icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej jag heter Annika och är ensamstående mamma på 31 år. Jag har alltid varit överviktig i stort sett och testat alla jordens dieter tror jag. Har under en längre tid ätit LCHF mat men inte strikt och inte efter ett schema eller så. Ingen daglig koll på kalorier och sånt. Nu vill jag ner i vikt! Min kropp behöver den semestern efter alla dessa tunga år. Jag vill också kunna röra på mig och vara en aktiv förälder. Inte hindras av min kroppshydda. Min lille pojk är nu 1.5 år och glad som solen! Det ska bli roligt att få bli en gladara, sundare, mer aktiv mamma! Har inbillat mig sedan han kom att eftersom jag är ensamstående är jag alltför låst för att kunna träna och komma mig ut. Det är delvis sant men inte helt!! Allt är möjligt!

Nu kör vi! 1 år är betalt och det ska utnyttjas till fullo. 35 Kilo ner är slutmålet... Men det får så klart ta den tid det tar. Varje kilo är en vinst för mig!

Hepp hepp!!
17 juni 2011 21:09
14

Låg........

Ensamhetskänslan äter upp mig... Sonen har 39.2 i feber... Å jag känner mig sjukt ensam.

Kommentarer

  • 17 juni 2011 21:11
    Blendy04
    Stackars liten. Är han förkyld?
  • 17 juni 2011 21:13
    Nej han fick vaccinationsspruta för drygt en vecka sen... Det är antagligen en reaktion på det.
  • 17 juni 2011 21:16
    Ensamheten är tung. Känner de samma. Är uppe i norra norge och jobbar. Ska vara här i tre veckor och känner inte en käft... krama om din vackra son å tänk på hur mycket han älskar dig. Å för precis den du är!
  • 17 juni 2011 21:18
    Finns liksom ingen ände på det... ingen ljusning i sikte... Vet att jag aldrig mer kan lita tillräckligt på en man för att någonsin släppa någon nära... Och priset jag får betala för det är ensamhet. Precis som att jag skulle behöva betala fler pris... Efter allt som varit. Aja... Det går över
  • 17 juni 2011 21:21
    Va skön inställning. Att de går över. Finns människor med idiotiska beteenden... Jag har själv väldigt många. Å gäller att hela tiden passa på sig själv så man får de liv man önskar. Inte lätt alla dagar.. Var rädd om de du har kvar... å ta hand om allt du har att vara tacksam för!
  • 17 juni 2011 21:24
    Jag lyckas för det mesta.... Att se det poositiva...Men... Här sitter man med minimilön pga ett ex med en son som aldrig kommer känna sin pappa för att han är en idiot och inte bryr sig om honom. (mitt andra ex) Å i hela processen har jag blivit körd i köttkvarnen typ 15 ggr... Men jag vet att imorgon orkar jag säkert tänka positivt igen. Jag har vänner... Så ensam är jag inte på det sättet.... Men en familj kommer jag aldrig ha. Inte en hel familj.
  • 17 juni 2011 21:43
    Det går över, och med din inställning så är jag säker på att det gör det. Prova att se på dig själv med samma ögon som du ser på en spåopera på tv. Det har hjälpt mig och även lockat fram skratt många gånger. Problemet med att det blir svårt att lita på andra och framförallt män,ja det är svårt. Ett problem är nog att man tar sig själv lite för allvarligt, så andas djupa lugna andetag och titta på en komedi :)
  • 17 juni 2011 22:23
    Mm... Så är det nog. Karlar är idioter... Och egentligen lever kag säkert mycket bättre utan.
  • 17 juni 2011 22:27
    Finns många, många olika karlar.. Jag tror då att det finns en som passar med dig.. å som du kommer vara lycklig med tills döden skiljer er åt. Ta hand om dig själv under tiden. Å låt karlarna vara... tänk på vad du blir lycklig av! Kram
  • 17 juni 2011 22:38
    Ja det är hemskt dubbelt... Jag vill inte alls ha nån nu. Kan inte tänka mig nåt värre... Men ensam är jag ändå liksom. Men men... försöker som sagt. Vissa kvällar är bara hemska. Sonen sover och man känner sig som den enda människan i världen. Å låst till att sitta inne vid sitt köksbord från kl 19 varenda dag. Gör mig galen. Men det är ju det som är mitt liv. Så jag lär ju acceptera det
  • 17 juni 2011 22:41
    Varför måste du vara inne efter kl 19..pga att sonen ska sova?! Nån vän som vill vara barnvakt, komma förbi på en fika, spel kväll, spa kväll, snackar kväll?...
  • 17 juni 2011 22:43
    Bor mitt ute i ingenstans... Fast jag ska snart flytta som tur är... Isoleringen tar död på mig.
  • 17 juni 2011 22:51
    Ja vilken tur att matdagdoken finns! Du är så klok som inser vad du behöver. Är glad att du ska flytt närmare civilisationen.. Händer det att du tröstäter i din ensamhet?
  • 17 juni 2011 22:54
    Givetvis... Det händer... ofta... Fast inte sen jag började denna gång... Men jag mår pest och pina och har BARA två saker i huvudet dessa kvällar... Äta och vara ledsen över vad livet hela tiden ger mig... GAH jag måste verkligen härifrån. Även om jag fortfarande är låst hemma från kl 19 så kan mina vänner lättare komma till mig...

Logga in för att skriva en kommentar.