Dårhus
Kanske fel ordval i titeln men det är just så det känns just nu för varje gång det könns som livet och tillvaron går åt rätt håll så slåss benen undan och jag faller pladask ner igen.
Jag har varit väldigt lite här inne den senaste tiden och inte mer aktivitet än att skriva in vikten på BL.
Året örjade kanon och jag kände det som detta skulle kunna bli mitt år men just nu vet i tusan och kan erkänna att sinnesrobönen har duggat tätt i tanken bara för att orka med och tyckte det var dags att försöka vända blad även om det stormar i livet fortfarande(skrivandet kan ha en lugnande effekt) och hoppas ni få som orkar eller delar mina erfarenheter.
Innan ni fortsätter läsa åste jag dock varna känsliga läsare för en triggande text mentalt.
-----
-----
-----
-----
-----
-----
-----
-----
Jag lider av psykisk ohälsa pga. en genetisk kromosomförändring som jag dessutom delat med mig av till mina båda båda döttrar vilket inte alltid haft positiv effekt samt många sömnlösa nätter pga. min nu 18 år gamla dotter mående och självmordsförsök men nu har min yngsta dotter på 16 år också börjar hitta destruktiva beteenden i form av droger och när vi äntligen började se ett ljus i tunneln så kommer nästa orosanmälan då yngsta dottern tillsammans me kompisen som gett drogerna satt ett datum i Maj där de ska avlsuta sina liv.
Mitt i detta så beslutade min läkare att försöka dra ned på den humörstabiliserande medicinen med 75% men det lyckades ändå samt så har han börjat processen att försöka få sjukersättning istället sjukpenning då jag ändå pallar med livet även om jag mår piss om jag inte har för mycket tryck från FK och AF om att återgå till aarbetsmarknaden vilket är en positiv sak i eländet.
Jag sattes även i en föräldragrupp vilket jag inte var beredd på vad den gick ut så efter första träffen av 8 så knäcktes jag rakt av och hittade inte många saker att leva för under de nästkommande dygnet/dygnen och fick efter det klart för mig att pandoras ask (min överfula ryggsäk med neativ historia) skulle öppnas och ingen som hjälpte till att hantera det så de kom fram till att detta var kanske inte så realistiskt och hoppade jag av i samråd med terapeut och socialen men när jag fått ditans till det inser att det kan vara bra att gräva i dt förflutna men då måste någon hjälpa mig med känslor och tankar så vi får se var det leder.
Jag har dock i samråd med andra kommit fram till att återvända till ACA eller AL-anon så gäller det bara att få arslet ur vagnen och jag har tagit reda på tiderna.
Min äldsta dotter har fått flytta till egen lägenhet inom behandlingshemmet där hon får ett eget krypin med hög personaltäthet som hjälper till vilet så här långt haft en positiv effekt på måendet så där finns det ett ljus i tunneln ändå.
Igår berättade jag för henne att hon har en biologisk pappa då aööa tyckte att det kunde fungera, hon tog det som vi hoppades vilket känns skönt att slippa ha en massa hemligheter.
Med den yngre dottern väntar ännu intensivare terapi med både oss vuxna samt henne då de nuvarande lösningarna och hjälpen inte fungerade så planen från socialens sida är nu har att skaffa någon form av hemterapi i hemmamiljön och jag/vi tar emot alla hjälp vi kan få då BUP är katastroff i vår stad då de inte lyckades hjälpa äldsta dottern (tror inte ens de försökte) och intresset är lika stort för yngsta dottern så då gäller det att ta emot hjälpen från de man får och hoppas det inte slutar som äldsta.
Tidigare idag så såg jag en lugn nästkommande veckor utan möten efter en intensiv period där allt avlöser varandra men nu väntar det lika rörigt som hittills med inget slut i sikte så jag/vi får ta en dag itaget tillsammans med sinnesrobönen.
Tack till er som orkade till slutet 
Gillar
Kommentarer
-
Jag vet inte vad jag ska skriva som kan hjälpa dig, men jag tycker du förtjänar en medalj i styrka. Att du klarar av allt som händer runt dig och orkar skriva och berätta.
Jag hoppas du får lite sinnesro och lugn och så skickar jag styrkekramar till er alla❤
-
Ja, du, jag vet inte heller vad jag ska skriva, men din berättelse berör mig rejält... Jag kan inte föreställa mig vad du och din familj går igenom, men jag kan relatera till skola, soc, BUP, droger och suicidtankar...
Och ja, din text triggade minnen som jag förträngt... Men du varnade och jag valde att läsa. *ler*
Jag önskar att du och de dina hittar nödvändig styrka. Det är starkt att ta emot hjälp. ❤
-
Jag blir tom, har inte heller ord. Blir så ledsen av att se att så många lider av psykisk ohälsa i olika grader, ställer mig dagligen frågan varför ökar psykisk ohälsa och går ner åldrarna hela tiden. Hur kan vi vända trenden så att folk mår bättre, vårt samhällsklimat är hårt och krävande. (arbetar som farmaceut)
All energi och styrkekram ♥️ Bra att du får hjälp utifrån ♥️
-
Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det. När får du tid/ork att tänka på dig själv i allt detta?
Hoppas att ni får rätt hjälp för era barn så att du kan få en lite lugnare tillvaro och ta hand om dig själv
-
Jag är tacksam över förtroendet att jag fick ta del av din historia. Nu fick jag en förklaring till varför jag inte hittat inlägg av dig här på MD. Jag har saknat dem!
Du har haft en tung period i ditt liv och som jag ser det är det bara inkörsporten till följande tunga period. Jag hoppas bara att den inte blir lika destruktiv utan rullar på med mera positiva förtecken. Oberoende hur, det är alltid utmanande att behöva se på sitt liv i backspegeln. Som du skriver - du behöver stöd och hjälp med det som bubblar fram och det hoppas jag verkligen att du kan få. Det är aldrig lätt för en mor då ens barn inte mår bra
En dag i sänder och ett fokus i gången - annars blir det hela för stort att bära - kram!
-
Hej, Vi känner inte varandra och det är första gången jag läser din blogg. Jag hoppas att det känns ok att jag ändå kommenterar. Din text berörde mig så och jag kände så starkt att jag ville förmedla det. När jag var sjuk hatade jag när folk skickade "styrkekramar" och sen inte bidrog med att ge mig mig styrka på nåt sätt. Jag vet inte vad jag kan tänkas bidra med förutom att du har en styrka inom dig. Det visar du genom att dela mig här med all din sorg och smärta. Jag hoppas att du får den hjälp du förtjänar och behöver.
-
Hej, Vi känner inte varandra och det är första gången jag läser din blogg. Jag hoppas att det känns ok att jag ändå kommenterar. Din text berörde mig så och jag kände så starkt att jag ville förmedla det. När jag var sjuk hatade jag när folk skickade "styrkekramar" och sen inte bidrog med att ge mig mig styrka på nåt sätt. Jag vet inte vad jag kan tänkas bidra med förutom att du har en styrka inom dig. Det visar du genom att dela mig här med all din sorg och smärta. Jag hoppas att du får den hjälp du förtjänar och behöver.
Logga in för att skriva en kommentar.