilo är en vinst för mig!

Hepp hepp!!
13 juni 2011 21:05
6

Jätteledsen :((

Min gamla katt dog i morse... Han har bott ute hos mina föräldrar eftersom han hann bo där så lång tid innan jag flyttade hemifrån. 17 år gammal blev han :(( Känns som jag har mist en väldigt nära vän... För ingen har väl lyssnat så mycket på mig som den katten... Å han har tröstat mig tusentals gånger genom åren... Senast var julen för 1.5 år sen när allt bara var skit. Nyfödd son och ett liv i totalt kaos. Sprucken HEMSK relation, kejsarsnitt, komplikationer, noll hjälp och stöd... Då tröstade min Yamas mig... Å nu är han borta. :(((((( Känner mig så fånig... Men samtidigt undrar jag varför jag känner så!! Vad är det att skämmas för att man sörjer ett djur? Han va faktiskt min enda vän i många år. Usch... det är tungt nu.

Kommentarer

  • 13 juni 2011 21:11
    ronjja
    Ja ibland är det tungt, man behöver tid att sörja "även om det bara gäller ett djur" som oftast lyssnar och finns och ger så mycket tröst och kärlek bara genom att vara. Som aldrig är långsur utan nöjer sig med mat och kärlek tillbaka. Va rädd om dig!!
  • 13 juni 2011 21:30
    Shiizuka
    Beklagar sorgen. De är ju en del av familjen de rackarns djuren. Jag är tokorolig varje gång jag inte har mina katter hemma. Iaf när de varit borta mer än 12 timmar. Inget fel att sörja ett husdjur. Kram.
  • 13 juni 2011 21:41
    Storpo
    Lider med dig. Tröstkram från mig
  • 13 juni 2011 21:54
    Bummlan
    Ingen som inte haft djur förstår hur det känns. Det är tungt! Riktigt tungt! Tröstekram från mig med, vännen.
  • 13 juni 2011 22:41
    annicao
    Å så tråkigt för dig. Jag hade också två gamla herrar som blev 16 och 17 år innan jag fick lov att kalla hem veterinären. Det är riktigt jobbigt när de varit med halva ens liv. Sorg är sorg, oavsett vem man sörjer så är det jobbigt. Du ska verkligen inte känna dig fånig för din sorg för ingen varelse kan ge samma villkorslösa kärlek som ett husdjur. Tröstkram från mig också.
  • 13 juni 2011 22:47
    Annikan
    Tack alla rara!! Det känns skönt att det finns de som förstår hur det känns... Höll på att sätta mig med pojkens kexpåse ikväll och trycka i mig... Men gick och borstade tänderna... Då kändes det bara äckligt att äta nåt sånt. Tur det... Annars var det läge för tröstätning ikväll... Hade redan ätit lite LCHF glass och en Oopsie som kvällsfika... Ingen rolig dag. Dessutom har min mamma varit till ögonläkaren och fått veta att hon har fel på gula fläcken i ett av ögonen... Hon är jätteledsen över det och är rädd för att tappa synen. Så det blev mycket tungt idag. :(

Logga in för att skriva en kommentar.